Ikväll ska jag följa med Camilla på fest. Hennes klinik ska ha kalas och respektive får följa med. Festen hålls i ekobyn Understenshöjden där en av kollegorna på kliniken bor. En spännande plats och ett spännande projekt jag hört mycket om. Så jag googlar lite och hittar denna lilla film. Jag trodde den skulle inspirera, men den slutar bittert.
Och jag kommer plötsligt ihåg varför vi bor i villa. Vårt tidigare radhusboende hade ungefär samma bittra omgivning. De gamla självbyggarna avskydde i princip oss som flyttade in och våra barn. Vi som inte lyft ett finger. Som inte byggt själva. Som var friska. Och hade jobb. Som inte prioriterade låtsasprojekt för att få fortsätta bygga. Som inte tyckte livet gick ut på att hänga över en spade i Fristadsbyxor samtidigt som vi snackade skit om grannarna.
Ja, jag vet att alla inte är så. Men jag kände igen mig i den lilla filmen. Och blev för första gången på mycket länge glad över att jag bor som jag gör.
Ohållbart systemfel
Räknar på vad en resa för mig och Hanna till Kiel i höst skulle kosta. Jämför tre alternativ.
- Tåg och båt
Vi tar tåg till Göteborg och färja till Kiel. Tur och retur hamnar vi då på cirka 7000 kronor. - Bil
Vi åker bil hela vägen. 200 mil plus broavgifter, kostnad cirka 4000 kronor. - Flyg
Vi flyger med Ryan Air från Skavsta till Lübeck. Kostnad: några hundralappar.
Det är något fel med den här bilden. Ett ohållbart systemfel. Ett moment 22. Om vi åker lär det bli alternativ nummer två. En kompromiss. Halvdålig ur bekvämlighets- och utsläppssynpunkt. Det bekvämaste alternativet är för dyrt och det billigaste för skitigt.
Och så lite SAAB
Skriverierna och analyserna om SAAB:s öde är väldigt underhållande. Sällan har så många skrivit så mycket om något så litet och gjort det hela så stort. Analysen är ju egentligen rätt enkel:
SAAB tillverkar och marknadsför produkter som nästan ingen vill köpa.
Spelar liksom ingen roll om Joakim von Koenigsegg eller Joakim von Anka äger företaget. Spelar ingen roll hur okej fack eller politiska populister tycker att det är att företaget tillverkar bilar som står osålda. Så länge fackets medlemmar får lön. Tillgången är god, efterfrågan låg. Företaget har inte varit lönsamt på… länge. Vilken person, med logiskt tänkande, skulle investera enorma summor pengar i ett sånt företag?
Du? Jag?
Den som kräver att staten ska gå in med pengar tycker att det är du och jag som ska investera. Eftersom ingen vill göra det frivilligt kan ju alla skattebetalare stå för risktagandet, liksom. Den som tycker det borde kanske läsa på lite om planekonomi och fundera om på det inte vore lika bra att investera i en skrivmaskinsfabrik. Eller ta upp tillverkningen av ABC-datorer.
Och slanta upp pengarna själv.
Bensin-Jesus Collin predikar
Kan inte låta bli att reflektera lite över Robert Collins lilla inlägg i dagens Aftonblad. Han är lite upprörd över att svenskarna köper att fler miljöbilar nämligen. I början av hans text står följande:
Är bensinen slut som bilbränsle?
Som många hävdar.
Nej, inte alls.
Alla sådana påståenden grundas antingen på okunnighet eller så handlar det om religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Frågan är om det inte är Collin som är ute och cyklar i sin hjärnas oändliga irrgångar här. För inte kan väl ens denna knaskonservativa bilaktivist tro på allvar att svenska bilar kommer gå på bensin om femtio år. När oljan är slut eller finns i så små mängder att priserna är så höga att endast de allra rikaste företagen eller nationerna har råd att köpa den.
Släpp sargen. Släpp oljan. Etanolen är inte nirvana. Inte ens biogasen. Men de är iallafall steg på vägen mot att ställa om en ohållbar teknisk lösning för något så primitivt som att frakta runt människor från en plats till en annan.
Det finns inte tillräckligt med olja kvar på planeten för att det Collin skriver ska kunna hända. Vad han grundar sin text på vet jag inte riktigt. Men, det skulle kunna vara okunnighet. Eller kanske religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
El-SAAB dagens höjdpunkt
Idag borrade jag ned mig en aning i elbilsutbudet här i Visby. Olika intressegrupper visar olika elbilar. Här finns en Mega, ett par Think, en Miev…. men bäst av allt – här finns en SAAB 9-3 Cab och en 9-3 Sport Combi. Bägge konverterade till ren eldrift av företaget Electroengine från Uppsala. Pratade länge med en av företagets representanter och fick en provtur.
