För ett år sedan ungefär satte jag upp några mål för ett smartare liv. Nu när jag går igenom min lista över mätbara mål inser jag att det sprack. Men åt rätt håll. Nya mål för 2010 är på väg och redovisas inom kort.
Här kommer en kort redovisning:
Mål: Det ska finnas minst 10.000 kronor på sparkontot 31 december (Köpstopp, styrks med kontoutdrag)
Check. Det finns mer. Ekonomin är i någorlunda balans. Men januari kommer tömma resurserna nästan helt. Det kostar fortfarande mer än det smakar att bo där jag bor och leva som jag gör.
Jag ska vara rökfri senast 31 december (Giftstopp, intygas av någon annan)
Nej. Har inte lyckats med det.
Jag ska vara sockerfri senast 31 december (Giftstopp, intygas av någon annan)
Check. Med undantag för julafton och juldagen är jag socker- och kolhydratfri.
Mål: Min kost ska till minst 90 procent vara vegetarisk 31 december (Köttstopp, intygas av någon annan)
Nej. Ett stort dilemma. Min nya kost bygger på animaliskt fett. Behöver mer tankeverksamhet kring detta. Läker kroppen först.
Mål: Under december 2009 ska 90 procent av mina inköpta dagligvaror vara KRAV-märkta (Stopp för fulvaror, styrks med kassakvitton)
Nej. Men en betydligt större andel än tidigare. Utbudet är fortfarande för litet. Liksom tiden och energin att leta. Ska förbättras.
Mål: Under första kvartalet 2009 ska familjen göra sig av med minst en bil som inte får ersättas med annat fordon eller SL-kort (Stopp för CO²-utsläpp)
Check. Vi lever med en bil och en elmoppe. Dock, lite problematiskt. Letar elbil.
Mål: Under första halvåret 2009 ska jag tillsammans med övriga i familjen göra en total inventering av våra världsliga tillgångar. Allt som vi inte använder dagligen eller åtminstone ofta, ska re- eller freecyclas. (Stopp för resursslöseri och tjuvhållande på tillgångar)
Nej. Men vi närmar oss den här punkten allt mer. Överflödet skapar stress.
Mål: För hela 2009 ska jag kunna bevisa (iPhone-loggar eller stegräknare) att jag gått i genomsnitt 7,5 kilometer varje dag. (Stopp för stillasittande fettbygge)
Nej. Inte så mycket. Men jag rör mig allt mer. De dagliga lunchpromenaderna med sköna kollegor är välgörande.
Mål: Jag får högst väga 90 kilo vid årets slut. (Stopp för stillasittande fettbygge)
Check. Efter att ha slutat med kolhydrater har jag kommit ned hit. Ska ned en bit till. Mår bättre än på många år. Bästa grejen i år!
Mål: Jag ska inte prata om att flytta någon gång under 2009. (Stopp för orsak och verkan)
Nej. Tvärtom. Har flyttat till Gotland och Tyskland flera gånger i hjärnan. Och till lägenhet. Lär tyvärr fortsätta med det. Det är en del av mig. Att aldrig hitta hem.
Fyra av tio mål är nådda. Ett misslyckande. Men när jag kollar på bilden av mig själv på sidan med de formulerade målen och jämför med vad jag ser i spegeln idag känner jag mig ändå hoppfull.
Tvåtusennio vs. tvåtusentio
Det hände massa dåliga saker. Och massa bra. Tvåtusennio. Det kommer hända massa dåliga saker. Och massa bra. Tvåtusentio. Också.
Gott nytt!
And the people bowed and prayed to the neon god they made
Det här är nog världens bästa låt. Alla kategorier. Någonsin.
