EU får fredspriset för fredstanken. Fint, eftersom det stämmer att de där gamla stormakterna i Europa inte krigat mot varandra sedan unionen inrättades. Men, trupper från unionen krigar på andra kontinenter och har betalat diktatorer enorma summor pengar för att de ska hindra fattiga och hungriga människor från att komma till Europa. Världen förändras och jag tycker själv att det är bra att EU får fredspriset, samtidigt som det känns knasigt. Lite som att Amerikas Förenta Stater skulle få det eftersom de inte haft inbördeskrig på jättelänge. Eller vänta nu, deras president fick ju priset för länge sen.
Fredspriset handlar nog mer om delar än helhet, tänker jag och minns när jag och min kollega/vän Anders försökte komma på vad världens bästa och fredligaste land heter. Vi undersökte, läste och lärde. Men, gav upp när vi aldrig hittade ett land med en oblodig historia och altruistisk styrform.
Jag nominerar nog mina barn till fredspriset. De är godhjärtade och ser inte något ont i andra människor. De är varma och gör mig glad varje dag. Dessutom är de roliga och sjunger fint. Fredspriset är liksom lättare för mig att förstå när jag tänker på enskilda människor. Länder, unioner eller andra system brukar inte vara särskilt mänskliga. De delar upp mänskligheten i två kategorier; De som är med i sammanhanget och de som inte får vara det.
Knappast en särskilt fredlig och inbjudande grej. Eller?