1. Skjutsa Hanna och kompis till Heron City för biobesök.
2. Hem och duscha efter flytten.
3. Äta middag.
4. Hämta Hanna och kompisen.
5. Titta på fotboll.
6. Fira Earth hour i stillhet.
7. Sova.
Thåström, grafisk formgivning, Almedalen och jag
Thåström har sjungit för mig medan jag arbetat fram ett förslag på grafisk form för en trädgårdstävling min arbetsgivare sponsrar. Magen har landat igen efter morgonens laktosilska. Så nu ska jag snart ta mig an planeringen av ett seminarium under Almedalsveckan. Men, först en kort lunchtripp till mamma som behöver blåbärssoppa (jodå, epidemin fäller oss alla förr eller senare) och hjälp med att packa ned de sista sakerna i flyttlasset. Imorgon klockan åtta kommer flyttgubbarna.
Frågan är bara när samtalet från skola eller dagis eller Camilla ska komma? Eller är de immuna mot just det här viruset?
Fömiddagens låt är ”Om Black Jim”. Så jäkla bra.
Fredagen i bilder
En vanlig arbetsdag
Lämnar Ella på dagis och tar omvägen över Trehörningen för att se hur isen smälter. Njuter av solen, trots kalla kinder. Den nya moppen går utmärkt och att få åka någon minut längs strandkanten är skönt. Producerar några PowerPoint-presentationer under förmiddagen och förbereder ett viktigt möte som hålls senare på eftermiddagen i Flemingsberg. Hinnar snabbkolla e-postlådan på jobbet när jag kommer tillbaka och avrundar dagen med en efter-jobbet-seans på pub tillsammans med några av kollegorna.
Allt som allt en trevlig dag i all enkelhet.
Det naturliga steget
Idag var jag på en hållbarhetsutbildning (kul ord). Det var min arbetsgivare som tagit hit en representant för Det naturliga steget. Jag gillar den stiftelsen, men köper kanske inte alla dess resonemang. Utbildningen hölls på Huset i Huddinge i en ganska inspirerande miljö som ångade av inspiration. En bra grej.
Att gå till fots
OK, vi har nu bara en bil. Väglaget omöjliggör moppe-åkande. Så idag gick jag till jobbet. På vägen hem hämtar jag Ella och hennes bästis och tar med dem till fots den sista kilometern hem. En fantastisk promenad. Dessa två fyraåringar hinner fråga mig saker och berätta sanningar på ett sätt som gör den här promenaden hem till den mest intressanta stund jag haft på mycket länge.
Härligt.
Otillräcklig
Jag är snart trettioåtta år. Kreativ, lojal och tämligen kompetent. Engagerad och empatisk. Jag känner mig just nu mer otillräcklig än någonsin. På jobbet räcker jag inte till. Hur jag än försöker kommer jag aldrig ikapp min egna mål. Hemma känner jag att mina barn knappast har någon större glädje av mig, annat än som försörjare. Min livskamrat och fjäril-i-magen-orsakare Camilla får knappast alls längre uppleva några uppskattande ord eller kärleksfulla infall.
Jag har aldrig ifrågasatt mig själv och mitt liv hårdare än nu. Det är dåligt.
Ovärdigt
Tre korta reflektioner:
Bara svenska får talas på två fritidsgårdar i Rosengård
Känns rätt ovärdigt att någon tror sig göra världen bättre genom att förbjuda att andra språk än svenska får talas. Känns som att det strider mot grundlagen också.
En vuxen svensk kvinna måste be regeringen om lov för att få gifta sig
Det ryktas stenhårt om att en ganska känd svensk kvinna måste be regeringen om lov senare idag för att få gifta sig. Känns ganska ovärdigt. Monarkin är iofs helt ovärdig.
Vackert vinterväder, PS3 och jobbstress
Det är en strålande vacker vinterdag. Snön lyser vit och himlen är blå. Hanna har sportlov men sitter hemma i soffan och spelar tevespel medan jag är på jobbet och tokstressar. Minst sagt ovärdigt. Det var inte det här livet jag tänkte mig när jag höll i Hanna för första gången en varm junidag 1996.
En fullmatad helg i hundraåttio
Avslutade arbetsveckan med en glad akututrycking till Stockholmsmässan på sena fredageftermiddagen. Där tog Huddinges gymnasieskolor storslam när Stockholms bästa Unga Företagare utsågs. Sen hem för att skriva en text om detta och behandla bilder. Sömn följde och när klockan ringde på lördagmorgonen gjorde vi oss i ordning för att resa hem till Närke. Där väntade ett dygn hemma hos min storebror tillsammans med alla bröder och båda våra föräldrar, plus sambos, hustrur och barn. En fantastisk trevlig samling med många skratt och mycket kärlek. Jag tycker verkligen om oss alla.
Efter en kort natt var det dags att styra bilen hem igen. Genom ett insnöat och dåligt snöröjt Mälardalen slirade vi oss fram och kom hem precis lagom till dess att det var dags för mig att klä på mig jobbet igen, den här gången som matchsponsor när Huddinges elitserielag i innebandy spelade sista seriematchen på hemmaplan. Hanna och jag utsåg matchens bästa spelare i bägge lag. Huddinge förlorade matchen, mot Rönnby från Västerås, men har fortfarande goda chanser att nå slutspelet.
Väl hemma gjorde Camilla och jag ett ryck med snöskottning av blöt och tung nysnö. Det har säkert kommit tjugo centimeter idag, och fortfarande vräker snön ned. Sportlovet börjar imorgon, men varken Camilla eller jag brukar kunna ta ledigt den här veckan, så snön känns mest onödig.
Nu väntar en ny fullspäckad vecka, men jag känner mer hopp än på länge. Jag tror det håller på att ljusna på flera fronter.
Jämställdhetsintegrering
Idag satt jag hela arbetsdagen i ett konferensrum på Folkets Hus i Huddinge. Vi pratade jämställdhetsintegrering, vilket förenklat handlar om hur vi i vårt arbete ser till att både kvinnors och mäns intressen tillvaratas. Spännande, frustrerande och inspirerande. Världen är allt annat än jämställd, tro inget annat.
Ironiskt nog satt jag hela dagen med ansiktet vänt rakt emot en tavla som inte riktigt kändes avspänd i sammanhanget.