Jag litar på människor. Tror faktiskt inte att människor ljuger medvetet särskilt ofta. Kanske är jag naiv, romantisk och larvig. Men, jag har aldrig blivit lurad. Fyrtioett år in i livet har jag aldrig blivit grundlurad, utnyttjad eller bedragen.
Sitter och lyssnar på poddcasten av Spanarna från igår. Hanna Fahl gör ett utfall mot Sten Tolgfors, moderat politiker och fram till för ett tag sedan försvarsminister i den svenska regeringen. Hennes spaning är bra, men gör mig förbannad. Har också FOKUS artikel Flykten från ansvaret i bakhuvudet från igår. Varför tror ingen på Sten Tolgfors när han säger att han avgår av familjeskäl? Att han inte orkar vara minister längre. Att granskning, smutskastning, kritik och säkert också ett och annat hot (här spekulerar jag fritt baserat på min egen erfarenhet av att arbeta nära politiker i många år – nästan alla hotas på något sätt mer eller mindre ofta) fick honom att sluta tycka att det var värt att vara minister. Hand upp alla ni förtroendevalda som aldrig tänkt tanken.
Sten Tolgfors agerande som minister och statsråd i regeringen är lätt att granska. Nästan allt är offentligt. Bara att leta och titta. Det är inte svårt för dig som vill skapa din egen uppfattning baserat på fakta att göra det. I Sverige har vi nämligen något som heter Offentlighetsprincipen. Det som inte är offentligt kommer granskas av de som kan via konstitutionsutskottet i Sveriges Riksdag. Journalister, jurister, förtroendevalda och andra kommer göra det. Har ministern gjort fel kommer ministern att åka dit. Punkt.
Alltså finns inte skäl för Sten Tolgfors att avgå, tänker jag. Annat än hans egna. Skäl som ifrågasätts hårt och skoningslöst. Han kallas både feg och ynklig. Döms av folkdomstolen. Till och med hans barn utnyttjas stenhårt av människor som anklagar deras pappa för samma sak. Det blir rundgång.
Jag tror på Sten Tolgfors. Jag tror på (och förstår) att han fick nog. Att tvingas svara på frågor som han inte kan svara på. Att reda upp i en härva som inte ens är politisk. Avtal slutna som krav på forskning, utveckling och jobb. Alltid jobben. I Sverige säljer vi vapenindustrin med jobben. Att vi behöver dem. Både för låg- och högutbildade.
På mässorna säljer vi med andra argument. Som handlar om effektivt dödande.
Det var den senaste Socialdemokratiska regeringen som slöt det aktuella avtalet. Men jag tror inte ens att det var ideologiskt motiverat. Utan krasst samhällsekonomiskt. Ett cyniskt beslut, men det är så vi bygger vårt samhälle. Vårt välstånd är något helt annat än andras. Att diktaturer använder resultatet av vårt arbete för att förtrycka andra kvinnor, män och barn spelar inte så stor roll när vi vill ha bättre skolmat. Åtminstone så länge som vi inte pratar om det. Det kanske vi får anledning att göra om granskningen fortsätter. När de som faktiskt tjänar pengarna på den här industrin granskas. De människor vi inte valt och inte kan avsätta. Tjänstemän på departement, myndigheter och i företag som är såväl privat som statligt ägda.
Men det är ett annat samtal. Tillbaka till personfrågan. Alla som dömt Sten Tolgfors. Som fördömt honom för att han utnyttjar sina barn. Varför? Vad bygger ni det på? Varför inte lita på vad han säger? Vad vet ni som jag inte vet?
Hjälp mig att förstå. Jag litar nämligen på andra.