Jag tror att vi lever i en tid när saker vänts upp och ned. Kanske är det nu vår tur att uppleva hur det är att vara längst ned på stegen? För det är svårt att slåss mot världens rikaste land som också råkar ha världens största vapenmakt. Det har många människor, kulturer och länder fått uppleva före oss. Vi trodde att vi var dem. Vi lät deras kultur bli vår. Musiken, filmen, böckerna, forskningen, sätten att tänka.
Tji fick vi.
Ibland funderar jag på vad tog oss hit? Under mina mest högljudda år som tyckare och politiskt engagerad (som kanske också var mina mest fåfänga år) fick jag ofta höra att jag var naiv på olika sätt. Men den naivitet jag upplevt i förnekandet av att ett gammalt vit makt-parti skulle komma in i vår riksdag och sedan bli jättestort, eller i förnekandet av att den farliga clownen nog skulle vinna det där valet, och den där långsamma statskuppen och bli befälhavare för världens största vapenmakt, eller i förnekandet av att även våra handlingar spelar roll när den globala uppvärmningen fortsätter…. den naiviteten kanske snart är ersätt av den nyväckta människans öppna sinnen? Vad vet jag?
Min poäng är att jag tror att vi alla har anledningar att fundera över oss själva, vårt land och vår tid. För nu händer det allvarliga saker och inget kommer att vara som förr. Hur förhåller jag mig till att vara helt och fullt ägd av de företag som gjort operativsystemen i min dator och min telefon? Vi varnades för kineser och ryssar, men inte amerikaner. Hur gör vi när varken den fria marknaden, liberalism eller någon annan tro på att något magiskt ska hända (i den sekulariserade folkhemskulturen som förändrats och idag är funktionellt dum med köpandets och säljandets logik som rättesnöre) kommer att fungera.
När upplysningens civilisation går under så kan det vara skönt att reflektera över vad som tog oss hit. Hur har vi bidragit? Jag har sju förslag. Jag har ägnat mig åt dem alla.
Högmod
Girighet
Vällust
Avund
Frosseri
Vrede
Lättja
Något annat att fundera över hur det blev så att det som kallas Guds bud gick från att vara något att sträva efter till något som vi skulle strunta i. Eller inte bara strunta i, utan som på tonåringars vis göra det rakt motsatta till.
Nu står vi här. Nationalisterna vill bekämpa oss. De rikaste vill bekämpa oss. Vad gör vi nu? Det finns andra vägar. De är alltid öppna för oss.