Imorgon på 365bilder.se: jag visar tre steg till njutning i form av gokaffe. Inte missa!
Musiken mina vänner missade
Mina vänner och före detta kollegor på dagensskiva.com har presenterat sin alldeles egna lista över den bästa musiken från 2008. Här är skivorna de förbisett:
Black Stone Cherry ”Folklore & Superstition”
Uppdaterad sydstatsrock med långt hår och flitiga västkustpassager. Bästa hårdrocken för oss som vågar erkänna att vi fortfarande har en del av hjärtat kvar i åttiotalet.
Brett Anderson ”Wilderness”
Ja, det är Suedekillen. Men han lever inte på gamla meriter utan fortsätter skriva sina vemodiga betraktelser. Den här gången klädda i minimalistiska arrangemang baserade på piano och cello. Vackert.
The Creepshow ”Run for your life”
Årets dos av berfriande hjärndöd rock kommer från Kanada. The Creepshow har packat ståbasen, underarmstatueringarna, punkabillyns allra skönasta klyschor i en vansinnigt skönt svängande musiklåda. Titellåten är utan tvekan årets mest spelade i mitt iTunes.
Emil Jensen ”Emil Jensen”
Emil fick kanske inte det där monumentala genombrottet jag trodde på. Jag tror det beror på att publiken är för dum. Tredje skivan med Emil var inte hans bästa, men fortfarande gör han musik som berör. Finare än nästan allt annat.
Fatboy ”In my bones”
Varje år måste jag få en ny samling låtar som kvalar in på vemodslistan. Tack Fatboy.
Madrugada ”Madrugada”
Efter Robert Burås begravning kom ett band tillbaka med den starkaste dödsryckning musikvärlden skådat. Musikalisk svärta i sin bästa form.
Millencolin ”Machine 15”
Örebros finaste har vuxit upp och blivit ett rockband som vågar ta in vemodet. Det gjorde att Millencolin fick ihop sin mest angelägna skiva hittills.
Nitin Sawhney ”London Undersound”
En samling låtar som reflekterar, med ett stort gäng gäster som bidrar. Nitin Sawhney är lättillgänglig och kravlös. En mycket skön skiva.
OceanLab ”Sirens of the sea”
Under de sömnlösa nätterna, som varit många under 2008, har OceanLab varit bra sällskap.
Our Broken Garden ”When your blackening shows”
Dansk, tragisk och misshandlad skrider den här musiken fram på samma sätt som Mazzy Star en gång gjorde. En höstromans.
Papa Dee ”A little way different”
Jag gillade den här skivan väldigt mycket i somras. Ofta i tillbakalutat läge.
Pennebaker ”Ghost of a love”
Den bästa pianopopen 2008 gjordes av Pennebaker. Som gjord för att åka moppe till.
Spleen United ”Neanderthal”
Elektroniskt och dansant ska det vara när cynikerna uppgivet men ironiskt ser allt gå åt helvete. Spleen United gjorde ledmotivet i år.
Tom Morello: The Nightwatchman ”The Fabled City”
Från början ganska slätstruken. Men efter hand ett starkt 2008-dokument från oppositionen. Lite Springsteenskt i sin anda.
Tony Joe White ”Deep Cuts”
En sommar i Norrbotten fick den här bluesgubben att leta sig in på listan.
Vincent Vincent & The Villains ”Gospel bombs”
Det bästa spolingaktiga som studsat ut från de brittiska öarna sedan The Coral debuterade. Glädje i ett fint paket.
—
Frågan är bara vem som egentligen förväntas bry sig om den här typen av listonani och självförhärligande. Jag tänker hålla mig ifrån listnarcissister och självgoda årskrönikörer ett tag nu. Kvoten är liksom full. Men, jag kunde inte låta bli att lägga ännu en sten på högen…
Åtta steg för en hållbar man
Jag väger trettio kilo för mycket. Har för höga blodfetter. Stressar i vardagen. Engagerar mig i saker jag inte kan förändra eller påverka och glömmer att göra det i det borde vara viktigast. Jag är en ganska vanlig man. En sorglig stackare på väg till kardiologen, familjerådgivaren och terapeuten. Två av dem känner jag sen tidigare.
2009 tänker jag slänga det här manuset och skriva ett nytt. Sista chansen att reclaima mig själv innan det är för sent. 2009 blir starten. Jag har satt upp åtta steg jag behöver ta för att bli en hållbar man. Jag vill ta dem. Men på ett långsiktigt sätt. Därför kommer jag redovisa hur det gått i slutet av året. Troligen också under resans gång.
Let's Skype!
OK, nu har även jag blivit med Skype. Och fler av mina närmaste med. Du hittar oss om du själv skaffar Skype. Tänk telefoni, chatt, videochatt och allt på en gång. När det dessutom kommer en SkypeApp till iPhone kan jag lägga ned allt annat… Skype är knappast en nyhet. Men först nu känner jag att det funkar för mig.
