Grannkommunen i öster, börjar på H och slutar aninge, har bestämt för att i med hårdhandskarna. Det gäller ett av samtidens största problem. Så här uttalar sig Barn- och utbildningsnämndens ordförande Martina Mossberg (m):
– Det får inte bli en släpphänt attityd till skolarbetet. Att eleverna får den kunskap de har rätt till enligt läroplanen är det absolut viktigaste för oss, säger Martina Mossberg (m).
Krafttag i skolan med andra ord. Gäller det skolk? Nej. Gäller det dåliga lärare? Nej. Gäller det mobbning? Nej. Det här handlar om föräldrars ofog att ta ledigt utanför de fyra loven (sommar, höst, sport och påsk) och att dessutom ha mage att ta med sina barn på resor vilket gör att de missar skoldagar. Nu är det minsann slut med det i den östra grannkommunen.
– Om skolan ska kunna ta ansvar för att alla elever når målen så måste eleverna vara närvarande i skolan, fortsätter Martina Mossberg sin argumentation.
Varför bryr jag mig om detta? Jo, jag hörde en fascinerande intervju på radion med en rektor i den aktuella kommunen. Som mellan raderna både diskvalificerade föräldrars möjligheter att lära sina barn saker och gjorde klart att det inte är någon bra arbetsmiljö för lärare om de behöver individanpassa lärandet.
För mig avslöjar det här förslaget och det jag hörde på radion en viss brist på insikt att många människor och familjer idag inte lever slaviskt efter hur svenskt läsår traditionellt är inrättat eller hur den svenska industrisemestern en gång fungerade. En brist på insikt att vårt land idag är uppbyggt av en mångfald av kulturer och traditioner. Med olika behov av ett liv utanför skola och arbete. En brist på insikt om att kunskap kan inhämtas även utanför skolan.
För några år sen frågade vi Hannas lågstadielärare om Hanna kunde få hennes välsignelse att vara ledig två dagar i samband med att hennes kusin skulle hälsa på. En kusin från Norrbotten hon träffar en gång om året på sin höjd. Läraren tyckte inte det, men vi tog vårt föräldraansvar och bestämde att Hanna skulle vara ledig, eftersom vi bedömde att det var viktigt för henne att träffa sin släkt.
Det var både trevligt och lärorikt för henne.
Skolpolitikerna bör nog bättra på sin omvärldsbevakning. Och planera läsåret efter hur världen ser ut istället. Möta eleverna som individer, inte som någon anonym massa som ska se till att skolpersonalen har en lugn och fin arbetsmiljö. Skolpersonalen är som vi andra offentligt anställda avlönade av skattepengar. Vi jobbar för skattebetalarna, de jobbar inte för oss.
– Vi behöver tydliggöra att om eleven får ledigt är det föräldrarnas ansvar att eleven får hjälp att ta igen den förlorade undervisningen, avslutar Martina Mossberg.
Det är nog bra, men jag misstänker att det finns ganska många föräldrar som gärna tydliggör för skolan vilket ansvar den har. För många föräldrar är det första mötet med skolan ett besked om att deras barn inte kommer få plats i förskolan.
Med detta sagt vill jag påminna mig själv om att skolans personal i de allra flesta fall förtjänar djup respekt liksom de människor som engagerar sig i politiken. Jag förstår problemet, men tycker den här lösningen är ganska dålig.
Nätverkande
Jag tillbringar en del av mitt arbetsliv på möten, seminarier och andra aktiviteter där jag nätverkar och representerar. Oftast är det ganska intressant och lärorikt. Som idag.
Depression?
Krigsrubriker i nyhetskanalerna nu på morgonen. Det handlar om börsernas fall och spekulationsekonomins kollaps. Visst, den kommer bara vara tillfällig, men på något sätt är det ett sundhetstecken att bolag byggda på inkompetens och dåligt risktagande försvinner från marknaden.
Om nu marknaden hade fungerat. De här aktörerna kommer tyvärr inte försvinna. Skattebetalare världen över kommer tvingas betala för att de ska få behålla sina jobb. Alternativet hade varit att alla sparare tömmer sina konton och placerar pengarna på bättre ställen. Men eftersom de diffusa ekonomiska systemen i så fall skulle kollapsa kommer inte detta tillåtas.
Kapitalismen behöver nämligen ett visst mått av kommunism för att fungera.
Om en rulltrappa
DN skriver lite förlöjligande om att Kalix nu får sin första rulltrappa. Det verkar som någon driftig person lyckats skapa ett uppmärksammat jippo i samband med invigningen av denna tingest. DN skriver:
Tidigare har en rulltrappa utlovats i kommunen i samband med ombyggnaden av Coop men den gången blev det inget. Men nu kan Kalixborna glädjas åt den nya rulltrappan som har en lyfthöjd på 4,10 meter.
Jag vet inte jag. Vad det handlar om är att man i Kalix byggt om sitt trista busstorg och utökat den kommersiella delen av centrum Dessutom har man lyckats förena handel med upplevelser vilket vi inte alltid är så bra på i Stockholm. Rulltrappan känns som en oerhört fånig parentes, men om det ger Kalix uppmärksamhet i DN kanske det var lyckat.
