Publicerat

Död E-max

Har just skickat iväg ett mail till den svenska importören av E-max (märket på min elmoppe) som löd så här:

Hej X!
Har du något kreativt förslag på garantireparation på min moped? Körde den idag till jobbet (sju grader varmt i Stockholm idag) och det var tragiskt. Sista kilometern hem fick jag köra med urladdade batterier och dessutom började började belysningen glappa för att till sist dö.
Det kändes inget vidare att krypa fram utan belysning i mörkret.
Sträckan jag körde var idag 5,5 kilometer. Mopeden gick alltså från fulladdad till noll på 4,5 kilometer.
Jag hoppas verkligen inte att jag ska hamna i något limbo mellan återförsäljare och importör eftersom ingen av de ÅF som fanns i Stockholm vid tiden för mitt köp, mars 2008, finns kvar.
MVH
Fredrik Welander

Min E-max 110s är alltså död. Och ingen av de återförsäljare som fanns i Stockholm när jag köpte den finns kvar. Nu hoppas jag importören ska ta ett rejält kliv framåt och lösa problemet. Jag har garanti kvar på produkten, mind you. Om inte, lär jag följa upp det på något lämpligt sätt. För som läget är nu har jag investerat mer än 30.000 kronor i vad som skulle vara ett säkert, energisnålt och utsläppsfritt fordon, men som i dagsläget är en oanvändbar produkt som inte har en tiondel av den kapacitet som den uppges ha och som dessutom inte ens klarar av att hålla belysningen igång. Och de som har sålt den till mig har lagt ned verksamheten.
Det var väl inte det som skulle bli effekten av att jag köpte en elmoped? Jag tror ju på lösningen. Så här nöjd var jag när jag hämtade moppen 20 mars förra året. Nu känns det som jag tagit kölapp till utmärkelsen 2008 års naiva dumstrut. Men jag har fortfarande tilltro till att någon kommer tala om för mig att jag inte behöver den kölappen.
Lovar att återkomma i ärendet.

Publicerat

En eftermiddag i källaren

Har tillbringat eftermiddagen i källaren. Först med att grovstäda i det som en gång var garaget. Fyllde bilen med skräp som ska till återvinning, gjorde i ordning garagestudion för foto eftersom jag har några jobb på gång och gjorde plats för de tre ton pellets som väntat utanför ett par dagar.
pellets
Nu, strax före 18:00 är det färdigt. Vi kan hålla oss varma resten av den kalla tiden, om brännaren och pannan samarbetar. Efter vissa justeringar av Camilla och rörmokaren Uffe har den faktiskt hostat igång och fungerat ett par dagar utan avbrott. Känslan är skön, men kamrat Epikondylit i min armbåge lever om som tusan. Ont, det gör ont.
Jag har inte rekryterat kamrat Epykondylit genom hårt kroppsarbete. Nej kamrat Epikondylit hälsar på mig eftersom jag rör mig oergonomiskt med tung kamera och arbetar för mycket med laptop. Jag spelar inte tennis och lyfter inte särskilt mycket. Min förslitning är helt enkelt väldigt mycket samtid.
Men, det gör inte mindre ont för det.

