Kategori: Osorterat

Det sitter kanske hundrafemtio tjejer, killar, män och kvinnor i publiken. Vi har planerat, diskuterat, och nu genomför vi. Det handlar om unga, företagsamma människor som läser på gymnasiet och inom ramen för skolan går igenom Ung Företagsamhet. De får starta, driva och avveckla ett företag under ett läsår. Ett riktigt företag. Med riktiga varor och tjänster och riktiga kunder.
Ung & Företagsam 2011. Huddinges lokala UF-mässa. Stämningen är hög. Klockan har slagit åtta på kvällen. Ungdomarna har jobbat hårt sedan lunch. Byggt mässmontrar, mött mässbesökare, stått på scen och presenterat sina idéer.Nu har vi samlat alla och avslutar med prisutdelningar. Starka applåder och jubel när vinnare i olika kategorier presenteras och går upp på scen. Fantastiska Maria Berghäll leder inspirerande och engagerande. Jag står i kulissen och fotograferar, ser till att programmet håller och sköter presentationens bildspel. Njuter av stunden. På fyra år har jag och ett antal fantastiska lärare, tjänstemän och företagare tagit oss hit. Många av dem sitter i publiken. De har stöttat, ställt krav och gjort saker möjliga. Nu delar vi ut priser med kvalitet. Samlar ihop och ser. Försöker visa att det de här ungdomarna gör märks och gör skillnad.
Framför allt försöker vi dela kunskap och inspiration mellan näringsliv och skola. Mellan unga och erfarna.
Allt oftare känner jag att det är slitsamt med projekt och uppdrag där jag är både strateg och utförare. Men när jag står mitt i känslorna och ljudet från de som sitter och jublar kommer den där lugna energin mitt i kaoset. Det är då det är värt det. Jag känner mig stolt och glad. Men mest av allt inspirerad. Det är lätt att göra bra saker tillsammans med bra människor. I just det här fallet har ett antal kvinnor och män uthålligt jobbat hårt för att på sitt sätt kunna bidra till att unga tjejer och killar, kvinnor och män, får så bra förutsättningar som möjligt för att prova och utveckla idéer. Pia, Ali, Ed, Maria, Diana, Robert, Annika, Fredrik, Johan, Peter, Susanne…. listan kan göras längre. Fantastiska människor att arbeta med. Som kollega, som konsult. De gör skillnad. Vi har planerat i månader. Idag har vi jobbat sedan åtta på morgonen. Den tolfte timmen på jobbet kulminerar känslorna. Det som händer är proffsigt men framför allt mänskligt och fullt av känslor.
Och jag är glad, stolt och tacksam över att få vara med och genomföra något så bra.

Det känns fantastiskt bra att Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter uppmärksammas och belönas än en gång för det som hände där kvällen när de här två började prata om det och en hel värld av smuts uppenbarade sig.
”För att ha gjort det privata allmängiltigt och fått en hel värld att prata om det.” Så lyder motiveringen till Stora Journalistpriset 2011, kategorin årets förnyare. Priset kunde inte ha hamnat mer rättvist. En av min generations allra största mediehändelser. Och förnyelser. Vilket bevisas om och om igen av en alldeles för stor mängd bittra män som tycker att det här med jämställdheten har gått lite väl långt nu.
Jag tror vi måste fortsätta #prataomdet. Inte minst eftersom priset rimligen gått till alla er som vågat och vågar göra det.

Jag sitter i biltvätten. Det ringer i min mobil. Dolt nummer.
Hej, är det Fredrik Welander jag talar med?
Ja.
Du har valt att förnya den tjänst du köper av oss i vår….
Sen mumlar hon vidare om någon företagskatalog eller sökoptimeringstjänst eller vad det nu är.  4 april ska jag ha tackat ja till ett erbjudande via ett telefonsamtal på det här numret. Sen har jag inte valt att tacka nej till tjänsten i det skriftliga brev som de skickade hem till mig på Schantzgatan i samband med telefonsamtalet. Hon börjar lite skönt och indignerat hota med mig ekonomiska krav på en gång. Jag lägger på.
Så har det hänt. De här sköna oseriösa företagarna/kriminella/bedragarna har försökt blåsa mig. Nu är jag rätt bra på det här med webb, marknadsföring och sökoptimering själv. Jobbar med att få människor att inte tro på sån marknadsföring utan istället arbeta med relationer. De är inte så smarta de här skojarna. På djupet. Jag har inte pratat med henne förut, eller någon från det så kallade företag hon rinde ifrån. Skulle förstås aldrig tacka ja till något. Ännu mindre tagit emot en skriftlig bekräftelse på Schantzgatan flera månader innan jag flyttade in där. Deras research är värdelös. Men, kanske fick hon mig ändå. Jag svarade ju ja. Eftersom jag är artig och väluppfostrad svarade jag på den första frågan.

Är det Fredrik Welander jag pratar med?
Ja.

