Det här borde vara gratis när man använder det. Och finansieras via skatten istället.
Happy Birthday Mr. Springsteen
Och idag är det Bruce Springsteens tur att fylla år. 60 år blir mannen idag. Grattis.
Bra ny musik
Just nu lyssnar jag om och om igen på ny musik från tre allvarliga herrar. Och två allvarliga damer.
Lars Winnerbäck, Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
LW har tagit fram elgitarren igen. Och jag tror att han lyssnat lite på Editors och Interpool. Lite taggigare låtar, men lika eftertänksamt och svårt i humöret som vanligt. På en slentrianmässigt sätt misstänker jag att svenska recensenter använder Kent som referens till den här skivan. Men LW låter fortfarande mest som sig själv. Väldigt bra låtar den här gången. Också. Men, i mina öron jämnare på en högre nivå.
Mark Knopfler, Get Lucky
Mark Knopfler är alltid omotiverad underskattad av kritikeliten. Get Lucky är en stabilt och skönt svängande samling låtar som gör mig avspänd. Knopflers röst mognar som ett bra vin och hans tillbakablickar är sköna att lyssna på.
Richard Hawley, Truelove’s Gutter
Richard Hawley gör det Weeping Willows gjorde en gång. Sentimentala låtar vuxna män kan vara bittra till i ensamhet. Fantastiskt bra självömkansledmotiv. Som ett brittiskt ballroom fyllt av ensamma och bortvalda.
Ebba Forsberg, Ta min vals
Världens bästa Ebba Forsberg tolkar Leonard Cohen. Det känns som att låtarna blir hennes egna. Till och med Halleluja känns angelägen. Vackert är bara förnamnet när av de bästa rösterna möter en av de bästa låtskrivarna.
Hope Sandoval & The Warm Inventions, Through the Devil Softly
Åtta år har gått sedan senaste skivan. Ännu längre sedan Mazzy Star tynade bort. Så det är inte en dag för tidigt att Hope Sandovals mässande röst får hälla is och kyla i mina öron. Inte så hoppfullt, men oj så fint.
Länkarna går förstås till Spotify. Musikhösten ser bra ut. På allvar.
Happy Birthday Mr. Cohen
Leonard Cohen turns 75 today. Here’s a interview from april. Listen to the man. Just listen.
Jag röstade inte
För första gången sedan jag blev myndig har jag avstått från att rösta i ett val. Kyrkovalet 2009 blev första gången jag inte utnyttjade min rösträtt. Anledningen? Jag känner just nu att tro och politik inte riktigt marscherar i takt. Att Svenska Kyrkan fortfarande vill vara politiskt styrd känns ganska dumt. För mig står kyrkan för något helt annat än politiken. Något som kunde vara mycket bättre.
Något att tro på. Människan, exempelvis. En liten detalj som politiken glömt bort för länge sen. Därför tycker jag kyrkan ska hitta andra sätt att gå vidare. Men, jag har ingen aning om vilka de sätten kan vara.
En söndag i city
Söndag i Stockholm city. Fjortisar som ser retuscherade ut, mammor och pappor med barnvagnar, söndagsflanerande stockholmare, turister, Hamas-anhängare som skriker slagord mot Israel samtidigt som människor som är kritiska mot regimen i Iran försöker överrösta dem, mängder av poliser, avspärrningar, en latte på Kulturhuset, nya sneakers, septembersol, vägbyggen.
Jag gillart.
Orättvist mot Hanna
Trots att det är lönlöst och slöseri med energi tänker jag skrika lite: HELVETES JÄVLA DIABETESJÄVEL!!!
Hanna älskar sin innebandy och har talang. Spelar i ett underbart lag. Men när blodsockret inte vill låta sig kontrolleras får hon ibland alldeles för svåra förutsättningar för att spela. Det blir tungt och lite yrsligt. Segt eller orkeslöst. Det gör ont att se. Det enda vi kan göra är att försöka få blodsockret att ligga på en bra nivå, vilket blivit allt svårare den sista tiden. Inte minst på morgonen när matcherna ligger.
Det känns orättvist. Mot Hanna. Och det är inte mycket jag göra.
Ohållbart systemfel
Räknar på vad en resa för mig och Hanna till Kiel i höst skulle kosta. Jämför tre alternativ.
- Tåg och båt
Vi tar tåg till Göteborg och färja till Kiel. Tur och retur hamnar vi då på cirka 7000 kronor. - Bil
Vi åker bil hela vägen. 200 mil plus broavgifter, kostnad cirka 4000 kronor. - Flyg
Vi flyger med Ryan Air från Skavsta till Lübeck. Kostnad: några hundralappar.
Det är något fel med den här bilden. Ett ohållbart systemfel. Ett moment 22. Om vi åker lär det bli alternativ nummer två. En kompromiss. Halvdålig ur bekvämlighets- och utsläppssynpunkt. Det bekvämaste alternativet är för dyrt och det billigaste för skitigt.
Sextiotalet och popmusiken
Sextiotalet är nog popmusikens guldålder. Det gjordes fantastisk, kreativ och ännu mer fantastisk musik då. Några bevis:
En promenad till Coop
I det vackra vädret (september har varit solens månad) tar vi med oss barnen på en promenad till Coop för att köpa ingredienser till den thai-middag jag ska svänga ihop senare (kycklingspett, jordnötssås + kyckling i rödcurry). Hanna skejtar och Ella cyklar, med mamma eller pappa hängandes efter i en pinne. Hon håller fortfarande på att lära sig, ju. Solen skiner över gula och gröna löv, hantverkarpickuper, nybyggda trähus i funkisstil och tanter och farbröder och hundar.
Medelklass är grejen där jag bor.
