1 oktober 2023
“Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen.
Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.
Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt.
De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden.
Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”
Uppenbarelseboken sägs berätta hela den bibliska berättelsen, men från det himmelska perspektivet. Den är utmanande och väldigt svår att förstå för tanken, men känns så klar och tydlig i magen.
För kanske är helvetet en plats på jorden. Kanske blir det lättare att förstå all girighet och medvetna beslut hos männen med makt som just nu kastar oss alla i fördärvet. Demokratin vi håller på att ge upp. Klimatkrisen vi förnekar. Världskriget som redan har börjat, även om vi förnekar det också. Ve oss som lever på jorden, djävulen har stigit ned till oss med stort raseri, för han vet att hans tid kommer att bli kort.
Är det inte så våra mäktigaste ledare beter sig?
De där orden för övrigt, från Uppenbarelseboken, känner många av mina jämnåriga igen från det talade introt i Iron Maidens “The Number of the Beast” från 1982. Fortfarande en fantastisk låt. Som handlar om en dröm. En mardröm som ändå lockar. Bruce Dickinson sjunger i slutet:
“I’m coming back, I will return
And I’ll possess your body and I’ll make you burn
I have the fire, I have the force
I have the power to make my evil take its course”
Om det nu är så att vi verkligen lever i den yttersta tiden, i kaliyuga, så är den låten lite profetisk. På ungefär samma nivå som han som sägs vara vårt lands statsminister. Som i ett tal till nationen häromdagen – med anledning av krisen gängkriminaliteten skapat – istället för att leda valde att polarisera och valtala.
“Faktum är att vi är många som såg det här komma, och varnade för det. Den grova organiserade brottsligheten har vuxit fram över ett decennium. På tio år har det dödliga skjutvapenvåldet tredubblats.
Det är politisk naivitet och aningslöshet som har fört oss hit. Det är en ansvarslös invandringspolitik och en misslyckad integration som har fört oss hit. Utanförskapet och parallellsamhällena göder de kriminella gängen. Där kan de hänsynslöst värva barn och utbilda framtida mördare.
Svensk lagstiftning är inte utformad för gängkrig och barnsoldater. Men det ändrar vi nu på.“
Den förmodat högste ledaren skyller ifrån sig istället för att försöka samla landet. Något säger mig att det inte kommer vara över förrän varenda oliktänkande fängslats eller utvisats. Strax efter de människor vi kallar invandrarna. För i skuggorna är det ju andra mörkermän som drar i trådarna.
Helvetet kan vara en plats på jorden och vi kanske lurar oss själva om vi tror att det kan vara på något annat sätt. Om nu Uppenbarelseboken gäller. Jag vet inte. Det är nog upp till oss att välja något annorlunda. Att sluta hoppas på nånannan. Att sluta blunda. Sluta fåfängt söka tillfredsställelse för våra begär, samtidigt som vi förnekar andra människor behov.
Vi skulle behöva änglarna, men måste nog försöka göra som dem. För det verkar inte som att de är på väg. Vi får kanske försöka förstå hur den där stora skaran av änglar skulle göra om de var här nu. Kärlek, tacksamhet, tillit och respekt kan vi inte vänta på längre. Vi får göra.
För ledarens raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort. Bilden däruppe visar ett ordmoln av det tal han höll till nationen. Det är synd om människorna, som ångestdrömmen som blev Strindbergs drömspel konstaterar.
Nu är det ökenvandring för kungariket. Då blir tron viktig. Medvandringen.