Därför skriver jag det här inlägget. Dels för att varna, men mest för att komma ihåg att det var klockan 08:40, onsdag 23 november, hon försökte blåsa mig. Så jag vet vad jag ska skriva i min polisanmälan, om det skulle behövas. Av hennes dialekt att döma jobbar hon åt det här gänget.
Sen noterar jag att det är dags att döda en telefon. Jag har tröttnat på alla skräpsamtal som kommer in. Från den dagen jag registrerade firman har jag fått så oerhört mycket dåliga försäljare i telefonen. Kommer från och med nu ha hemligt nummer. Du som behöver nå mig vet hur. Du som inte vet, kontakta mig via e-post: fredrik@fredrikwelander.se.
Det är bedrövligt att det inte går att Nix-a mobiltelefonen. Det är minst lika bedrövligt att det är jag som måste bevisa att det inte finns något avtal om de här bedragarna skulle välja att stämma mig. Eftersom det paradoxalt nog är svårt att bevisa att något som inte finns…. inte finns.

November. Sinnet ändras. Tankarna blir större. Energin lite lägre. Då är det skönt att gå längs Svartån ut till Hjälmaren och ta några djupa andetag. Jag hälsar på människorna jag möter. Stannar. Tittar. Tänker. Men mest av allt känner. Då kommer inspirationen tillbaka. Jag vill nog fotografera mer. Det här med att berätta med bilder. Känns bra.
Fler bilder från den här promenaden finns på flickr.

Jag har just nu ett större uppdrag och en organisation som representerar tjänsteföretag på nationell nivå. Vi ska ta fram bilder på samtida, moderna tjänsteföretag. Jag ska fotografera arbetsmiljöer och kvinnorna och männen som arbetar med de här sakerna. Vad för saker? Jo, i första hand med IT, media/reklam och inom bemanning/rekrytering. Där finns ett stort behov av bra bilder just nu.
Jag behöver kontakt med fler företag där jag kan få fotografera. En bra chans att få synas i ett nationellt sammanhang. Kontakta mig, så berättar jag mer. För att förstå mer vad det är för typ av bilder jag tar, titta på de bilder jag tagit åt företaget Multitude Search. De kan fungera som illustration.

Ett av höstens större uppdrag handlar om att hjälpa forskare att berätta en historia. Det handlar om arbetsmiljö, fabriker, biobränsle och är jättekul. Inspirerande möten med människor och jag kommer till platser jag aldrig besökt annars.
Min del är bilden. Att visa människan i miljön. Idag gjorde jag det i Ulricehamn. Med sköna människor i vackert väder. Jag dokumenterar. Inga poser, inga tillrättalagda vinklar och miljöer.
Verkligheten bara. Ett av de finaste uppdragen jag kan tänka mig.

Nu är det dags att sätta en digital agenda för Örebro län. Det handlar om att använda de möjligheter länets ganska väl utbyggda IT-infrastruktur ger oss. Det har blivit dags att prata om andra saker än megabits och sånt.
Jag har hjälpt de ansvariga tjänstemännen på Länsstyrelsen i Örebro län med några strategiska råd samt tagit fram en enkel webbplats i WordPress, digitalagenda.nu, som kommer fungera som ett slags informationsnav mellan de olika aktörer som tillsammans arbetar fram den digitala agendan. Information finns också på Länsstyrelsens webbplats och i ett flöde på Facebook. twitter följer också, senare.
Imorgon hålls en första konferens på Örebro slott. Jag kommer tyvärr inte kunna delta, men hoppas och tror på det här samtalet. Tror det kan vara ett bra sätt att sätta en agenda.
 

Jag åkte med Promotionbåten. Hela jag fylldes av intryck, värme och inspiration. Beslutet var rätt. Att flytta hit och börja jobba helt i egen regi. Här finns fantastiska människor och möjligheter. På alla sätt. I Örebro och regionen.
Hundratalet bilder och en längre text finns på annan plats. 

 

Har varit på planeringskonferens med Arena Huddinge. Stora frågor på agendan. Behövs den verksamhet vi bedrivit i framtiden? Finns det andra sätt att göra? Hur? Arena Huddinges ledning hade tagit in Niklas Wass för att leda och inspirera diskussionerna. Vilket han gjorde genom att vända ut och in på frågeställningar och oss som var i rummet. Inte minst genom att generöst bjuda på sina egna erfarenheter och känslor.
Storyn om Burning Man och One Mile Clock var fantastisk. Vad den kommer ge oss på lång sikt får anses vara oklart än så länge. Precis som Ida Hult, som jag lyssnade på tidigare i veckan så betonar Niklas Wass relationer, personlighet, respekt, känslor, tid och sådant. Sånt som jag också försöker hjälpa kvinnor och män i stora organisationer, företag och projekt att förstå.
En brinnande man. Fint.

 

Idag hörde jag Ida Hult, grundare av Trendethnography, prata. Hon höll ett föredrag på Promotionbåten. Jag fick också förmånen att samtala en hel del med Ida under den här resan. En klok och inspirerande människa. Det hon berättar känner jag igen fullt ut. Jag delar hennes syn på människor, sättet vi kommunicerar och utvecklar saker tillsammans.
Framtiden blir personlig, säger Ida.
Amen, säger jag. Och hoppas att allt fler får chansen att höra Ida tala. Hon är en ganska flitigt anlitat talare och kanske den klokaste av alla. Många av de mest anlitade talarna är inspirerande och bra.
Men inte många är så här kloka.