Fyrtiosju


Idag fyller jag år. Fyrtiosju. Tre år kvar till den gräns jag planerat för. Eller hoppats nå. Firas i stillhet.

När spåren försvinner


Det finns en del av Norra kyrkorgården i utkanten av Örebro som är bottenlöst sorglig och hoppfull samtidigt. Där ligger barnen som bara fick några timmar, veckor, månader eller år…. för länge sedan. Barnen som föddes samtidigt som mina föräldrar och bar den generationens namn. Deras föräldrar är borta och ingen tar längre hand om deras gravar. Gravar som nog försvinner snart. Jag läser namnen, fina meningar och känner hur tydligt livets tillfällighet är. Några får bara andas några korta andetag och knappt sätta några spår i jorden. Andra får trampa längre på sin stig. Men till sist tar stegen och andetagen slut för oss alla. Och på den här delen av kyrkogården blir det också smärtsamt tydligt att spåren av oss försvinner.
Vi är inget i det stora hela. Har vi tur berör vi varandra, men till sist är de vi berört också borta och då kommer spåren av oss att försvinna.
På något konstigt sätt är det hoppfullt. Jag trivs på kyrkorgården. Människorna som finns här är så oerhört mycket lättare att ha omkring sig. Deras kamp är över. Men, deras berättelser dröjer sig kvar. Lugnt, stilla och fint. Omgivna av vackra träd och ständigt fågelkvitter. Livet är kanske som allra bäst här, på kyrkorgården. Där spåren sakta men säkert försvinner.
Jag känner mig hemma här. På något sätt känner jag en större samhörighet med de som gått före. Människorna som lämnat spår efter sig, men som är på väg att suddas ut. Det här är en plats där det är tydligt att det är dags för mig att börja göra plats för andra. Att min egen kamp för att få plats har gått mot sitt slut. Att det är dags för mig att göra plats för andra. Jag har aldrig klarat av kampen. Lugnet är viktigare. Sammanhangen blir klarare då.




Att möta en människa

För ett år sedan mötte jag en människa. I ett sammanhang. Sedan har vi sprungit på varandra i andra sammanhang. Det här är en klok, varm och fin människa. Idag fick jag samtal med honom inför en grupp studenter på universitetet. Vi prata om entreprenörskap, kultur, musik, livet och sånt. Sen åt vi lunch och prata om samma sak, men på ett annat sätt. Jag är oerhört glad och tacksam över att mina vägar korsat med Magnus Sundell.

Människan är ett känsligt djur


Igår lyssnade jag på Lundströms bokradio i P1. Marie Lundström samtalade med Rafael Donner och jag blev så intresserad att jag kände att jag ville köpa hans bok. Det var något i hur han pratade. Något som fångade mig.

Jag tror inte att medeltida livegna drömde om att bli rika, för de bombarderades inte på samma sätt av berättelser om korkade miljonarvingar a’la Kardashian och Hilton, och övernattsmiljonärer a’la Zuckerberg, Brin, Page, Musk eller varför inte Abramovitj, de utsattes inte för framgångsberättelserna om invandrarkillen från slummen som hette Zlatan eller grannhusets Birgit som plötsligt vann på lotto, de tvingades inte lyssna på alla self-made millionaires som så frenetiskt försöker övertyga andra om att hela den där grejen med att bli rik inte var så svår. Dagens drömmare ser inte de tusentals konstnärerna och företagarna som drömde stort men som åstadkom väldigt lite, utan de ser endast framgången och rikedomen, och ju mer pengar målas upp som något var och en med ihärdigt arbete och en gnutta tur och talang kan införskaffa, desto mera och större kommer människor att våga drömma och desto mera kommer homo empathicus att ersättas av homo oeconomicus.

Så jag letade runt i Stockholm city efter boken och hittade den. Öppnade den på tåget tillbaka till Örebro och det slutade med att jag läste hela boken på resan. En fin känsla spred sig i kroppen. Jag känner igen tankarna, livshistorien och varifrån idéerna kommer. Jag har varit där, är där.

