Okej, vi tog en liten kvällstur efter maten. Målet var Leuchtturm Bülk, en fyr som ligger på en udde med utsikt mot både Kieler förde (förde=bukt) och Eckernförde förde. Tog en liten omväg för att köra igenom byn Blickstedt där mina morföräldrar bodde sina sista år. Goddamn, landskapet här är helt vansinnigt vackert. Fem minuter från min mammas lägenhet i stan är vi ute bland böljande fält. Vi passerar vindkraftsfält, majsfält, råg- och solrosodlingar på vägen till fyren. Vi kör sakta igenom pittoreska byar (dörfer) som ligger så nära varann att vi nästan inte hinner lämna en innan vi kommer till en annan. Varje by har ett bankkontor. Och minst ett bageri. Värdshus och ofta också en liten livsmedelsaffär. Det här är inte glesbygd på något sätt. Men ändå lugnt och stilla.
Efter en halvtimmes nöjeskörning parkerar vi bilen och tar en sån där gudabenådad promenad med öppet vatten på ena sidan och vackra landskap på den andra. Det fläktar skönt i den kvava luften. Det mullrar lite vid horisonten. Det är helt galet. En dröm för en fotograf. Åtminstone när han inte behöver underhålla sitt lilla barn på vägen. Så ikväll var det mest en dröm för mig. Men några bilder blev det.
Åttiotusen gånger
Sedan årsskiftet här människor gått in och tittat på Sonia Janssons och mina bilder på 365bilder.se åttiotusen gånger. Det är ingen stor siffra i webbsammanhang. Om man vill vara störst. Men, jag är alldeles hänförd över att människor velat titta på våra bilder åttiotusen gånger. Helt utan att vi marknadsfört bilderna, bloggen eller oss själva.
Coolt.
En ljus, kall mexikan
Sweet.
Se där, en trevlig svensk grej
OK, som skeptiker och lätt förbittrad motvillig svensk lyfter jag idag på hatten för den svenska sommarkvällen. Just denna kväll tämligen spontan med trevliga grannar/vänner på altanen för grill och vin. Dagen som började med huvudvärk och irritation slutade med skratt. I shorts, utomhus till midnatt. Alltså är den svenska sommarkvällen en bra grej. Förvisso katalyserad av europeiskt vin, men ändå.
En trevlig svensk grej.
Sandvargen – bästa pappaläsningen
När Hanna var liten läste jag serien om Sandvargen för henne. En serie fantastiska böcker om Zackarina och Sandvargen som diskuterar livets stora frågor på en skärgårdsstrand när Zackarinas mamma och pappa är upptagna med jobb eller något annat oviktigt. Författaren heter Åsa Lind och bokserien är alldeles underbar att läsa.
Jag älskade honom
Anna Gavalda skriver fantastiska berättelser. Jag har just läst ”Jag älskade honom”, en kort roman om ett riktigt samtal. Ett samtal med riktiga känslor som berör åt flera håll. När jag är ledig ska jag leta upp de böcker av Anna Gavalda jag ännu inte läst. Först blir det dock de två kvarvarande Paasaalinna-böcker jag lånade på biblioteket idag.
Läsa. Jag gör det för sällan.
Verkligheten vs. overkligheten
När jag hämtade Camilla och barnen på Arlanda igår kom verkligheten tillbaka. Känslor, närhet, värme, glädje, kärlek. Jag är ledig idag och det är skönt att bara vara i den här verkligheten. Samtidigt kan jag inte låta blir att fundera över varför overkligheten som regerar nästan hela året, det som dagligen kallas vardag, kan vara så fullständigt befriad från alla de positiva känslor jag simmar runt i just nu.
Innehåll
Lyssnar en vansinnigt fin låt med mitt nationalsångsband Nina Rochelle och noterar valda delar av texten.
Saknar närhet
Har just avslutat dagens frukost. Det är lite småkallt ute. Ska städa igenom huset så det är avsunkat när Camilla och barnen kommer hem på onsdag. Imorgon är det dags för vardag och jobb igen. Kommer vara ganska ensam i de semesterödsliga korridorerna på kontoret.
Det är skönt att vara ensam. Att få andrum. Men nu längtar jag efter närhet. Saknar Camilla och inser att jag inte varit bra på det där med närhet de senaste månaderna. Saknar barnen och deras skratt, tjat, gråt…. liv. Det är för tyst här i huset nu.
Spelar bra musik. Funderar. Städar.
Andas ut
Vårt seminarium om ungt entreprenörskap i södra Stockholm är avklarat. På en fasligt varm båt gjorde våra talare bra ifrån sig.
Så på kvällen tog vi en välförtjänt vila på Kallis bäddar och låg och kikade ut över solnedgången.
Det kallas avslappning och har inte känts så här skönt på länge.