Tack och lov att jag kan jobba hemifrån nu. Ella är pigg, men får inte gå till dagis förrän nästa vecka igen. Jag har jobb att göra. Måste få klart en annonsplan och kontakta en byrå som ska göra annonserna till höstens Bo i Huddinge-kampanj. Så skönt då att jag jobbar i en organisation där det är ok att jobba hemifrån. Och som försett mig med tekniken att kunna göra det.
Nu kan jag jobba hemma och få betalt för det. Till skillnad från tidigare i mitt arbetsliv.
Doktor Fredrik

Jag ångrar att jag inte försökte bli läkare. Jag ångrar att jag inte försökte bli läkare. Jag ångrar att jag inte försökte bli läkare. Jag ångrar att jag inte försökte bli läkare. Jag ångrar att jag inte försökte bli läkare.
OK, hör ni det mamma och pappa? Jag ångrar att jag inte försökte bli läkare.
Era jobbiga arbetstider skrämde mig. Att ni alltid verkade vara uppslukade av jobbet. Att ni aldrig verkade få sluta vara läkare eftersom vänner och grannar också behövde råd och hjälp hela tiden. Nu ångrar jag det.
Jag älskar människor. Och att hjälpa människor att få ett lättare liv. Jag älskar sjukhusmiljön. Det finns en värme och godhet i den som gör att jag vill stanna kvar varje gång något av barnen skrivs ut, eller är klara med en undersökning. Jag skulle bli en bra läkare. Engagerad, men inte självutplånande. Kapaciteten finns där och jag vet att jag skulle kunna gå igenom utbildningen.
Men det finns några problem:
- Jag skulle aldrig komma in på läkarutbildningen eftersom jag för det första inte har några betyg i naturvetenskapliga ämnen sedan högstadiet och för det andra har bränt alla mina CSN-perioder på min nuvarande utbildning.
- Jag skulle vara mellan fyrtio och femtio innan jag kan börja praktisera medicin.
- Jag intensivt misstror den svenska landstingsorganisationen och vill att sjukvården ska förstatligas OCH privatiseras. (Finns med i programmet för min diktatur.)
Post op.
Patient Ella är vaken men inte helt nöjd. Rören är på plats och dessutom passade kirurgen på att avlägsna polyper eftersom jag ställde en sån diagnos för ett tag sen.
Nu kommer Ella höra bättre, få lindrigare öroninflammationer och kunna andas bättre igenom näsan.
Hopp om livet. Sjukvården är en bunch of… änglar.
Väntar lite till
Väntar
Op.
Pre Op.
Bra och obra
Första dagen på jobbet efter semestern gick bra. Kändes faktiskt inspirerande. Det känns inte lika bra att ta ett samtal med Ella alldeles strax där vi ska berätta för henne att hon ska sövas imorgon 07:15 för att få rör i sina öron. Det känns dock väldigt bra att äntligen få det gjort eftersom hon haft för många öroninflammationer och hör dåligt. Men, hon kommer bli väldigt ledsen. Eftersom hon fortfarande inte gillar sjukhuset.
Jodå, tokförkyld
Låg och jobbade med WordPress till fem i natt. Febrig och med konstant rinnande näsa. Sov sedan sju timmar och nu är det dags för besök hos faster Ulla. Sen har jag lovat Hanna en tur på gokart-banan. Huvudet bultar och jag är varm som en kamin.
Fredrikförkylningar är inte nådiga.
Med goda krafter i ryggen

Upp tidig och iväg på Arlanda. Väl framme bestämmer sig Ella för att bli panikledsen eftersom hon ”INTE VILL FLYGA FLYGPLAN”. Hostande och hackande utropar hon ”JAG VILL HEM” eller ”JAG VILL INTE FLYGA, JAG VILL ÅKA BUSS”. Väntan på Arlanda blir därför lite tjatig. Men då och då lugnar hon sig och fotografera med min telefon. Väl uppe i luften går det bra, men nere på marken igen börjar hon kräkas när vi väntar på väskorna.
Det blev lite för mycket spänning. Så Ella sover bort dagen medan vi åker till Bodträsk via Siknäs. När hon vaknar nu på kvällen är hon pigg igen. Men hon vill inte äta. Det brukar hon inte vilja göra när hon kräkts. Trots att hon mår bra. Någon klunk festis då och då tillsammans med små små godisbitar håller blodsockret på rätt nivå.
Själv är jag glad för att de goda krafterna var bakom mig så jag överlevde ännu en flygning.