Framtidsvetare talar om ett kommande, kanske dystopiskt samhälle där information och kunskap är molnbaserat, där individens sinne endast är en myra, eller ett bi i en större, kollektiv koloni. Men, efter att ha försökt leva utan tid insåg jag att vi redan var där – jag insåg att vi är rädda för att bli något vi redan är. Den individuella tiden vittrade och försvann för länge sedan. Vi lever i en synkroniserad värld och arbetarbina surrar på i vår stora kupa: ingenting i vårt samhälle skulle fungera utan en gemensam kollektiv tidsuppfattning, hela vår infrastruktur vilar på grundstenen att den enes tid ska vara densamma som den andres. Mycket i världen är fortfarande i osynk, vi har inte ens ett gemensamt system för vägguttag eller för den delen vilken sida av vägen man ska köra på, med Greenwich Mean Time har en global räckvidd, och då man på kakaoplantagen i Ghana eller i kibbutzen i Israel tittar på klockan baserar den sig på samma system. Att säga att kristendomen är världens största religion är en sanning med modifikation, för det finns ingenting vi dyrkar lika kollektivt och fanatiskt som klockans tick och tack.

En överklasspojke från Finland. Jörn Donners son. Uppenbarligen har vi något gemensamt. Det är skönt att läsa, det känns som att hitta en tvillingsjäl på något sätt. Även om det som han skriver i sin essä knappast är några världsomvälvande saker.

Att det bara är människan som har en själ har med andra ord varit en väldigt behändig lögn. Lögner upprätthålls endast så länge de är nyttiga, och tack vare denna lögn har vi kunnat ödelägga och överbefolka vår planet till den grad att vår hämningslösa förstörelse nu hotar att ödelägga oss själva.

Jag har formulerat mig på andra sätt. Och i takt med att jag gräver djupare i Dark Ecology och mitt eget känsloliv så blir jag lite mer lugn, grundad och kanske till och med lite hoppfull. Rafael Donner avslutar sin bok så här. Det är fint.

Jag är inte en ö utan jag tror på människan: jag vill dela min känsla av tiden som går med någon annan, jag tror på kärleken, på livet efter mitt, på kontakten människor emellan och på känslornas språk – människans språk.
Där bygger jag min kyrka.

2017 vs 2018

2017: Jag överlevde.
2018: Jag hoppas överleva.
Det är ungefär där jag lägger ribban. Åren får gå. Jag är öppen.

Framtiden är roligare att titta på

Årskrönika? Nej. Jag orkar inte titta bakåt på det här året mer. Allt hände, allt gick fel och jag dog. Så, nu är det sammanfattat. Nu är det dags att titta framåt istället. Framtiden är roligare att titta på.
I framtiden ska jag vakna upp bredvid Någon. Henne jag älskar, Sara. Och jag ska göra det varje morgon. Eller åtminstone så ofta jag kan. För det är det bästa jag vet. Att få höra hennes röst och andetag. Att få känna hennes värme och doft. Innan jag somnar och när jag vaknar. Jag älskar henne och vill vara nära henne. I nöden, i lusten och i alla nyanserna mellan de båda. När vi båda vill, när vi kan och när vi behöver varandra.
I framtiden ska jag leva ett liv. Inte flera, som nu. Att gå mellan roller är värdelöst. Det gör något med mig, som jag inte vill. Det får mig att normalisera saker som är dåliga. Det finns bara en upplaga av mig.
I framtiden ska jag bo på ett ställe. Kanske flyttar jag ibland, men jag ska inte dela mitt liv på flera bostäder. Jag är rotlös och flyger fritt i vinden som ett löv. Ibland flyter jag längs gatan. Hit och dit, överallt och ingenstans. Men, jag ska ha en säng. Ett kök. En hamn.
I framtiden ska jag leva vid ett hav. I ett varmare klimat. Där det finns fler människor. Olika människor. Där ekar och bokar står i skogen. Där blicken kan vandra över vidsträckta ytor. Där människor inte är rädda för framtiden.
I framtiden ska jag inte arbeta för pengar. Jag ska arbeta av lust och glädje med saker jag vill dela med andra. Jag ska använda min kunskap och erfarenhet för att göra livet lättare för andra människor. Jag ska våga vara kreativ. Och jag kommer att kunna livnära mig på det.
I framtiden ska jag sluta skada mig själv. På riktigt.
I framtiden ska jag springa. Långt och länge. Ofta.
I framtiden ska jag inte skada andra. Inte någon levande varelse.
I framtiden ska jag vara en riktigt bra pappa. Inte bara en försörjare. I framtiden ska jag lyssna mer än jag pratar.
I framtiden ska jag bara vara kvar i relationer där vi vill varandra väl. Där vi respekterar och litar på varandra. Där vi gör saker tillsammans för att vi tror på varandra. Där vi inte ens behöver göra saker för att vara i relationen.
I framtiden ska jag vara. Mig själv. Tillsammans med andra. Jag ska leva med tiden, inte mot den.
Jag vill leva i framtiden. Så i väntan på att den kommer ska jag försöka hålla mig levande.