Dagens låt: Science of fear
The Temper Trap har gjort dagens låt. Faktiskt en av årets allra bästa. Science of fear heter den och jag hade inte hittat den utan ett tips från the Dahlberg tidigare i höstas.
there’s a science to fear
it plagues my mind
and it keeps us right here
and the less we know
the more we sit still
my baby’s stuck on a road
that leads to nowhere
nowhere, nowhere, nowhere, nowhere
08:22 Fanfanfan
Det är måndag. Jag har gjort gokaffe med rinnig mjölk. Kokat två ägg. Barnen ligger och sover. Vaknar med samma känslomässiga frontalkrock som jag somnade med. Hör att en magsjuk man på ett flygplan behandlades som en terrorist och att världen tycker det är bra. Försöker svara på frågor och ställa andra frågor. Läser ledare och nyheter om opinionsläget i Sverige och det faktum att inrikespolitiken håller på att tas över av krafter som har en rakt motsatt människosyn än jag själv.
Världen är för kall. Jag känner mig tom, ledsen och rädd. Behöver hitta någonstans där jag kan leva. Där tillit, kärlek och framtidstro är viktigare.
Nu ska jag läsa en affärsplan och översätta en text til engelska. Ute töar det. Regn på väg. Imorgon kommer mina kvarter vara ett isrike. När det blöta frusit till. Behöver en rejäl injektion av inspiration nu.
Fyra hål i nacken
Idag kom min pappa och Marie förbi. Skön fika, prat och lite avslutande julklappsutdelning. När de vänt hem till Närke igen klädde vi på oss underställ och varma kläder. Eftersom vårt kvarter ser ut som en fjällby just nu passade vi på att kolla in pulkabacken. Den svängde. När luften gick ur oss vände vi tillbaka till varm choklad och mackor för barnen och mamman. För pappan blev det skinka och julmust.
Ett skönt sätt att avsluta det familjära jullovet. Nu är det dags för mamman och pappan att vända tillbaka till vardagen. Lite omlott.
Omgruppering
Jag skulle vilja dra mig undan ett år. Hitta nya lösningar. Omgruppera.
Välkomnande Sverige
Jag har ju efterlyst en positiv argumentation om framtidens Sverige eftersom jag är trött på alla krafter från olika håll som bara är EMOT olika saker. Därför blir jag väldigt glad för att Janne Gunnarsson, som jag sprungit ihop med några gånger i mitt tidigare liv, startat nätverket Välkomnande Sverige.
Gå med i Facebook-gruppen.
Bästa morgonen
Att vakna till snabba barnfötter, glada, förväntansfulla och spralliga röster och ren och skär lycka är fantastiskt. Det gör att alla tjuriga väckarklocka-uppvakningar med tjuriga barn är ett pris värt att betala. Julaftons morgon är bästa morgonen. Tacksamhet är grejen. Tack.
Bästa kvällen
Det fanns dagar då jag inte trodde jag skulle ta mig hit. Bästa kvällen på året. För några veckor sedan såg det mörkt ut, men nu har pusselbitarna fallit på plats. Vardagsrummet från helvetet har blivit ett paradis. Brasan är tänd och jag sitter med ett snökylt glas vitt och hör Camilla och barnen prata med mormor på Skype samtidigt som jag läser meddelanden på Facebook som gör mig glad. Utanför ligger snön i drivor och de små detaljerna som höjer julstämningen har blivit fler och fler.
Kvällen före julafton är jag som bäst. Då är jag Barbapappa. Stor, rosa och mjuk. Lugnet har tagit sig in under mitt skinn och sprider sig i varenda en av kroppens celler. Så nu är jag sentimental. Lite lycklig. Julen kan komma nu. Jag är redo.
Jag hoppas alla sköna människor jag känner och tycker om får en riktigt bra jul. De/ni förtjänar det. Men några som behöver det lika mycket är alla osköna människor. De som håller på att skapa ett iskallt rike av landet jag lever i. Jag tror nämligen de måste få en riktigt bra jul med fasansfullt mycket kärlek. Och mer. Och mer.
Människan behöver reclaima mänskligheten. Det är kvällens tanke. Och när jag tänker på alla människor jag önskar God Jul känner jag att det finns en liten gnutta hopp om att det kan gå.
God Jul.