Ägnar dagens första stund på jobbet åt att bläddra igenom lokala tidningen/annonsbladet Mitt i Huddinge. Här finns gott om bittra människor som tagit på sig offerkappan. Vecka ut och vecka in. Mitt i Huddinge kanske är det bästa sättet att hålla fast vid bilden av Huddinge som en tragisk sovstad/förort fylld av trasiga människor. Några rubriker:
”Föräldrar kräver badvakt”
”Hans kamera för 8000 kom aldrig”
”Häradsvägen, ett skämt på morgonen”
”Stockholmare har otur på semestern”
OK, kamrater. Antingen ger vi upp eller så slutar vi gnälla och tar ansvar för våra egna liv. Det råkar ju vara så att vi i södra Stockholm har ganska bra förutsättningar för att leva bra.
Men, efter som ryggen alltid ska vara fri går jag in på Hemnet en snabbis och hoppas på ett mirakel.
Världen går under
OK, om nån nu tvivlar på den här teorin om att människor inte kan agera smart i grupper större än fem. Läs det här. Hittade på bloggen Tuffast av alla och det gjorde min dag lite bättre.
Riktigt hat
Just nu pågår en inflammerad diskussion om näthatet. Ett återkommande tema. För stunden är fokus det dåliga bemötande kvinnliga bloggare får. Sexistiska kommentarer och andra dåraktiga återkopplingar. Jag är trött på den här diskussionen. Jag tänker att människor är rätt korkade. Låt oss börja med att konstatera att det så kallade näthatet inte är begränsat till kommentarer på bloggar. Vi pratar om ett förhållande där kvinnor i Sverige är degraderade. Knappast ett nytt fenomen. Pojkar och män klarar inte av att kvinnor tar plats. Så enkelt är det.
Fundera en stund över varför inte kvinnor och män har samma löner. Varför män som våldtar kvinnor inte fälls utan teknisk bevisning även om offrets vittnesmål anses mer trovärdigt än förövarens. Varför flickor alltid får de sämsta träningstiderna.
Näthatet de pratar om just nu är ett riktigt hat. Och om vi slutar prata om det som en isolerad företeelse kanske vi kan börja göra något åt det. Istället för att vänta på att någon inredare från TV4 ska komma och lösa problemet åt oss.
Svenskarna och bitterheten
Bloggfrossa tipsar om en grym blogg för oss som på ett eller annat sätt funderar över tillståndet i nationen. Lokaltidningsbesvikelse är en blogg tillägnad alla människor som gråter ut i lokaltidningar över hela landet. Tillsammans med Ring P1 och Det Sanna Sverige bidrar den här bloggen till att min förståelse för varför Sverige ser ut som det gör.
På gott. Men mest ont.
Medicinsk turism
Har inte studsat så högt över ett idiotiskt uttryck på länge. Inte sedan debatten om social turism faktiskt. Men nyss läste jag en nyhet på Ekots hemsida med en rubrik som sköt ut mig i en tankemässig omloppsbana.
Medicinsk turism till Sverige ökar kraftigt
Sen följer en beskrivning av hur svenska landsting börjar ta emot allt fler människor från andra länder som behöver vård av olika slag. Landstingen gör detta parallellt med ordinarie verksamhet och får på detta sätt in lite mer pengar i sina läckande kassakistor. Om detta kan man diskutera, men jag bryr mig inte om detta i sak, utan undrar hur det ser ut i begreppsvärlden hos den man eller kvinna som tyckte man kan kalla detta för medicinsk turism.
Hand upp alla som är beredda att åka utomlands för att få sjukvård. Som är redo att åka till ett annat land för att få en ny njure.
Det ligger något riktigt, riktigt unket i att jämföra sjuka människor med turister. Jag skulle tro att den som åker till ett annat land för att få vård, till en hög kostnad och andra umbäranden inte mår jättebra. Att jämföra dessa med proppmätta svenskar på sol- eller skidsemester är inget annat än drygt. Ett gammalt svenskt drag av självgodhet blommar upp igen. Får mig att vilja påminna om att Sverige inte är ett land som alla människor i hela världen vill komma till. Varken för att få bidrag eller sjukvård.
Medicinsk turism. Fy fan.
IKEA avslöjar Sverige
IKEA i Tyskland använder svenskheten på olika sätt i sin marknadsföring. Glad midsommar, eller något.