Var inte rädd


Fyllde på med nya ord idag. Där armen blir hand, strax under klockan satte jag tre viktiga ord. Från den viktigaste psalmen. Var inte rädd. Samma ord som finns på den där skavda ikonen som sitter på väggen i sovrummet jag delar med Någon. Texten skrevs av Ylva Eggehorn 1972. En av de finaste versionerna har spelats in av Anna Stadling.

Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden finns det spår.

Gjorde lite annat också. På den arga armen. Strofer ur låtar som jag lyssnar på ofta.

Du säger livet är en gåva, jag säger livet är de nätter jag inte kan sova.
(Nina Rochelle, ”Happy, jag hatar att det är så”
Something just changed in my life
And it’s killing me
(Maxim Nucci, ”Talk to me”)
Hast du kein Herz
du musst mir meins wiedergeben
(Clueso, ”Herz”)

Dessutom. På revbenen. Gjorde ganska ont. Men fina ord. Meadows ännu osläppta alster.

Say one word and I will fall for you
Through the center of the earth for you
Let the darkness swallow me for you
Sing one word and I will fly for you
To the surface of the sun for you
Let the fire take my wings for you
I’m addicted to
All the things you do

De där orden är för det viktigaste som finns. För kärleken.
 

Reclaimar kaffet


Idag reclaimade jag kaffet. Har levt för länge med pulverkaffe som alternativ på morgonen, när jag bor på Skolgatan. Så jag köpte en enkel handkvarn, Kaffemästarens White Label-blandning och ett enkelt drip-filter. Gjorde en kopp nu på kvällen. Smakade fint. Det behövs bra kaffe. Magen vill inte ha skräp. Livet är för kort för det.

Mitt i livskrisen: Hej, här är Fredrik

De senaste åren.
Framförallt de senaste månaderna.
Och de tre senaste veckorna i helvetet.
Till slut brast det liksom. Det som skulle gå sönder gjorde det. Gick sönder alltså. Det viktigaste var tillräckligt starkt för att hålla. Kärleken. Nu händer något nytt. Mer ärligt. Mitt liv gick i kras och det var på tiden.
Då är det liksom lite magiskt att få vara inblandad i två olika Insights-processer med två olika arbetsgrupper. Idag fick jag den här karaktärsbeskrivningen av mig (efter ett Insights Discovery-test):

