Började dagen med ett mycket bra möte. Tre timmars diskussion med beslutsfattare, tjänstemän och företagare om utveckingsfrågor. Öppet, förhållandevis prestigelöst och inspirerande. Jag fylldes av idéer och lust att arbeta. En skön känsla som återkom för första gången på ganska länge. Sen tog förmiddagen slut och jag gick iväg på nästa diskussion.
Där stod ytterligare tre timmar på programmet. Fler utvecklingsfrågor, ännu fler deltagare. Men när en forskare sakligt och länge redogjorde för utvecklingen i en annan del av Stockholm (jag vill inte hänga ut någon, men det handlar om ett ganska välkänt område i nordvästra Stockholm som förknippas med IT, teknik och ett högt hus med glasfasad) inte inneburit något för att göra det bättre för de som bor där blev jag alldeles bedrövad. På punkt efter punkt visade forskaren att utvecklingen och dess positiva resultat helt och hållet isolerades ifrån de boende i området. Att de boende på de flesta sätt fått det sämre under samma tid som den del av området som utvecklades fick det bättre och bättre.
Det känns som att samhället utvecklas primitivt och organiskt. Kanske är det bra, men när det känns som att dumhet gör att tillväxt inte ges utrymme att sprida sig är det inte bra. Inte bra alls.
Sen åkte jag för att hämta Ella på dagis, lite tidigare än vanligt eftersom personalen skulle ha APT.
Min väljarprofil
Har deltagit i två opinionsundersökningar idag. En via webben och en på telefon. Det var Novus Opinion som ville kolla upp en del saker. Bägge berörde inrikespolitiken och det finansiella läget. Den första var ganska inriktad på debatten om direktörslöner och den andra var ganska uppenbart beställd av Socialdemokraterna. Efter att ha levererat en hel del motsägelsefulla svar ska jag hjälpa Novus på traven. Här är min väljarprofil:
- Jag kommer med all säkerhet rösta på Miljöpartiet i kommande riksdagsval. Av den enkla anledningen att de driver frågorna om hållbar utveckling på det sätt som jag tror mest på för stunden.
- Jag uppskattar den sittande regeringens arbete främst för att de provar en hel rad nya alternativ som vi aldrig varit i närheten av tidigare. På gott och ont. Det är mycket som kan fungera bättre, men en återgång till traditionell S-politik kommer inte gagna Sverige i dagsläget. Det är den konstgjorda andningen som förlängt industridöden i Sverige exempelvis. Som håller oss kvar i ett ohållbart samhälle längre än nödvändigt.
- Dessutom uppskattar jag den sittande regeringens ganska rättframma retorik. Allra mest att de inte hymlar med att det håller på att gå åt helvete med den svenska ekonomin och att politiken inte kan göra något åt det. Det suger, men stämmer. Inga floskler i världen kan ändra på det.
- Jag tror inte att kollektivet går före individen. Jag tror att starka individer (dvs du, jag och ALLA andra) som frivilligt drar åt samma håll är betydligt starkare än motvilligt intvingade människor i kollektiv.
- Jag skulle nog helst vilja se en regering bestående av äkta socialliberaler som vågar ta det nödvändiga stegen för en hållbar utveckling.
- Dom finns inte, så jag lägger min röst på MP. Men ogillar att de knutit upp sig på höger-vänsterskalan när de inte behöver göra det.
Utegångsförbud är dagens ord
Utegångsförbud. Smaka på ordet. Det känns värdigt en diktatur. En totalitär polisstat. Vi får väl se om Folkpartiet gör slag i saken och presenterar ett formellt förslag om att införa det eller inte.
Är trött på Stockholm
Stockholm fungerar inte. Anledningen är enkel. Staden och dess kranskommuner styrs av människor som inte klarar av att lyfta blicken från det egna navelluddet. Jag vill påstå att Stockholm inte kommer funka förrän antalet kommuner i Stockholms län minskats till EN. Det visar sig gång på gång på gång att de som styr länet på vårt uppdrag inte klarar av att fatta kloka beslut för regionen. Politikerna värnar SIN kommun. Vilket känns ganska långt ifrån verkligheten.
