Har fått mitt första nummer av magasinet Camino. En ytlig snabbläsning får mig att vilja läsa hela med en gång. En skönt balanserad läsning som inte får mig att må dåligt över min överkonsumtion utan snarare peppad att göra något åt den.
No Impact Man
For one year, my wife, my 2-year-old daughter, my dog and I, while living in the middle of New York City, are attempting to live without making any net impact on the environment. In other words, no trash, no carbon emissions, no toxins in the water, no elevators, no subway, no products in packaging, no plastics, no air conditioning, no TV, no toilets…
Har inte läst den här bloggen ännu, men utgår ifrån att det kommer vara spännande läsning. En man i New York som försöker ställa om sin liv under ett år för att inte göra något eko-avtryck. Året har just slutat.
Det våras för elfordonen i Stockholm
Efter att regeringen, Volvo och Vattenfall presenterat sin satsning på elbilar och laddningsplatser för dessa följer fler efter. Nu har även Stockholms stad och Fortum presenterat en satsning på utbyggd infrastruktur för den som väljer att åka med fordon som drivs av elmotorer.
Jag tror väldigt hårt på den här tekniken. Det kommer göra det möjligt för människor att färdas på sitt sätt utan att behöva välja mellan kollektivtrafiken för ekonomins och miljöns skull eller flexibiliteten med att åka eget fordon.
En svensk elbil?
Äntligen verkar det hända något även här i Sverige. Volvo, Vattenfall och staten i samarbete. Hoppas verkligen det är en seriös satsning. Det behövs nämligen både ett fordon och infrastruktur för att kunna ladda batterierna. DN beskriver initiativet så här.
I Norge finns detta redan. Både bilen och infrastrukturen.
Moppeågren
Jag har liksom bestämt mig. Att jag när jag byter jobb om ett par veckor jag också ska byta liv. Slut på onödig förbrukning av fossila bränslen. Slut på onödiga bilresor. Dessutom slut på rökning och dåliga kostvanor. Hej då stress. Hej harmoni.
Jag har också liksom bestämt mig för att köpa en elmoped för att transportera mig själv på. Den är ganska dyr, men hållbar. Försäkringsbolagens offerter är ett hån (jag är en farbror som vill leva hållbart, inte en femtonåring som vill leka Blixt Gordon). Men värst av allt är min partner direkt avvisande och negativ till mina tankar.
Hon liksom många andra säger: Cykla då! Det är gratis och det behöver du.
Visst. Men ingen av dem tänker på att jag inte vill stånka mig fram på cykel när jag har måste-tider att passa. Till dagis. Från dagis. Ingen av dem vet eller bryr sig om att jag behöver vara rörlig i mitt nya arbete, men att jag inte vill vara beroende av en bil för att ta mig till olika möten och uppgifter. Att jag vill visa för mig själv och omvärlden hur mycket onödiga bilresor vi gör.
Ta cykeln, eller fortsätt åka bil är min närmaste omgivnings uppfattning. Vilket också betyder ”gör som alla andra”.
De har fel. Det är bara jag som vet vad jag behöver. Men konsensusnarkomanen i mig vill fatta beslutet utan onödiga intressekonflikter. Goddamn, att det ska vara så svårt att göra det rätta.
Saker som händer en lördag
Vaknar, somnar om. Vaknar igen, somnar om lite till. Vaknar för sista gången går upp och gör en latte. Äter frukost. Sen åker Hanna och jag till Emission Free Bikes i Slagsta och provkör E-max 90s och E-max 110s. Jag kör, hon sitter med. Sen hem via ICA Maxi för att fika med Eriks pappa samtidigt som Ella och Erik leker. Efter att Erik tröttnat och vill hem tar jag lite bilder på barnen för ett uppdrag där jag ska illustrera ”Från förskola till forskning” i en bild som ska ingå i en kampanj i kollektivtrafiken.
Nu, ganska trött. Därför ska det snart micras pizza. Sen väntar Andra Chansen innan jag hoppas på någon bra film. En vampyrfilm ligger och väntar på en DVD.
Internationella kvinnodagen
Åttonde mars. Idag är det kvinnans dag. Fortfarande bara en dag varje år. Resten av året tillhör oss andra. Knasigt.
Kvoterat barnbidrag lovar mer
Moderaterna verkar vara på gång. Läser i Svenska Dagbladet att de föreslår att barnbidraget kvoteras lika på bägge föräldrar. Det väcker hopp hos mig, då kanske lösningen på dilemmat med att föräldralediga mammor diskrimineras i arbetslivet inte ligger så långt borta.
Dvs en kvoterad föräldraförsäkring som delas fiftyfifty mellan mamman och pappan.
Hållbart är dyrt
Eftersom jag genomför en gedigen marknadsanalys av den svenska marknaden för eldrivna EU-mopeder just nu har jag hittat ännu en anledning att bli tveksam inför människans vilja att faktiskt göra något för att skapa hållbar utveckling. OK, jag tror jag förstår det där med tillgång och efterfrågan men tycker likförbaskat att det är kontraproduktivt att alla sjyssta produkter (miljövänliga, ekologiska, rättvisemärkta etc) ALLTID är dyrare än ful-produkterna.
Om jag ska leva ett hållbart liv måste jag förutom trycket från omgivningen att hela tiden motivera varför jag vill göra det (det är ju konstigt, mind you) dessutom betala mer för mina produkter. Produkter som förstör framtiden mindre än de andra.
Hållbart är dyrt. Men det finns inte några egentliga alternativ. Eftersom jag vill att mina barn ska få bli gamla och lyckliga.
Etanolsatan
Lobbyn mot etanol som drivmedel har firat framgångar den senaste tiden. Jag känner mig som en ond människa som kör flexifuel. Fattiga barn svälter och dör för att deras föräldrar säljer sitt spannmål till etanolproduktion istället för att baka bröd. Marken där spannmålet odlas blir utarmad. Transporten från andra sidan jorden och hit är inte hållbar. Och så vidare.
Tänk då på detta. Sverige kunde vara självförsörjande på etanol. Vi skulle kunna få fram etanolen på ett långsiktigt hållbart sätt. Det är bara det att skogs- och träindsutrin tjänar mer pengar på att fortsätta göra papper. Dessutom vill de göra mycket coolare saker av träden än bränsle.