Publicerat

Prius är inte en bil

prius
Idag provkörde jag en Toyota Prius. Anledningen återkommer jag till. Hanna var med i passagerarsätet. Jag måste säg att jag är imponerad över den här omtalade elhybridbilen. Motorjournalister i Sverige har sågat den här bilen jäms med asfaltkanten på grund av den saknar körkänsla, är allför opersonlig och inte känns som en bil.
De har förstås fel, eftersom de har rätt.
Många hanar tycker bilen ska vara tuff, skitsnygg, snabb som satan och låta högt. Dessutom ska den kännas som en rallybil. Bara såna bilar älskas av motorjournalister. Det kan väl vara ok. Själv är jag dock ute efter ett tryggt och stabilt transportmedel som förstör vår miljö så lite som möjligt. Och efter fyrtiofem minuter i en Prius känner jag att det är en bil som på många sätt bidrar till det. Det var oerhört fascinerande att se hur elmotorn och bensinmotorn samarbetade. Så fort jag inte tryckte på gasen laddades batterierna upp. Ingen rörelseenergi gick till spillo. Vid rödljus gick den bara på elmotor och jag började direkt tävla mot mig själv för att köra så snålt som bara möjligt.
Dessutom satt jag bra. Jag blev mycket imponerad av Prius, trots att den kändes som att köra en luftmadrass. Har inte kört en så tekniskt fulländad bil sedan jag körde mina svärföräldrars Citroën XM för många år sedan. Den kändes också som en luftmadrass.
Hanna blev också imponerad. Mest av priset på bilen, men också av backhjälpen i form av en kamera som visade en vidvinklig bild på det som fanns bakom oss på bilens informationsskärm när jag lade i backen.
Så varför provkörde jag Prius? Jo, för att vi nu ser hur vi ska konsolidera vårt bilägande och bilåkande. Två bilar ska bli en. Kostnaden ska halveras, utsläppen ska halveras men så mycket komfort, driftssäkerhet och trygghet som möjligt ska bevaras. Just nu är det fyra utmanare med i kampen om att få vara bilmärket i vår familj.
1. Ford Focus Flexifuel (dvs den Ford vi har, men vill sälja)
2. Toyota AYGO (den lilla bil vi haft som andrabil i två år, men som egentligen är för liten)
3. Toyota Yaris (lite större version av AYGO)
4. Toyota Prius (smartast och bäst, men dyrare än dyr)
Den bil som visar sig släppa ut minst skit och kräver minst resurser för våra transporter vinner. Vilken av dem de än blir lär den pensioneras om ett par år, för så fort det går att köpa en renodlad kvalitetssäkrad elbil på den svenska marknaden är det jag som kör en sådan.
Prius känns som det smartaste alternativet just nu. Känslan av att låsa den i eldrift och enbart köra på elmotor i ett par minuter var inget annat än befriande. Synd bara att den är så vansinnigt dyr. Bilen vi körde kostar i det utförandet närmare 350.000 kronor och kommer förstås inte kunna möta våra krav på en månadskostnad på max 2500 kronor.
Begagnat kan vara en lösning, men min mage säger mig att det inte blir så. Synd, Prius är nämligen inte en bil. Den är smartare än så.