Efteråt kände jag mig vansinnigt inspirerad. De har visat att det går. På kort tid och med smart tänk. Det går att konvertera vanliga fossilbilar till elbilar utan att det blir skitdyrt. Electroengine menar att bytet av drivlina gör att bilens nypris blir 20 procent högre. Det gör att en SAAB 9-3 i det som Electroengine kallar för True Electric kostar mindre än en Think. Och de menar att de kan anpassa detta till i stort sett vilken befintlig bil som helst.
Prestandan är utmärkt, som den ska på elbilar. Det här är något riktigt, riktigt bra som jag verkligen vill se i produktion nu. Varför inte i SAAB? Eller Volvo?
Koenigsegg + SAAB = Think ?
Det känns som att alla så kallade experter som just nu spekulerar sönder sig i framtiden för SAAB missar en sak. Rykten har gjort gällande att Think och andra aktörer i elbilstankar varit intresserade av produktionskapaciteten i Trollhättan. Jag tänker därför så här: I den bästa av världar är Eker Group/Koenigsegg också intresserade av Think, slår två flugor i en smäll och skapar en hållbar framtid för bilproduktion i Trollhättan. Ett äktenskap där svensk bilbyggartradition och norskt nytänkande skapar nya och smartare produkter, ivrigt katalyserade av hjärnorna bakom sportbilsprojektet alla experter dömde ut från början.
Den tanken tilltalar mig.
Så enkelt
Det här är Shai Agassi. Lyssna. Hade GM tänkt som honom….
Först inspiration, sen bedrövan
Började dagen med ett mycket bra möte. Tre timmars diskussion med beslutsfattare, tjänstemän och företagare om utveckingsfrågor. Öppet, förhållandevis prestigelöst och inspirerande. Jag fylldes av idéer och lust att arbeta. En skön känsla som återkom för första gången på ganska länge. Sen tog förmiddagen slut och jag gick iväg på nästa diskussion.
Där stod ytterligare tre timmar på programmet. Fler utvecklingsfrågor, ännu fler deltagare. Men när en forskare sakligt och länge redogjorde för utvecklingen i en annan del av Stockholm (jag vill inte hänga ut någon, men det handlar om ett ganska välkänt område i nordvästra Stockholm som förknippas med IT, teknik och ett högt hus med glasfasad) inte inneburit något för att göra det bättre för de som bor där blev jag alldeles bedrövad. På punkt efter punkt visade forskaren att utvecklingen och dess positiva resultat helt och hållet isolerades ifrån de boende i området. Att de boende på de flesta sätt fått det sämre under samma tid som den del av området som utvecklades fick det bättre och bättre.
Det känns som att samhället utvecklas primitivt och organiskt. Kanske är det bra, men när det känns som att dumhet gör att tillväxt inte ges utrymme att sprida sig är det inte bra. Inte bra alls.
Sen åkte jag för att hämta Ella på dagis, lite tidigare än vanligt eftersom personalen skulle ha APT.
Sverige är nog bara på låtsas
Idag tror jag att jag bestämmer mig för att Sverige nog bara är på låtsas. De slutliga anledningarna har uppdagats idag.
Volvo delar ut fyra miljarder och sparkar femtonhundra
AB Volvo, den del som gör allt det där andra än personbilar, har sköna ägare. Först fattar koncernen beslut om aktieutdelning värd fyra miljarder. Två veckor senare varslar man femtonhundra anställda om uppsägning på grund av dålig lönsamhet. Och som lök på laxen försöker nu Volvos ledning ta sig ur ett avtal där de beställt två sköna privatjet till ledningen eftersom dessa kostar i runda slängar 800 miljoner. En koncernledning som agerar så här kan inte ha världens smartaste ägare bakom sig. De måste vara på låtsas.
Staten glömde bort Stockholms spårtrafik, igen
Efter tusentals arbetstimmar av utredare, förhandlare och politiker var Stockholmsregionen ganska överens om hur satsningar på utbyggd spårtrafik, bland annat i Huddinge, ska få regionen att växa hållbart. Det tog år att komma fram, men nu var kommuner och landsting överens. Staten var det dock inte. För när de statliga myndigheterna nu presenterar sina planer finns dessa för Stockholm viktiga spårförbindelser inte med i budgeten. Så vi fortsätter åka bil. Utredningarna var nog bara på låtsas.
Offentliga sektorn imploderar
Den offentliga sektorn, dvs skattefinansierade verksamheter som skola, sjukvård, omsorg och infrastruktur håller på att implodera. Landet är fortfarande i konjunkturens nedförsbacke, men redan har varsel-mellan-raderna fått ganska många duktiga tjänstemän att börja fundera på sitt karriärval. Något säger mig att den förlamning som nu visar sig i olika delar av den skattefinansierade sektorn kommer medföra att de unga människorna kommer söka sig bort, och att de kommande tjugo åren kommer medföra en ras för kvaliteten i de verksamheter som finansieras med skatter när alla fyrtiotalister slutligen går i pension och inga människor födda efter 1976 vill arbeta i den offentliga sektorn. Eftersom det bara är på låtsas.
Men, å andra sidan vad vet jag? Frågan är om ens jag är på riktigt.
Bra grej i brevlådan