Fjärrvärme är bra
Alltså, det här med att elda pellets… det s*ger. Nu har det gått ett år sedan sotaren var här på förra akutryckningen. De vill bara komma vartannat år, men vi behöver dem minst en gång om året. Nu har vår f*cking pelletsbrännare blivit överhettad två gånger det senaste dygnet. Första gången tänkte jag att det berodde på att det var länge sedan vi sotade och att det kanske blev dåligt drag och därmed överhettning.
Så med visslande läppar gick jag ned och tömde pannan på aska efter att bröderna Boije tagit mamma och pappa och stuckit hem. Det tog lång tid att aska ur och det var väldigt fullt. Så jag tänkte att nu kommer eldningen gå som en dans.
Det gjorde det. Två timmar ungefär. Sen blev brännarf*n överhettad igen. Då tar vi nästa felsökningssteg. Camilla chattar med sin mamma som föreslår att det kanske bör fyllas på vatten. Kan vara en orsak eftersom jag just fyllde upp pannan med vatten då trycket var lågt. Nu får aset vila över natten och kyla ned sig. Sen imorgon kollar jag det helknasigt monterade röret som leder röken från pannan till skorstenen. Det är omöjligt att komma åt för en man med min kroppsbyggnad, men jag får göra det ändå. Kanske är det igenproppat av aska?
Sen provar jag att elda en gång till. Med påfyllt vatten och uraskat gånger två. Blir brännaren överhettad då igen är det Camilla och jag som går till banken omedelbart, för pelletseldningen har hittills varit allt annat än problemfri. Jag är beredd att kasta ut den och borra i berget eller skaffa luftvärmepump. Troligen slutar det med att vi köper en modern pelletspanna till vår pelletsbrännare. Det är nämligen billigast.
Eller så funkar det med morgondagens insats, och så glömmer vi hela skiten någon månad till. Men det vore kul om vi fick liv i elden eftersom vinterns köldknäpp just kommit. El är dyrt som värmekälla. Dessutom har vi just beställt ett par ton pellets.
Fjärrvärme är bra.
Att bo i lägenhet är bra.
Att bo i ett hus med eld som värme är sådär.
Pellets är just nu mest skit.
Åtminstone när det är kallt.
Ella om dricka
Vid matbordet ikväll:
– Mamma
– Ja?
– Om man blandar ost och vatten… då får man ostdricka.
– Usch
– Nej, gott.
Eftermiddag med Jenny, Daniel och bröderna Boije
På eftermiddagen kom Jenny, Daniel och bröderna Boije över till Stuvsta. Jenny och jag tog produktbilder på hennes nuvarande LipFish-kollektion medan bröderna och Daniel satte sig med Ella och tittade på tecknat en stund. Under tiden skjutsade Camilla stora Hanna till Stuvsta C för att köpa nytt terminskort. Det behövde göras idag eftersom Hanna skulle åka till något köpcentrum och hänga med sina kompisar.
När jobbet var gjort satte vi oss i köket och gjorde som vuxna gör i köket. Drack kaffe, åt kex och pratade om hur surt det är med ambulerande försäljare som terroriserar oss i offentliga miljöer. Det var trevligt.
Jennys kläder är kanske världens bästa för barn. Det tål att sägas om och om igen. Jag är glad över att jag får vara hennes husfotograf.
Förmiddag vid Ågesta
Jag skulle till jobbet, men det var stängt. Så jag åkte till Ågesta istället. Där hade jag en skön morgon.
Kallt ute på morgonen
Vardag igen. Ska iväg till kontoret ett par timmar för att gå igenom en hög med papper. På eftermiddagen ska jag fotografera barnkläder, men utan barn den här gången, åt LipFish. Känns kul att träffa Jenny, Daniel och killarna igen. Det var ett tag sen. Säsongens kallaste morgon hittills. minus 4,5 grader utanför köksfönstret.
Den djupare meningen med det är oklar.
Rymdskrot
Någon tyckte det var en god idé att skjuta fyrverkerier igår. Eller rättare sagt nästan alla tyckte det. Resultatet av någons uppskjut har kilat fast sig i vår altan. Jag hoppas att vi under det här året blir smartare än att skjuta upp dessa fåniga små tingestar. Visst är det vackert med fyrverkerier, men måste Stuvsta låta som ett slagfält mellan 18 och 02 varje år den 31 december? Tänk vad mycket kapital som går upp i rök. Och vad mycket små rester från firandet som ligger och skräpar överallt nu.
Jag fortsätter rekommendera rispapperslyktor istället. Fina, lyser längre och kan förses med trevliga små budskap.
När Camilla och jag stod ute på altanen vid tolvslaget igår lät det att det regnade småbitar av sprängda raketer. Kanske var det sista gången? Jag hoppas det.