Det finns dagar när den där ensamheten i egenföretagandet känns sur. Det här med att inte dela mål med någon. Jag har svårt att vänja mig vid det.
Mötesplats Huddinge kommer bli något extra i år
Jag har fått förmånen att vara moderator/samtalsledare under eventet Mötesplats Huddinge som arrangeras 7 februari. Nu när jag har haft kontakt med de olika talare och paneldeltagare som kommer stå på scen inför företagare, ledare, politiker och tjänstemän måste jag skriva några rader om det här. Mötesplats Huddinge kommer nämligen bli något extra i år.
Först ut är Gerhard Bley som skrivit en riktigt bra och viktig bok. Den heter ”Instinkt eller insikt – bättre resultat genom empatiskt ledarskap” och är baserad på Gerhard Bleys egen ledarskaps- och livsresa. Så här skriver förlaget om boken:
Instinkt eller insikt? Många, eller till och med de allra flesta, chefer verkar idag enbart med sina instinkter som verktyg. Det resulterar i ett mekaniskt ledarskap. Ett instinktivt ledarskap baseras på mekaniska kunskaper som de flesta kan lära sig. Men för att uppnå det ultimata ledarskapet, ett empatiskt ledarskap, krävs betydligt mer. Det kan endast infrias genom ett ”ledarskap från insidan”, som i sin tur kräver en omsorgsfull och uthållig inre resa. Ett empatiskt ledarskap är slutresultatet och tar ledarförmågan till nya höjder.
Jag har läst boken och dessutom sett Gerhard Bley tala tidigare. Lovar att det är en inspirerande upplevelse att ta del av hans självklara och kloka tankar/erfarenheter. Han kommer berätta om något vi borde prata om oftare.
Vi följer upp det samtalet med en paneldiskussion om ledarskapet med Gerhard Bley och ytterligare tre erfarena ledare från olika delar av samhället, nämligen: Vesna Jovic, kommundirektör i Huddinge, Einar Botten, HR-direktör i Spendrups samt Thomas Engdahl, sportchef i Sveriges Olympiska Kommitté och förbundskapten för friidrottslandslaget under de gyllene åren. Vi kommer belysa och diskutera ledarskap ur olika perspektiv och det kommer bli en riktigt bra diskussion där också publiken kommer vara delaktig.
Sen kommer vi mingla och besöka lokala företag som ställer ut innan vi kommer lyssna på Lars Linde. En makalöst erfaren gammal industriman som ägnar sitt liv åt att väcka slumrande innovationer och de senaste året startat företag och attraherat mer än femhundra miljoner i investeringar. Han kommer hålla ett föredrag som skakar om på ett bra sätt. En inspirationskick bara att prata med honom på telefon.
Jag ser oerhört mycket fram mot att få prata med de här människorna nästa vecka. Många har anmält sig till eventet, men jag vet att det finns några platser kvar. Anmäl dig omgående. Att ta del av detta utan kostnad (eftersom Arena Huddinge, Huddinge kommun, Företagarna och Handelskammaren bjuder på entrén för dig som vill komma och lyssna) är en unik möjlighet. Tro mig, du vill lyssna på detta.
Musiktips: Weibenfalk och finproducerat vemod
Jag skrev skivrecensioner i många år. Tillsammans med några goda vänner var jag med när Sveriges kanske bästa musiksajt startade och peakade. Det var oerhört kul på många sätt. Fina minnen. Efter 495 recensioner och 452 andra texter tog mina ord slut samtidigt som troll och hatare blev de som kommenterade mina texter oftast och jag arkiverades. Jag är nöjd och stolt över de där texterna. Lycklig över relationerna jag fick med mig.
Sedan något år känner jag lite för att berätta om musik igen. Jag älskar fortfarande att upptäcka saker jag gillar och att dela dem med andra. Nu har jag fått en jättebra anledning att skriva en recension igen. Varför? Jo, därför att för snart sex år sedan skickade en man vid namn Thomas Weibenfalk en CD med sitt band Weibenfalk till mig. Det blev början på en ganska trevlig resa för mig. Sedan dess har vi nämligen hållit kontakt och han har skickat mig uppdateringar och sina nya skivor när de kommit. Det har gjort att jag fått en unik chans att följa utvecklingen av en låtskrivare och artist som jag verkligen gillar. I fredags släppte bandet nytt. Bra nytt. ”Värld av plast” heter skivan. Tio låtar på svenska i ett rocklandskap där namn som Winnerbäck och Lundell inte går att utelämna. Men låt inte det avskräcka.