Därför blir det aldrig någon ordning på infrastrukturen. Därför är vi inte så bra som vi kan vara på nyföretagande. Därför blir boendemiljöer allt mer segrerade och delaktigheten allt mindre.
Sveriges dyraste område att bo i på alla sätt styrs tyvärr sämre än de flesta andra städer i Sverige. Allt på grund av ineffektivitet och det faktum att kortsiktiga politiska beslut som förväntas leda till förnyat förtroende snarare än utveckling fattas på helt fel grund.
För mig återstår snart bara två val: bli politiker och försöka göra något för att påverka eller flytta härifrån.
Sverige är nog bara på låtsas
Idag tror jag att jag bestämmer mig för att Sverige nog bara är på låtsas. De slutliga anledningarna har uppdagats idag.
Volvo delar ut fyra miljarder och sparkar femtonhundra
AB Volvo, den del som gör allt det där andra än personbilar, har sköna ägare. Först fattar koncernen beslut om aktieutdelning värd fyra miljarder. Två veckor senare varslar man femtonhundra anställda om uppsägning på grund av dålig lönsamhet. Och som lök på laxen försöker nu Volvos ledning ta sig ur ett avtal där de beställt två sköna privatjet till ledningen eftersom dessa kostar i runda slängar 800 miljoner. En koncernledning som agerar så här kan inte ha världens smartaste ägare bakom sig. De måste vara på låtsas.
Staten glömde bort Stockholms spårtrafik, igen
Efter tusentals arbetstimmar av utredare, förhandlare och politiker var Stockholmsregionen ganska överens om hur satsningar på utbyggd spårtrafik, bland annat i Huddinge, ska få regionen att växa hållbart. Det tog år att komma fram, men nu var kommuner och landsting överens. Staten var det dock inte. För när de statliga myndigheterna nu presenterar sina planer finns dessa för Stockholm viktiga spårförbindelser inte med i budgeten. Så vi fortsätter åka bil. Utredningarna var nog bara på låtsas.
Offentliga sektorn imploderar
Den offentliga sektorn, dvs skattefinansierade verksamheter som skola, sjukvård, omsorg och infrastruktur håller på att implodera. Landet är fortfarande i konjunkturens nedförsbacke, men redan har varsel-mellan-raderna fått ganska många duktiga tjänstemän att börja fundera på sitt karriärval. Något säger mig att den förlamning som nu visar sig i olika delar av den skattefinansierade sektorn kommer medföra att de unga människorna kommer söka sig bort, och att de kommande tjugo åren kommer medföra en ras för kvaliteten i de verksamheter som finansieras med skatter när alla fyrtiotalister slutligen går i pension och inga människor födda efter 1976 vill arbeta i den offentliga sektorn. Eftersom det bara är på låtsas.
Men, å andra sidan vad vet jag? Frågan är om ens jag är på riktigt.
Mina ord om The Pirate Bay
Hela bloggosfären såväl som traditionella massmediakanaler kommer drunkna i analyser och kommentarer med anledning av tingsrättens fällande dom i rättegången mot The Pirate Bay. Här är mitt bidrag:
I kriget mellan den gamla världens värderingar och den nya leder den gamla världen med 1-0. I det stora hela spelar det ingen som helst roll, eftersom den gamla världen är just gammal. Den är dömd att gå under och ersättas av den nya. Det kan inga rättegångar i hela världen ändra. Normer och värderingar förändras och förnyas ständigt. Oavsett kommersiella intressen. Och just nu säger samhället/marknaden att den inte är beredd att betala lika mycket som förr för upphovsrättsskyddat material. Kulturupplevelser är inte efterfrågade på samma sätt längre.
