Jag har kommit mer än halvvägs in i mitt desperata försök att få klart saker på jobbet som måste bli klara nu. Börjar så smått inse att tiden inte räcker. Trots att jag jobbar koncentrerat hela tiden. Ibland går jag ut och andas. Då ser jag ett mörkt träd. Sen går jag in igen och försöker få alla bitar på plats. Jag måste bli så klar som jag vill. Så jag kan börja sova igen.
Mitt sätt att leva och arbeta fungerar inte så bra. Som jag vill.
Imorgon vid elvatiden är mina 48 timmar slut. Då ska jag på ett möte. Är jag inte klar då kommer jag gå sönder. Borde åka hem och äta med familjen idag. Får se om jag hinner. Behöver nog kaffet för att ta mig fram till mål, men känner på mig att jag kommer vilja stanna hemma med de jag älskar. Låsa dörren till omvärlden och glömma bort att den finns.
Jag tycker mitt jobb är kul. Jag älskar mina barn och min livskamrat. Varför ska jag vara skapt så att jag känner att inget jag gör räcker till?
2 svar på ”På gränsen”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.
Kära Fredrik du håller på att rädda världen genom ditt jobb! Familjen får vänta till fredagsmiddagen.
Tack Joe! Men, jag tror inte världen vill bli räddad.