I Huddinge har vi samma problem. Vi bjuder in till stora seminarier där det ska diskuteras satsningar på utveckling i miljardklassen utan att DN, SvD eller någon annan är intresserad, men när vi skriver ett kort pressmeddelande om Åsnans dag hamnar nyheten hos alla. Ty så ser mediesverige ut 2008. Allt seriöst och viktigt händer inne i centrala Stockholm. Resten av landet är en pittoresk knaspark där det händer roliga saker.
Bra eller dåligt? Ingen aning. Men jag köpte latte på Wayne’s i Galleria Kalix några gånger i somras. Välsmakande sådan. Utan clownnäsa.
Banken vs. nationalstaten
Kanske är du som jag inte jätteintresserad av den oro som konkursande banker i USA ställer till med. Åtminstone inte i detalj. Men, är det inte lite avslöjande och intressant vad som händer? Läs lite om vad som händer och ställ dig följande fråga: Vem är det som styr i världen när det verkligen gäller – bankerna eller nationalstaterna? Dra dig till minnes den svenska bankkrisen vid nittiotalets början.
När vi hör om detta på nyheterna beskrivs hela grejen väldigt abstrakt som att det som händer är resultatet av något slags diffus naturkraft. Men, det handlar om att män och kvinnor fattat fel beslut. Tagit för stora risker, blivit fartblinda och chansat. Helt utan risk för sin egen framtid. Eftersom de vet att de kommer räddas av någon annan.
I stort sett vilket företag som helst som inte är konkurrenskraftigt försvinner från marknaden. Blir uppköpt eller går i konkurs. Men inte banker. När de går dåligt får inte bara deras kunder betala priset. Då tvingas skattebetalarna gå in och lösa det privata företagets problem. Miljarder går till rekonstruktion av privata företag istället för dagis, vårdinrättningar och skolor.
Det är banken som styr världen. Inte nationalstaten. Måndagmorgonens djupa tanke.
Läskig
I am pro-life and I believe that marriage should only be between and man and a woman.
Amerikanerna verkar ha charmats av Sarah Palin. Hon och McCain leder ju opinionen över Obama och Biden. Men… är det bara jag som tycker att fru Palin verkar vara en riktigt läskig fundamentalist som gladeligen skickar sin son till Irak och vill tjäna Guds stora plan? Hon säger sig stå för förnyelse. Eliten i Washington ska få se. I mina ögon är hon dock mest en kvinnlig version av snubben som varit president de senaste åtta åren. Men, jag ska ju inte rösta så varför bryr jag mig? Kanske för att det amerikanska presidentvalet kommer fortsätta påverka mitt och andra människors liv även i framtiden eftersom landet vinnarna ska leda är den enda riktiga militära supermakten idag.
Som styr världen genom management by fear.
Fel perspektiv i sjukvården
Eftersom jag satt nästan en timme i kö på labbet vid min vårdcentral i morse hann jag läsa nyheterna mer grundligt än vanligt. Bland annat om ett piggt förslag från regeringen att landsting som lyckas korta vårdköerna och göra det de är till för ska premieras med extra pengar. Men, vänta lite nu. Räcker det inte med att ni får en rätt stor del av mina skattepengar? Måste ni få en extra bonus för att göra det ni ska?
Jag har varit offentligt anställd i ganska många år nu. Min inställning har alltid varit att eftersom jag kostar skattepengar måste jag jobba mer effektivt, mer seriöst och mer långsiktigt. På engelska heter det Civil Servant. Knappast av en slump.
Tjänstemännen i landets landsting borde kanske funder lite kring haveriet de skapat och återvinner om och om igen. Jag tror säkert ni är snälla människor som vill väl, men det hjälper inte att polera en bajskorv. Den luktar ändå. Det krävs nya perspektiv. Nya idéer.
Jag har dragit upp ramarna här.
Att vara rädd för islam
På Nerikes Allehandas webbplats bloggar just nu journalisten Abdalhameed Ajlan om hur det är att fira ramadan. Kommentarerna han möts av är ganska avslöjande. Rädslan för islam är stor.
Men jag kan inte riktigt förstå varför tonen behöver vara så kall.
Ingen våldtäkt, trots nej och våld
Än en gång visar det sig smärtsamt uppenbart att det är några fel på våra lagar, eller våra juristers tolkningar av dessa lagar. Pinsamt är ett ord som inte räcker längre. Det är helt sjukt att kvinnan knappt har lagligt stöd till att bestämma över sin egen vilja i svensk lag.
Politiska funderingar
Vaknar med två politiska funderingar. För det första: Temperaturen ökas inför det amerikanske presidentvalet. Sedvanligt går det mesta ut på att kritisera och smutskasta motkandidaten, men vore det inte intressant att se om en av kandidaterna höjde sig över den nivån och bara pratade om vad han vill göra som är bra? Vilket resultat skulle det få för opinionen?
För det andra: Jag är fast övertygad om att Sverigedemokraterna kommer in Sveriges riksdag efter nästa val. Gillar det inte alls, men tror att det kommer hända. Frågan är då från vilket eller vilka partier de kommer få flest röster. Blir det Kd som åker ur riksdagen? Eller kommer Sd kommer ta flest röster från S?