Lyssna på ”Trött och skygg”. Jag hör ett finproducerat vemod. En skönt svävande slinga av synth som får mig att tänka nostalgiskt. Bredbent akustisk rock med finsynth. På en stadig grund av vemod som det här livet norr om nästan allt föder om och om igen. Det här är en sådan där låt som jag återkommer till om och om igen.
”Jag drar mig undan ikväll igen
Känner mig inte redo än
Jag fick tre knivar i min rygg
Sen blev jag bara trött och skygg”
Det finns dagar sådana här låtar är medicin, och de dagarna är många mellan oktober och april.
Weibenfalk har gjort ganska många såna låtar nu. Förra skivan ”Så gott man kan” var mer lågmäld och nedtonad och full av den där tjälfrusna melankolin. Den här gången låter det lite mer lekfullt och hoppfullt. Bandet spelar följsamt och piggt. Orgel och synt kryddar flera låtar. ”Ingenting är värt allting” får en ganska fin åttiotalsfärg. Sveriges urbana ytlighet får en svängig känga i ”Mingel”. I ”Sprickor i glaset” kommer en slags folkton in i leken med mandolin och stämmor. ”Rätt stad fel land” sätter fingret på en tanke jag själv går och bär på ofta. Att jag känner att jag hamnat i helt rätt stad, men att jag landet jag lever i skaver och inte känns hemtamt alla gånger.
Det låter bra om Weibenfalk. Produktionen är väldigt bra. Inte minst med tanke på att det här är egenfinansierat och egenproducerat. Faktum är att det är jättemånga människor i vårt land som verkligen skulle gilla det här men att ingen berättar om det. Så nu gör jag det igen. Kolla upp den här skivan. Lyssna på Weibenfalk på Spotify. Kanske kommer du då, liksom jag, sitta och sjunga allsång i bilen när den första snön faller och sjunga ikapp till ”Snöstorm” och textraderna:
”Det är som om jag kommer springande ur en snöstrom
Med rykande snö bakom ryggen
Det är som om jag kommer skadad ur en snöstorm
Med droppande blod på ryggen”
Gillar du Lundell, Winnerbäck, David Urwitz? Då måste du ge Weibenfalk en ärlig chans. Det här är en låtskrivare och ett band som fått ihop en fin mängd låtar att respektera. ”Värld av plast” är en stark fortsättning.
En av de bästa grejerna med att jag skrev alla de där recensionerna är att Thomas Weibenfalk skickar mig sin musik. Tack. Nu ska jag försöka övertala honom och hans band att söka till årets Live at Heart i Örebro.
Weibenfalk på Spotify
Weibenfalk på Facebook
Lördag med två träningspass
Gick upp tidigt. Lördagar är fotbollsträningsmorgon. 9:00 kliver sex spelare och tre tränare in i Navets fina hall och vi har en toppenträning. Vi vuxna är med under träningen, bland annat i spel tre mot tre. Ett bra första träningspass där mitt hjärta fick jobba. Puls igång och ett skönt sätt att börja dagen.
Följde upp med två varv runt trekilometersspåret i Karslund tillsammans med Camilla. Vi invigde våra nya skidutrustningar. Kändes oerhört bra. Tror att längdskidåkning passar mig bra. Det är asjobbigt och min puls är hög, men inte så att jag spränger mig som jag gjort på löpband och crosstrainers. Det här känns skonsammare och jag har lättare att anpassa tempot till vad jag orkar. Ligger nu på rygg och känner en behaglig trötthet sprida ut sig i hela kroppen.
Ett blogginlägg om att jag utövat motion, det har jag inte skrivit sedan 18 oktober 2009. Läget är lite likadant nu, men jag är osäker på LCHF. Vill ha effekten, men inte äta allt det där köttet. Jag vill ju sluta med kött, eller åtminstone kött som inte varit på naturbete eller simmat fritt.