Dessutom känns det fånigt att prata om nedladdning nu när teknik för strömmande media (som Spotify) gör nedladdningen som sådan tämligen förlegad.
Vad som är upprörande i mitt tycke är straffsatsen. Ett års fängelse plus en nota på 30 miljoner kronor. Om vi skippar skadeståndet och kikar på fängelsestraffet blir det intressant. Jag googlade på ”ett års fängelse” och hittade artiklar om andra som dömts till så lång tid i fängelse. Vad de hade gjort? Skjutit in granater genom fönster hos andra, begått sexuella övergrepp och misshandlat människor. Bland annat.
Sånger om Sverige
Tre svenska sånger som fungerar bättre som nationalsång än Du gamla du fria. Jag har länkat till texter under varje filmklipp, så du kan sjunga med. Tar gärna emot tips på andra nationalsånger.
Kjell Höglund: Man vänjer sig
Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn
så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig
Ted Ström/Monica Törnell: Vintersaga
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Allan Edwall: Förhoppning
Jag haver slösat bort mitt enda liv på snus och knulla och travet
Och spriten har jag haft som tidsfördriv.
Och ont i skalln fick jag av’et.
Klarspråk gillas av opinionen
Kort politisk analys med anledning av att en mätning visar att Moderatena nu är Sveriges största parti: Jag tror att det handlar om klarspråk. Under de senaste veckornas nyhetsflöde med bonuskaruseller och nattsvarta prognoser för konjunkturutveckling och arbetslöshet har finansminister Borg och statsminister Reinfeld varit väldigt tydliga med vad de tänker lägga sig i och inte. De har inte målat upp några klämkäcka bilder av att det vänder nu. Tvärtom, de är tydliga med att Sverige fortfarande är på väg ner i en ännu djupare svacka och att det inte går att trolla fram en vändning.
Jag tror det är anledningen till att partiets popularitet ökar. Tjänstemannaretoriken gillas av svenskarna. Det får Moderaterna att framstå som ansvarstagande, vilket rimligtvis är deras enda hopp att få behålla makten efter nästa års val. Det brukar inte gå så bra för sittande regeringar som går till val i lågkonjunktur.
Drevet går tills Wanja går
Nu går drevet. Journalister, fackliga opportunister och andra har bestämt sig för att Wanja Lundby-Wedin ska bort. Frågan är hur lång tid det tar. Hon vald som LO:s ordförande till 2012. Frågan är om hon kommer lämna på en gång, eller om det kommer meddelas att hon lämnar 2010. Något säger mig att krafter inom LO jobbar ganska hårt bakom kulisserna och att det är dags för IF Metalls ordförande Stefan Lövén att ta över.
Jag tror inte det spelar någon roll att Wanja L-W får stöd av Göran Thunhammar och Ebba Lindsjöö. När drevet går så brukar det vara kört.
Tre terminer i skolan, varför inte?
En grupp inom Centern har tagit fram förslag om att införa tre terminer i den svenska skolan. Något säger mig att det kommer bli något av ett ramaskri kring detta. Själv tycker jag alla förslag om att förändra skolan är bra. Skolan måste ifrågasättas och utvecklas, hela tiden. Min erfaranhet av skolan som förälder är hittills sex läsår. Mycket har varit bra, men mycket måste också ifrågasättas.
Mest av allt den känsla jag har av att skolan minst lika mycket är en institution för förvaring av barn som ett ställe där kunskap förmedlas och utvecklas. I Storbrittanien och Tyskland har tre terminer fungerat i många år. Kanske kan de göra att lärarna hinner med att se alla elever på ett bättre sätt. Jag vet inte. Däremot tilltalas jag av tanken att läsår och arbetsliv kan harmoniseras så barnens ledighet och föräldrarnas funkar bättre ihop.
Självklart ska tre terminer diskuteras. Istället för att slentrianmässigt dissas.