Publicerat

Affärsutveckling: fler tjänster

Jag har tröttnat på att köpa fysiska produkter. På att binda upp kapital i saker jag kan ta på när det i själva verket är en tjänst jag vill ha. Därför efterlyser jag lite mer innovationskraft hos företag. Kom igen nu, förnya er och tjäna på så sätt mer pengar! Här kommer fyra konkreta exempel på områden där jag vill se affärsutveckling: Transporter, boende, IT-infrastruktur och livsmedel.
Transporter
Bilföretagen tror fortfarande att de säljer produkter, dvs bilar. FEL! Jag är helt ointresserad av att äga en bil. Det jag vill ha är tjänsten att kunna transportera mig tryggt och flexibelt. Därför är det helt värdelöst för mig att investera 200.000 kronor eller mer i en maskin som dessutom inte är en investering utan en förbrukningsvara. Jag kan tänka mig att betala ett fast månadsbelopp för tjänsten. I det månadsbeloppet ska allt ingå, utom möljligen drivmedlet, dvs elen som laddar batterierna (nej, jag vill inte ha en tjänst som bygger på en förbränningsmotor). När jag vill ska jag kunna bryta avtalet, lika lätt som att säga upp en tidningsprenumeration.
Det finns företag som närmat sig detta tänk, Toyota exempelvis, men det går att göra mer. Tanken går att applicera på alla fordonsslag och även kollektivtrafik. Men för kollektivtrafiken blir det svårt att förpacka tjänsten eftersom den är alldeles för dåligt kvalitetssäkrad.
Boende
Som privatperson är jag inte särskilt benägen att se mitt boende som en investering. Anledningen är enkel, det kostar mig för mycket energi och tid att underhålla investeringen så att dess värde är beständigt eller ökande. Det skulle jag möjligen klara av som kommersiell fastighetsägare, men inte som privatperson. Det jag i själva verket vill ha är en tjänst: ett tryggt, hållbart och bekymmersfritt boende. En tjänst där tak över huvudet och de kringtjänster som detta tak kräver i form av el, vatten, värme, underhåll, städning, service etc ingår. För det är jag beredd att betala ett fast månadsbelopp. Inte helt olikt ett hyresförhållande egentligen, men hyresformen har hittills varit för koncentrerad på flerfamiljshus och jag vill bo en egen fastighet.
Här skulle exempelvis en fjärrvärmeleverantör kunna bygga ett litet område med passivhus som är anslutna till fjärrvärmenätet och sälja en boendetjänst till familjer. En rad underentreprenörer kan via fjärrvärmebolaget erbjuda kringtjänster som väktartjänster, barnpassning, städning, inredning, möbler m.m.
IT-infrastruktur
Det är fortfarande ganska makabert. Vi har familjens olika telefonabonnemang, bredbandet och kringtjänster till dessa hos Telia. Men vi kan inte få en samlingstjänst utan måste betala för samma sak flera gånger bara för att vi har olika telefoner. Otroligt ineffektivt. Ge mig ett fast månadsbelopp för tjänsten att ALLTID ha tillgång till 3G/GSM/WI-FI/Bredband. Oavsett var jag befinner mig. Nu.
Livsmedel
I vår familj handlar vi nästan alltid våra livsmedel på vår lokala Coop. Vi åker dit, fyller korg eller vagn, betalar och bär hem en papperskasse med livsmedel. Fint så, men det är ju knappast så att jag är ute efter att köpa precis de där apelsinerna. Nej, ge mig en smart tjänst istället, där Coop utifrån mina matvanor sammanställer en veckovis leverans av basvaror mot ett fast månadsbelopp. Gör livet lättare för mig och sparar vår gemensamma miljö. Skulle egentligen vara en del av boendetjänsten som skissats ovan.
De här fyra områdena står för cirka 75-80 procent av mina/familjens fasta utgifter årligen. Det kostar mig mängder av energi att administrera, planera och underhålla denna resursåtgång i sin nuvarande form. Jag vill ha ett enklare liv. Smartare tjänster för dessa delar i livet som kostar mycket men jag inte har tid att hantera skulle göra att jag kan frigöra en massa energi till att göra saker jag är bra på istället.
Så kom igen nu marknadskrafter. Gör skäl för lönen affärsutvecklare. Jag har ett par hundratusen årligen som går åt till de här sakerna. Den som ger mig bäst tjänst kommer få denna intäkt. Annars bildar jag själv Familjen Welander AB. Ett bolag som på kommersiell grund förser min familj med dessa tjänster. Jag är övertygad om att det bolaget, med en heltidsanställning kommer vara mer kostnadseffektivt på lång sikt än sättet jag hanterar hushållets resurser idag.
Det, kära service-providers, är ett rejält underbetyg åt de tjänster jag köper av er i dagsläget.

Publicerat

En bra grej, två dåliga

ellapann
Ella äter pannkakor på Scandic. Hon tyckte det var gott och åt med god aptit. En bra grej.
men
På söndagar klarar Scandic bara av ett väldigt begränsat antal rätter. De är dessutom överprisade. En dålig grej. Men, Club Sandwichen vi åt smakade helt ok, trots att den innehöll alldeles för lite Cole Slaw.
gasa
På hotellet bor en hel jäkla massa innebandyspelare i Hannas ålder och yngre. Med sina familjer. Det är skitkallt ute. Så med jämna mellanrum ställer en bilkaravan upp på utsidan av hotellet och låter bilarna gå på tomgång 5-10 minuter eftersom den moderna människan riskerar att gå sönder vid kyla. Klart ungarna ska sitta i en varm bil. Men, det naturliga urvalet som myt visar sig genom att de välmenande föräldrarna ställer sina bilar på tomgång precis utanför entrén till hotellet och därmed låter oss alla få en rejäl dos CO² – rakt upp i ansiktet.
Jag skulle vilja påstå att det är idiokrati i sin renaste form. Wankers.

