Jag blir ibland rörd. På ett sätt som inte riktigt går att förklara. De senaste dagarna har vi haft vinterkaos i Sverige. Krigsrubriker. Hat mot myndigheter och transportbolag. Handgemäng och frysta näsor. Havererad kollektivtrafik.
Tokvinter, helt enkelt. Så idag när solen lyste stor och varm så att det började droppa och drippa samtidigt som ansiktet blev behagligt solvarmt på lunchpromenaden kändes det finfint. Sen gick jag in på kontoret och tog en snabb avläsning av de svenska dagstidningarnas (riks) startsidor på webben. De konstaterade att det kanske ska bli lite varmare nu.
Sen konstaterade de snabbt att nu är det fara och färde för vårflod av rekordmått. Översvämningar, fukt- och vattenskador samt elavbrott. Kanske till och med kaos i trafiken.
Världens bittraste, räddaste, måttligaste, rationellaste, väderbitnaste och fånigaste land. Du gamla du fria. Ibland älskar jag dig.
Våren är ett hot.