Fredrik tycker om att hålla en låg profil och har en styrka i sitt naturliga, tillmötesgående sätt. Han är kärleksfull och osjälvisk och ser kanske därför inte sin egen jagbild så klart. Han kommer inte att försöka få andra att känna sig skyldiga för att de inte svarar så som han önskar. För att kunna göra sitt bästa så föredrar han att ta reda på jobbspecifika och detaljerade instruktioner innan han påbörjar uppgiften. Han anstränger sig för att komma ihåg namn och födelsedagar och gör sitt kontor eller hem till ett trevligt ställe att arbeta på.
Fredrik tycker om att planera ordentligt och föredrar att veta varför och hur saker sker. Fredrik brukar vara väldigt observant och har ofta kusligt rätt. Man skulle kunna tro att han hade en antenn som gör att han kan upptäcka faror långt innan någon annan märkt något. Han kan vara en ganska snäll och deltagande person, men har en benägenhet att vara envis ibland. Han uppfattas som vänlig, taktfull och sympatisk. Han dras till andra människor genom sin förmåga att förstå deras behov och värderingar. Fredriks arbetsstil är en kombination av struktur och ansvar tillsammans med en klar medvetenhet om andras behov.
Om hans ansträngningar inte uppmärksammas eller man inte visar honom någon erkänsla kan det leda till att han känner sig nedslagen eftersom hans självkänsla bygger på respons. Psykologi, rådgivning och undervisning är områden som torde vara av stort intresse för honom oavsett hans befattning. Han är duktig på att ta sig an andras bekymmer. Han uppskattar troligen mest ett lågmält men ärligt uppskattande ord. Fredrik visar stark lojalitet till sina underordnade.
Fredrik är sympatisk, visar stor inlevelse och är mycket älskvärd. Fredrik uppfattas av andra som mild, vänlig och tillmötesgående. Han försöker leva så att varje stund blir en personlig erfarenhet som ger honom tillfredsställelse. Fredrik är samvetsgrann och ansvarsfull och trivs med att vara behövd av andra. Han tycker om system och ordning utan många överraskningar samt att arbeta i en miljö där han känner sig säker. Han vill gärna hinna bearbeta en erfarenhet först utan att känna sig pressad att gå in i nästa. Ett av hans särdrag är att han hushåller med sin energi. Fredrik är mån om traditioner och han respekterar dem noga. Han har en förmåga att dribbla med reglerna, särskilt om de strider mot hans värderingar. Han har en förmåga att finnas där när han behövs och ger då en känsla av lugn och styrka till människor som har behov av det i den situation de befinner sig.
Kontakten med andra
Fredriks oro för att människor i hans omgivning inte skall må bra gör honom speciellt lyhörd för andras behov. Fredrik har ett osedvanligt engagerat sätt att ge support genom att jobba i bakgrunden med alla de praktiska saker som kräver omtanke och ansvarskänsla. Hans främsta önskan är att kunna hjälpa andra. Fredrik vill generellt sett inte gå i konflikt med andra människor utan i stället vara förstående och förlåtande. Han tar sig an andras problem även om det sliter på honom känslomässigt.
Fredrik ses som vänlig och omtänksam men han behåller många av sina personliga ideal och värderingar för sig själv. Han är en individualist och mycket självständig, även om det inte alltid framgår så tydligt beroende på hans önskan att upprätthålla varma och goda relationer. Finansiella framgångar är inte det som betyder mest för honom. Fredrik är uppmärksam på andras känslor och intressen och kommer bra överens även med mera komplexa eller ”svåra” personligheter. Han gör ofta en värdering av andra, men kan ha en litet idealiserad uppfattning om dem och deras potential. Fredrik söker relationer som ger tillväxt och utveckling. Att skapa balans, förståelse och gemensam acceptans är ett livslångt åtagande för honom. Han har starka familjeband och att hålla kontakt är en självklar sak för honom. Han har ett stort hjärta, men visar det inte förrän man känner honom väl. Han litar på sina egna konkreta erfarenheter och bygger inte på osedda händelser. Han tar människor och situationer för vad de är. Han vill inte ha rollen som utpräglad ledare utan arbetar hellre bakom kulisserna.
Beslutsprocess
Fredrik är stark och principfast i frågor där han har starka egna värderingar. Han utför också sina uppgifter enligt sin övertygelse. Han har föga behov av att imponera, kontrollera eller styra andra. Han är mån om att bibehålla sitt engagemang för sina värderingar och sitt arbete. Han vill helst ta consensusbeslut. Han fattar i regel sunda beslut gällande framtiden, men först efter en djupare fundering. Hans omtanke om andra påverkar starkt de beslut han tar.
Han kan oroa sig för mycket och i betydelsefulla långsiktiga sakfrågor kan han visa viss obeslutsamhet. Fredrik är verkligen engagerad i allt han gör. Information som är högteknologisk och fylld av fakta uppfattar han som tråkig och föga inspirerande och ger den inte sin fulla uppmärksamhet. Hans introverta läggning utgör inget hinder för att han skall komma med kritiska kommentarer. Han gör detta med stor övertygelse och intensitet. Han kan föredra att skriva om sina känslor i stället för att prata om dem.
Fredrik lyssnar gärna till andras idéer och åsikter, och accepterar dem och uppskattar dem även om de kan verka annorlunda eller till och med udda. Det är när han får andras acceptans som han utövar ett högklassigt ledarskap. Fredrik fattar bättre beslut när personer han känner delar hans värderingar. Han vill ha så lågt risktagande som möjligt när han tar beslut. Han kan komma att ändra sina beslut om det visar sig att någon kommer att påverkas negativt av dem.

Jag har kämpat mot det där. Jag har fått en del stryk. Har nya ärr på insidan av kroppen. 99 procent av det där som kom ut av testet tycker jag mig redan känna till. Plus ganska mycket mer. Men, den djupare innebörden i allt detta är ännu oklar.
Så det är nog dags att försöka upptäcka den.