Publicerat

Åtta steg för en hållbar man

Jag väger trettio kilo för mycket. Har för höga blodfetter. Stressar i vardagen. Engagerar mig i saker jag inte kan förändra eller påverka och glömmer att göra det i det borde vara viktigast. Jag är en ganska vanlig man. En sorglig stackare på väg till kardiologen, familjerådgivaren och terapeuten. Två av dem känner jag sen tidigare.
2009 tänker jag slänga det här manuset och skriva ett nytt. Sista chansen att reclaima mig själv innan det är för sent. 2009 blir starten. Jag har satt upp åtta steg jag behöver ta för att bli en hållbar man. Jag vill ta dem. Men på ett långsiktigt sätt. Därför kommer jag redovisa hur det gått i slutet av året. Troligen också under resans gång.

Publicerat

Rymdskrot

raket
Någon tyckte det var en god idé att skjuta fyrverkerier igår. Eller rättare sagt nästan alla tyckte det. Resultatet av någons uppskjut har kilat fast sig i vår altan. Jag hoppas att vi under det här året blir smartare än att skjuta upp dessa fåniga små tingestar. Visst är det vackert med fyrverkerier, men måste Stuvsta låta som ett slagfält mellan 18 och 02 varje år den 31 december? Tänk vad mycket kapital som går upp i rök. Och vad mycket små rester från firandet som ligger och skräpar överallt nu.
Jag fortsätter rekommendera rispapperslyktor istället. Fina, lyser längre och kan förses med trevliga små budskap.
När Camilla och jag stod ute på altanen vid tolvslaget igår lät det att det regnade småbitar av sprängda raketer. Kanske var det sista gången? Jag hoppas det.

Publicerat

Moppevinter

I dag tog jag moppen till jobbet. Jag har nämligen fattat ett principbeslut om att alltid göra det om det inte är risk för halka. Allt för ett hållbart liv. Enda problemet var att det blev lite kallt i byxorna. Misstänker att mina odds för att bli pappa igen kan bli något sämre med det här beslutet, men å andra sidan känns det inte som jag har tänkt bli pappa till fler barn.
Moppen måste dock ses över av importören. Dess batterier tömmer sig alldeles för snabbt nu och har gjort det ett tag. Den klarar knappt en mil i dagsläget. Det är långt från vad den ska göra.

Publicerat

Plug in-hybrid börjar säljas nästa vecka


Samtidigt som västerländska biltillverkare försöker lura av stater skattepengar för att börja utveckla plug in-hybrider och xenofoba fackrumpor menar att det aldrig kommer hända att kinesiska ägare kommer ta över branschen berättar BYD Auto att de börjar sälja sin plug in-hybrid F3DM.
Nästa vecka, enligt ChinaStakes.com.
Maud, du kanske borde spara på skattepengarna? Vem vet, till och med i vårt land kanske någon återförsäljare är tillräckligt smart för att börja importera den här typen av bilar. De 28 miljarderna kanske bättre kan satsas på laddplatser?
För innan IF Metalls klubbordförande hinner säga pling plong tjing tjong är fler modeller ute på marknaden.
Det här är inte ens en nyhet. BYD:s planer presenterades redan i mars. Bilen visades mässor, men till skillnad från det traditionella sättet biltillverkare bygger prototyper och fullskalemodeller för att visa politiker på mässor och sedan skrota hade BYD en i stort sett produktionsfärdig bil.

