Jag jobbar med att göra människor bättre. Att hjälpa dem att påverkas och påverka. Inte sällan handlar det om att hjälpa dem att ta plats. Bland annat i det vi traditionellt kallar massmedier. Nu har jag blivit intressant för andra. Av oklara orsaker. Men den här lätt grånade personen kommer att intervjuas för ett magasin och en dokumentärfilm kommande veckor. I det ena fallet är jag med i en artikelserie om snällhet. I det andra fallet ska jag berätta om varför jag steriliserat mig och varför jag tycker att fler borde göra så. Snäll och steril. Det har gjort mig intressant.
Den djupare innebörden i detta är ännu oklar.
Att se ut
I någon slags famlande i ingemanslandet mellan ledigheten och arbetet ifrågasätter jag mitt eget utseende. Jag är medelålders och seniorkonsult. Borde nog skärpa mig och rätta in mig i ledet lite mer. Börjar med att köpa en vit skjorta och ett par neutrala svarta skor. Funderar på att klippa håret. Göra mig av med den där långa härvan av råttfärgat, grått och vitt.
Medelåldersmannen. Det är ju bara det att jag inte har lust att vara en sådan.
Tillbaka
Tillbaka på kontoret. Tar tillbaka en kalender, skriver offert och uppdaterar ett excelark med adresser.
Jobbar också
Just det, jag jobbar också. Så här kan det se ut. Lyckades leda ett seminarium med en kommundirektör, ett kommunalråd och en entreprenör med halva kavajkragen i uppfällt läge. Som ett proffs!
Osammanhangen
Här i Almedalen blir det så tydligt. Jag rör mig i tre sammanhang som jag inte är med i. Som jag har varit djupt inne i, men nu liksom rör mig i utkanten av. Lite av och lite på. Det är ganska konstigt. Och inte så tillfredsställande.
Gotland
Är på Gotland. Det är Almedalsvecka och jag är här igen. Tillsammans med 47000 andra. Försöker hålla mig undan. Göra mina grejer och försvinna. Har inte det som krävs för att vara riktigt bra här just nu. Det är för fullt i bröstet, magen och huvudet. Så jag försöker komma till havet.
Morgonstopp
Fast på Örebro C. Tågen söder om Mälaren går inte. Banarbete pågår. Sommaren är här. Snart är den här tågvändan med pendling flera gånger i veckan över. Skönt. Det finns ingen livskvalitet i resorna. Jobbet är roligt, resorna är det inte. Sitter på Espresso House. Dyr frukost. Dålig frukost. Läser om toppmötet i Singapore. Tänker på ett kort telefonsamtal jag hade igår kväll. Som gjorde mig och en annan människa glada.
Behöver mer sånt.
Låt mig lyssna
Ge mig ett sådant här möte i veckan att förbereda och genomföra. Låt mig lyssna, så att jag kan ställa rätt frågor och göra människor tydligare. Då lovar jag att bli lite gladare.
Gamla grejer
En dag på en varm vind. För att sortera, packa om och göra mig av med saker. Passade på att göra mig av med nästan allt det gamla. Som de här orden. Fina kollegor skrev dem om mig för många år sedan. När jag var sådan. Nu är jag någon annan. Men, det känns fint att det fanns en tid när människor hade glädje av mig och skrev de här orden.
Det kan vara svårt att tänka klart i allt det här bruset
”När gruppen ställs mot individen
Kanske lite mer för att inte mista sin kontroll
När ska man välja att fly och när man ska ta striden
Jag kan inte se klart på min egen roll
Det är lätt att tappa fokus på för nära håll
Jag vill inte leva mitt liv som en hund och passa in
Jag vill bara känna tanken, jag tänker att den är min
Jag vill inte leva mitt liv som en slav på knä
Jag vill bara känna mig fri att vara som jag är”
Där startar jag den här dagen. Eller startar om den.