Jag är trettioåtta år. Genomlever min tredje djupa lågkonjunktur som arbetstagare. Det blir nog den sista. Livet som arbetstagare var en dröm när jag var sjutton. Ta ett jobb, tjäna pengar, skaffa en bostad och sen är livet ditt. Så såg mina naiva ögon på möjligheterna. Nu, tjugo år senare är jag trött på hela skiten. Trött på att anpassa mig till döds för en lön som gör att jag precis klarar av boendekostnader och att hålla mina barn hela och rena. Trött på att i varje ekonomisk samhällssvacka gå igenom omorganisationer där jag eller någon jag bryr mig om tvingas lämna arbetsuppgifter.
Jag är bra sugen på att lämna det sjunkande skeppet. Det jobbiga just nu är dock att det är hela världen som är skeppet. Det finns ingenstans att hoppa.
Nationalsång för Örebro
Så har min gamla hemstad fått sin egen nationalsång. Och det är förstås stadens största rockband genom tiderna, Millencolin, som gjort den. Till och med jag som flytt från den här staden för ganska många år sedan nu blir lite rörd av slutklämmen:
Mellan Sörby och Karlslund
Mellan Svampen och Hemfjärdens grund
Nånstans där vill jag bo
Leva och dö i Örebro
Officiellt är låten en kampsång för ÖSK.
Dagens fotboll
Eftermiddagsmatchen vann Hanna och hennes lagkompisar mot Älta med 2-0. Nu ska jag se Barcelona säkra ligaguldet i kvällens match mtot Villareal.
Uppdaterad 21:00: Nu blev det inte så efter Villareals vändning, men vi firar om en vecka istället.
God kväll
Plockade fyra oansenliga ogräs. Gick ned i studion. Försöker komma på om jag har någon talang.
Folkdomstolen hade fel?
Kommer du ihåg Anna Odell? Konstfackstudenten som utmanade psyket på S:t Göran och blev utdömd av folkdomstolen. Läs den här intervjun i DN och fundera över om folkdomstolen kanske var lite tidig med sin fällande dom.
Hej då Star Wars, hej Kill Bill
Stora barnet har blivit en tuffing. Nu är det inte längre Star Wars som är favoritfilmserien. Nu är det Kill Bill som gäller. Hon har bytt fåniga rymdisar mot en stentuff och skitarg hämnerska.
Jag tror jag gillar det. Häromveckan såg hon hela Kill Bill vol 2 på YouTube. I massa olika delar, utan text. Hardcore.
Löjeväckande
Tänkte först lägga en länk till Lily Allens trevliga låt Fuck you på Spotify. Men, jag höll på att tappa hakan när den version jag först hittade var en så kallad Clean Version. Där läggs fåniga ljudeffekter (tuutt/bröl/pling/gnägg/boing) över orden Fuck you. Vilket gör att låten tappar sitt budskap. Lyssna här.
Vem behöver den censuren? Vill jag höra ett gäng ljudeffekter från tecknad film tittar jag på Tom & Jerry. OK?
Låten handlar om intolerans och är enligt Lily Allen först tillägnad British National Party. Därför blir den här formen av censur ganska stötande. Självcensur som hämmar yttrandefriheten för att ingen ska bli stött. Den radiokanal som spelar den censurerade versionen framför den riktiga är ond. Jag upprepar, ond.
Fuck you.
Fuck you, fuck you very very much
OK, Sverige. Här kommer en hälsning från en lätt håglös kulturelitist i södra Stockholm. Det handlar om två låtar som just nu surrar i luften och spelas ganska ofta, typ överallt. Människor går glatt och nynnar men missar hela budskapet. Så jag hjälper till att förtydliga. Trevlig helg, very much. Observera dock att den som gjort texten i det här YouTube-klippet missat sista raden före första refrängen. Den lyder ”Your point of view is medieval”. Inget annat.
Och så tar vi Svennebanan med Promoe när vi ändå håller på. Redan en hatlåt. Men en genial sådan. Jag är beredd att betala biljett för att få se tribaltatuerade muskelknuttar dansa svennedans till den här låten. Lyssna på texten. Eller läs den här.
Så där, det var fredagsgallan. Nu ska jag tömma en tvättmaskin. Sen blir det fin-film. Cloverfield eller De andras liv. Kanske lite lådvitt också. Svennebanan.
Min väljarprofil
Har deltagit i två opinionsundersökningar idag. En via webben och en på telefon. Det var Novus Opinion som ville kolla upp en del saker. Bägge berörde inrikespolitiken och det finansiella läget. Den första var ganska inriktad på debatten om direktörslöner och den andra var ganska uppenbart beställd av Socialdemokraterna. Efter att ha levererat en hel del motsägelsefulla svar ska jag hjälpa Novus på traven. Här är min väljarprofil:
- Jag kommer med all säkerhet rösta på Miljöpartiet i kommande riksdagsval. Av den enkla anledningen att de driver frågorna om hållbar utveckling på det sätt som jag tror mest på för stunden.
- Jag uppskattar den sittande regeringens arbete främst för att de provar en hel rad nya alternativ som vi aldrig varit i närheten av tidigare. På gott och ont. Det är mycket som kan fungera bättre, men en återgång till traditionell S-politik kommer inte gagna Sverige i dagsläget. Det är den konstgjorda andningen som förlängt industridöden i Sverige exempelvis. Som håller oss kvar i ett ohållbart samhälle längre än nödvändigt.
- Dessutom uppskattar jag den sittande regeringens ganska rättframma retorik. Allra mest att de inte hymlar med att det håller på att gå åt helvete med den svenska ekonomin och att politiken inte kan göra något åt det. Det suger, men stämmer. Inga floskler i världen kan ändra på det.