Otillåten opinionsyttring
Smaka på orden i rubriken. De gjorde att en kvinna greps i Sveriges Riksdag igår. Av nyhetsrapporteringen att döma är detta inget annat än pinsamt för alla inblandade. Men, kanske mest av allt, en pricipiellt ganska illaluktande liten historia som avslöjar något jobbigt med vårt finfina samhälle.
Nämligen att du kan bli gripen av polis om du har fel tröja på dig vid fel plats. Något som väl är värdigt vilken diktatur som helst.
Lättare att förstå Vårdcentralerna
Dagens Nyheter publicerar just nu en serie artiklar som ganska tydligt berättar varför Vårdcentralerna fungerar som de gör. Det handlar, lite förenklat, om att konsultande stafettläkare får bonus utifrån hur många patienter de träffar och hur få prover de tar. Här i Stockholm är nämligen vården mest en jobbig utgift. Det handlar inte så mycket om hur människor mår, utan om hur dyrt det är för samhället.
Det här är mitt i prick av DN. De har satt ord på varför primärvården aldrig fungerar för mina barn. Landstinget utgår från att människor inte är sjuka. I landstingets värld är människor mest jobbiga. Därför är det bara specialisterna som kan hjälpa mina barn.
Därför går jag helst aldrig till Vårdcentralen med barnen.
Jag är inte humanist
Gud finns nog inte. Så heter Humanisternas aktuella kampanj som lär bli en aning omtalad. Humanisterna är en organisation med makthavare som ”verkar för en humanistisk livssyn, där människan och människovärdet sätts i centrum”. Det låter ju fint. Men jag har en känsla av att Humanisterna inte gillar alla människor.
Jag gjorde testet på kampanjsajten gudfinnsnoginte.se. Och blev rätt illamående. Testet var nämligen oerhört polariserat och ganska fördomsfullt. Jag fick etiketten religiös, men verkade ganska öppen, varpå jag uppmanades att donera pengar till Humanisterna. Problemet var bara att frågorna inte var det minsta seriösa.
Men, nu är det så här att jag tycker den här organisationen luktar en aning ruttet. Det är ju inte små gummor på landsbygden som går i kyrkan på söndagarna som är deras mål. För mig stinker kampanjen islamofobi lång väg. Det kanske inte är det Humanisterna vill, de hatar nog all religion, men den här kampanjen stärker nog Sverigedemokraterna mer än Humanisterna.
Humanisterna vill, ungefär som Folkpartiet, rädda människor genom tvång och förbud. Genom att förvägra människor rätten att tro. Så här fint formulerar de sig:
Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva. Därför ifrågasätter vi alla former av religiös fundamentalism, New Age och pseudovetenskap.
Det kan ju låta bra, men jag undrar vem som definierar vad som är tillåtet att tro på och vad som inte är det. Vem definierar detta i humanisternas samhälle? Vad är egentligen skillnaden mellan att trycka ned tro eller ateism i halsen på andra?
Nej, jag dömer ut den här kampanjen och dess avsändare. För mig är det inget annat än en klockren uppvisning i intolerans, elitism och ren enfald. Ett gäng människor som tycker att alla som inte tänker som dem är fundamentalister.
Inget för mig. Jag gillar mångfald. Både av människor, tro och idéer.
Expressen vs. Wanja
Kan inte låta bli att reflektera över Expressens kampanj mot Wanja Lundy-Wedin. Chefredaktör M och hans kollegor är så till den milda grad förblindade av drivkraften att avsätta LO:s ordförande att de ljuger ihop en hel artikel där de intervjuar en annan kvinna och publicerar vad hon säger, och påstår att det är Wanja. De publicerar dessutom en bild av kvinnan och vilken normalt allmänbildad svensk som helst kan se att det INTE är Wanja.
Och så ber de om ursäkt och tror att det är bra så.
OK, Expressen gör så här ganska ofta. Och kommer undan med det i pressfrihetens namn. Fine. Jag läser inte skiten. Men ganska ofta om skiten. Därför föreslår jag att någon annan människa med stort patos och gärna lite rätthaverist-tendenser påbörjar en granskning av Expressen. På samma sätt som Expressen granskar andra.
Kör på. Ljug, hitta på en parallell verklighet. När någon kommer på dig är det bara att be om ursäkt och köra vidare.
Detta ska inte på något sätt som att jag tar ställning för Wanja. LO har aldrig haft mitt förtroende. Faktiskt betyder LO och Expressen ungefär lika mycket i mitt liv. Väldigt nära den absoluta nollpunkten.
Och nu har jag slösat bort några minuter av mitt liv på dem.