Hur som helst är jag glad över att jag kan röra på mig. Måste fortsätta med det. Så i år för snön gärna ligga kvar länge.
Hjälper du oss att hitta Landet?
El, vatten och lite utsikt. Ett litet torp eller en stuga vi kan kalla vår egen för en tid. En längre tid. Detta är en efterlysning. Efter det där vi vill kunna kalla Landet.
Jag har letat. Och letat. Efter att vi flyttade till Örebro från Stockholm sommaren 2011 och löste våra lån har livet steg för steg blivit bättre. Mindre stress och vardagsfriktion. Mer promenader och cykelturer. Tid att träffa andra människor. Jag har tid att utveckla mitt företag och träffar hela tiden nya spännande människor att göra saker tillsammans med i Örebro och Stockholm. Livet har blivit så mycket bättre efter att vi flyttade till Örebro.
Men, jag saknar lite fri luft över huvudet. Det gör vi alla. Alla dessa år i villa gör att vi saknar något. Det är jätteskönt att bo i lägenhet mitt i stan och det kommer vi nog alltid göra, men det börjar kännas allt mer angeläget att hitta ett sommarställe. En stuga, ett torp eller något mittemellan. Kanske inte bara ett sommarställe heller, utan också ett vår- och höst ställe. Varför inte vinter?
Vi letar efter ett krypin utanför staden. En plats där vi kan dra oss undan då och då. Där vi kan njuta av lediga dagar, men också jobba i lugn och ro när det behövs. En plats där jag kan skriva när jag behöver. Ett ställe där vi och våra barn kan göra allt det där andra vi inte hinner med eller glömmer bort hemma i lägenheten. Det där baravarandet. Vi har letat ihjäl oss efter lämpligt objekt att hyra. Långtidshyra. Kontaktar storgodsägare. Men inget är ledigt. Kollar Hemnet, men hittar inget som känns rätt. Vill dessutom fortfarande hellre hyra än köpa, men eftersom det känns som att vi vill ha något klart till vårvärmen är vi nog beredda att tänka om.
Men, vi ber om hjälp. Alla tips är välkomna. Eftersom barnen har diabetes behöver vi tre saker: Vatten, el och mobiltäckning. Dessutom behöver vi utsikt, vyer. Över vatten, slätt eller böljande landskap. Sovplatser för fyra. Inte längre en timmes resa från Örebro. Vi är ju inte direkt händiga, så alltför avancerade renoveringsprojekt känns inte lockande. Vi letar i Örebro län, östra Värmland och runt Hjälmaren.
Tipsa, dela och sprid gärna. Alla kontakter är välkomna. Om inte annat så hjälper du oss att hitta ett ställe dit vi kan bjuda dig för mat, prat och häng.
Vi som letar heter Fredrik och Camilla. Våra barn heter Hanna och Ella. I april utökas familjen med en liten ännu inte namngiven hundvalp också. Vi är snälla, skötsamma och pålitliga.
fredrik@fredrikwelander.se
facebook.com/fredrikwelander
twitter.com/fredrikwelander
Det här med nyhetsflödet
Provprenumererar på lokaltidningen. Den är ny, omgjord och fräsch. Nedbantad och åderlåten. Efter tre dagar känner jag mig redo att konvertera till att enbart läsa public service, The Local och utländska nyheter. Tyvärr. Jag älskar att leva i en stad som kan bära en tidning. En riktig tidning. Men nu har min lokaltidning reducerats till en tunn och ytlig produkt full med klyschiga snuttiga texter där reportrar och nyhetschefer uppmanar oss att komma med tips samtidigt som de fyller tidningen med sport och köpta artiklar från nyhetsbyråer. Eller hårt skruvade/vinklade reportage som gör att jag inte känner igen staden jag bor i. Tre månader är provperioden. Efter tre dagar känns det inte jättebra. Jag hoppas jag ska ändra mig. Att redaktionens form vänder uppåt. Men, här är tre tankar:
1. Någon borde göra en innehållsanalys av tidningen utifrån ett mångfaldsperspektiv. Vem skriver för vem?
2. Public Service och utländska nyheter borde jag nöja mig med att läsa/lyssna på/titta på
3. The Local.
För fet för ett par skidor
Holocaust on a Conveyor Belt – Assembly Line of… by Explore2
Det här sex minuterna här i klippet sammanfattar ganska mycket. Från mitt perspektiv väldigt tydligt när jag och Camilla åkte skidor idag. På längden. I spåret runt Ånnabodasjön. Det för första gången i vuxen ålder för båda av oss. Vi hyrde skidor. Mina bar mig inte riktigt. Inget glid. För fet. Men ändå lovande. Sol, snö och skidspår kändes skönt. Vi åkte till XXL Sport för att köpa egna skidor. Så vi kan åka oftare. Den typ av skidor jag vill ha (vallningsfria, enkla instegsskidor) fanss inte i en längd som kan bära min vikt. Jag är för fet för att köpa skidor.
Camilla lyckades dock hitta ett par.
Jag har tänkt ett bra tag på det här med livsstilen. Tröttnat på konsumtionen, stressen och hetsen. Men inte riktigt lyckats vända runt mig själv. Det får väl vara dags nu, igen. Min hälsa och hela min upplevelse av att vara jag kräver det. Den här filmen kan vara en sammanfattning. Så nu ska jag hitta skidor som orkar bära mig och sluta äta den här industrimassakrerade maten som inte gör mitt liv bättre.
Det känns som att jag tänker göra den här förändringen med glädje.
Det här med Örebro
Idag har jag fått en inspirationsinfarkt. Det handlar om Örebro och hur glad jag är över att vi flyttade hit förra året. Det händer mycket bra här. Jag har skrivit om dagens glädjeämnen på Gilla Örebro och min firmablogg. Känns bra.
Öppna människor i en öppen stad som vill möta andra
Började dagen med att kolla in This is Örebro. Blev inspirerad av den transparenta delen av det ambitiösa varumärkesarbete Örebrokompaniet gör om bilden av min stad. Skrev en kort text på Gilla Örebro. Laddade hem appen och provade att skicka upp information. Misslyckades, men taggade några bilder på Instagram. Det funkade.
Jag gillar anslaget. Sättet att jobba på. Det är smart, modigt och väldigt samtida. Jag hade inte gjort särskilt mycket annorlunda om jag fått bestämma utan är imponerad och inspirerad av det här upplägget. Har inget betalt uppdrag i denna process, men deltar i en serie seminarier som deltagare med min kunskap och erfarenhet. Ett sådant seminarium hölls på eftermiddagen och jag höll på att få en inspirationsinfarkt. Många kloka människor och idéer i rummet den här eftermiddagen.
Jag gillar det. Tycker det är kul. Imponeras av många människor. 24 januari arrangeras en öppen workshop under hela dagen. Då får du som vill gå dit och berätta om ditt Örebro. Vad du tycker är viktigt. Det borde många göra.
Det är lite så vi jobbar i Örebro, tycker jag. Det handlar om att få människor att mötas, för när människor möts händer bra saker. Och för mig är det vad Örebro står för. Här drivs utvecklingen av öppna människor i en öppen stad som vill möta andra. Det visar sig allt mer. Jag är glad över att driva mitt företag i den här miljön.
På riktigt.
Nytt namn och nya uppdrag
Året startar intensivt i mitt arbete. Jag har lämnat in handlingar till Bolagsverket angående mitt aktiebolagsbildande. Om allt går igenom byter jag dessutom namn på firman. Har registrerat nytt domännamn och återkommer om detta när allt är klart. Dessutom har jag haft många olika möten om nya uppdrag och det känns som att 2013 kommer bli ett bra år. Det händer också spännande saker i pågående uppdrag.
Allt fler kvinnor och män jobbar i projekt eller organisationer med uppdrag som gör att de behöver dialog och kommunikation. På riktigt. De många relationer vi har och lever med kräver det. Formen kräver ett uppriktigt innehåll. Ett utbyte och ett möte. Jag gillar mitt jobb.