- Jag tror inte att kollektivet går före individen. Jag tror att starka individer (dvs du, jag och ALLA andra) som frivilligt drar åt samma håll är betydligt starkare än motvilligt intvingade människor i kollektiv.
- Jag skulle nog helst vilja se en regering bestående av äkta socialliberaler som vågar ta det nödvändiga stegen för en hållbar utveckling.
- Dom finns inte, så jag lägger min röst på MP. Men ogillar att de knutit upp sig på höger-vänsterskalan när de inte behöver göra det.
Självporträtt i ord
Min vän Sonia gjorde ett naket självporträtt i ord på sin blogg. Här är mitt:
Jag rakar av mig håret.
Jag har en bucklig näsa, pandamörka ögonhålor, blodsprängda ögon och xantelasmer i ögonlocken.
Jag är blekfet och spolformad.
Jag är vänlig men svår att förstå.
Är stor och tar mycket plats. Men känner mig ändå liten.
Jag är naiv när det gäller affärer.
Jag har lätt för att förlåta.
Jag är lojal.
Jag har inga principer och tycker moral är en individuell fråga. Om jag har en princip så är den att allt är relativt och att det inte finns några sanningar.
Jag tål det mesta, men inte äkta intolerans och dumhet.
Jag kan knappt hantera några känslor men döljer det väl och lyckas överleva ändå.
Jag blir aldrig besviken på andra. Eftersom jag aldrig ställer krav.
Jag är skarp men ostrukturerad.
Jag lever i vänsterfilen. Skitsnabbt.
Jag är kreativ men tycker alla andra är bättre.
Är bra på ord, kass på siffror.
Jag läser aldrig böcker.
Jag köper inget för att göra mig fin.
Jag är svag för svala mörka franska skådespelare. Främst kvinnliga. Och Jean-Marc Barr.
Jag är av någon anledning nästan alltid ledsen och trött. Men lyckas dölja det för de som inte står mig nära.
Jag är social när jag måste och vill. Inte annars.
Jag är tillgänglig och charmig när humöret är på topp.
Flirtar aldrig. Har inget behov. Är redan förälskad.
Rastlös och ifrågasättande är mitt sätt.
Jag är ärlig och öppen med vad jag känner, om jag känner dig.
Jag kräver inget av dig.
Jag drivs av min frustration och vilja att leva smartare.
Jag spelar aldrig, bara är den jag är.
Jag är snabbtänkt och idérik.
Jag ifrågasätter allt ständigt.
Jag är ganska uppgiven.
Det värsta som skulle kunna hända mig vill jag inte veta vad det är.
Jag har humör. Och det svänger rent bipolärt ibland.
Trampa mig gärna på tårna. Jag har tjocka skor.
Mitt PMS är inget annat än en färgskala.
Jag har problem med mina blodfetter. Och min ämnesomsättning. Och mitt sätt att leva.
Jag är mentalt aktiv och fysikt passiv.
Jag gillar vitt vin, ljust öl och Bloody Mary.
Jag hatar inälvsmat men äter nästan allt annat.
Jag är…sån.
Hur är du?
Jag rakar av mig håret.
Jag har en bucklig näsa, pandamörka ögonhålor, blodsprängda ögon och xantelasmer i ögonlocken.
Jag är blekfet och spolformad.
Jag är vänlig men svår att förstå.
Är stor och tar mycket plats. Men känner mig ändå liten.
Jag är naiv när det gäller affärer.
Jag har lätt för att förlåta.
Jag är lojal.
Jag har inga principer och tycker moral är en individuell fråga. Om jag har en princip så är den att allt är relativt och att det inte finns några sanningar.
Jag tål det mesta, men inte äkta intolerans och dumhet.
Jag kan knappt hantera några känslor men döljer det väl och lyckas överleva ändå.
Jag blir aldrig besviken på andra. Eftersom jag aldrig ställer krav.
Jag är skarp men ostrukturerad.
Jag lever i vänsterfilen. Skitsnabbt.
Jag är kreativ men tycker alla andra är bättre.
Är bra på ord, kass på siffror.
Jag läser aldrig böcker.
Jag köper inget för att göra mig fin.
Jag är svag för svala mörka franska skådespelare. Främst kvinnliga. Och Jean-Marc Barr.
Jag är av någon anledning nästan alltid ledsen och trött. Men lyckas dölja det för de som inte står mig nära.
Jag är social när jag måste och vill. Inte annars.
Jag är tillgänglig och charmig när humöret är på topp.
Flirtar aldrig. Har inget behov. Är redan förälskad.
Rastlös och ifrågasättande är mitt sätt.
Jag är ärlig och öppen med vad jag känner, om jag känner dig.
Jag kräver inget av dig.
Jag drivs av min frustration och vilja att leva smartare.
Jag spelar aldrig, bara är den jag är.
Jag är snabbtänkt och idérik.
Jag ifrågasätter allt ständigt.
Jag är ganska uppgiven.
Det värsta som skulle kunna hända mig vill jag inte veta vad det är.
Jag har humör. Och det svänger rent bipolärt ibland.
Trampa mig gärna på tårna. Jag har tjocka skor.
Mitt PMS är inget annat än en färgskala.
Jag har problem med mina blodfetter. Och min ämnesomsättning. Och mitt sätt att leva.
Jag är mentalt aktiv och fysikt passiv.
Jag gillar vitt vin, ljust öl och Bloody Mary.
Jag hatar inälvsmat men äter nästan allt annat.
Jag är…sån.
Hur är du?