Publicerat

Musik-, film- och tevebranschen stinker också

Eftersom Camilla och Hanna sitter och tittar på Idolfinalen har jag tid att fundera lite över ett rätt idiotiskt förfarande. Det handlar om musik-, film- och tevebranschens totalt obefintliga innovationskraft. Jag vet att jag slår en en vidöppen dörr, men kan inte låta bli. Samtidigt som nämnda branscher satsar pengar och prestige på att få nationalstater att lagstifta mot vad som borde vara deras egna kanaler för att sprida produkter gör de insats efter insats för att få oss som redan idag gärna betalar för musik, film och teve digitalt att sluta göra det. Genom att helt enkelt göra utbudet obefintligt.
Jag tänker presentera två exempel innan jag avkunnar min dom. Bägge har att göra med Apples iTunes eftersom jag använder den plattformen via datorer, iPhone och AppleTV.
1. Användning av rättigheter för att slippa sälja sina produkter
iTunes är ett utmärkt verktyg för mig att köpa musik, filmer och teveavsnitt. Då kan jag uppleva det jag köpt när jag vill och hur jag vill. Det är bra. Eller skulle kunna vara det. Jag kan ju inte köpa film och teve eftersom Apple inte lyckats komma överens med producenterna om hur detta ska säljas i hela världen. Alltså går det bara att köpa i USA, eller för den som har att kreditkort och en amerikansk adress för räkningen.
Men… det stannar inte där. Ibland när jag hittar ny musik på iTunes jag tycker om får jag inte köpa den eftersom jag bor i fel land. Jag gillar fransk musik på franska och skulle gärna köpa denna nu när jag inte behöver vara beroende av vad Åhléns köper in. Med iTunes har jag ju hela världens musik ett klick bort. Om det inte hade varit för att franska skivbolag inte vill sälja musiken till andra än fransmän. Och tyska skivbolag bara vill sälja till tyska. Und so weiter… Istället för att utnyttja det faktum att det skulle gå att sälja några procent fler nedladdningar av musiken utnyttjar skivbolagen rättighetsdjungeln för att slippa sälja musik.
Känns lite konstigt.
2. Tevebolagen tvingar Apple att ta bort filmer från iTunes
Det senaste sköna krokbenet för sin egen verksamhet står några stora filmbolag för. I sin iver att sälja sina produktioner kortsiktigt har de sett till att plocka bort några populära filmer från iTunes Store när de ska sändas på någon av de större tevestationerna i USA. Anledningen är självklar. Varför låta människor köpa filmerna själva när de kan tvingas se dem inramade av reklamspottar på teve. På så sätt kan ju filmbolaget göra en snabb kortsiktig vinst på dyr försäljning till teve. Teve kan göra en stor kortsiktigt vinst på att sälja reklam. Alltså vingklipper de iTunes Store tidvis. Och visar på så sätt oss som gärna betalar en hundring eller två för en reklamfri film att de inte vill ha den försäljningen.
Min dom är ganska enkel. Men först slutpläderingen:
Här har vi ett antal ärkelosers som generöst visar upp sin bristande innovationskraft i fullt dagsljus. Genom att bortse från de fantastiska möjligheter nya tekniska plattformar som iTunes innebär och istället fortsätta köra på som om världen vore analog tar de aktuella branscherna chansen att döda sig själva. Såga av grenen de sitter på. Bita den hand som föder dem.
Till sin medhjälp har de ett företag som har innovationskraften, men inte vettet att använda den fullt ut, nämligen Apple Inc. Ett företag som trots att de sitter på tillgångarna och infrastrukturen inte lyckas förhandla fram bättre och konsumentvänligare avtal med musik-, film- och tevebranschen.
Domen är enkel. Som straff för inkompetens, ignorans och intolerans döms ni till det enda tänkbara: konkurs. Apple Inc kommer undan med en allvarlig varning. Jag har köpt era produkter med löften om ett enklare och smartare liv. Men efter tre år som iTuneskund, ett halvår som iPhonekund och några veckor som AppleTV-tittare kan jag inte använda de produkter ni sålt till mig på det sätt ni tänkt att jag ska använda dem. Det ni tagit betalt för. Det är riktigt dålig marknadsföring av potentiellt fantastiska produkter.
Världen är global hörrni. Om någon vecka är det 2009. Ska vi börja använda världens största marknad för att sälja musik, film och teve globalt och direkt? Kanske tjäna en slant?
Ni bestämmer, jag dömer. Om ett år har ni gått samma öde till mötes som fordonsindustrin. Eller så börjar ni använda marknaden. Nu.