En mild man rör sig i huset. Han lyfter på kepsen och säger hej när vi möts. Vi har hälsat och pratat om hundar. På morgonen ringer han på vår dörr. Är du redo frågar han?
Det hörs på hans språk att han kommit långt bortifrån. Hans ärende? Han ska lösa upp saker. Saker som stelnat och täppt igen. Lager på lager av gammalt som nu står i vägen. Jag säger att vi har förberett oss enligt skriften vi fick. Så han börjar sitt erfarna värv. Metodiskt och lugnt går han igenom helheten. Tar sig in, löser upp och gör rent. När han är klar lämnar han skrivna ord. Små milda förmaningar. Han lyfter på kepsen och säger tack. Sedan går han till nästa dörr.
Det är stamspolning av avloppen i bostadsrättsföreningen och jag tänker att det är som en bild av något hela vårt samhälle skulle må bra av. Mildhet, tacksamhet och vatten som spolar rent. Små vänliga men viktiga förmaningar, för att så gott det går förhindra att helheten blir förstockad.