Författare: fredrikbronner

En punkt som sammanfattar Almedalsveckan för mig. Jag lånar den av Ida Hult.
Det händer något när människor möts. Något bra.
Jag har mött många. Lyssnat, pratat. Sprutat ur mig tusen idéer i minuten i de där samtalen. Eftersom jag blir så inspirerad när jag möter människor. Visby och Almedalsveckan är en fantastisk mötesplats. Kanske den allra bästa. Unik.
Men, efter många år här har jag sammanfattat ett par punkter som skulle göra bidra till att göra Almedalsveckan ännu bättre:

1. Mer berätta vad du vill
2. Mindre berätta vad du inte vill
3. Mer fokus på jämställdhet, jämlikhet och mångfald
4. Mer lyssna
5. Mindre skrika
6. Mer bra livemusik
7. Fler internationella gäster på seminarier (världen är stor och intressant)
8. Fler kommuner som kommer hit med kunskap och berättar om den
9. Fler taxibilar
10. Fler alternativ på transporter till Gotland. Gärna ett mer hållbart än de som erbjuds.

Dessutom tänker jag att det behövs snyggare och mer diskreta profilprodukter för de organisationer som fortfarande känner att de behöver klä sina representanter i någon form av uniform eller enhetlig klädsel. Alla dessa fula pikétröjor funkar lite som Comic Sans för mig. Inte bra.
Fler pins istället.

Jag har idag skickat en fråga till en av de allra bästa byråkraterna jag känner. Den lyder så här:
Jag vill bli ambassadör för kvinnors företagande. Kan jag det?
Det här handlar om att två av mina hjärtefrågor jobb- och kunskapsmässigt. Jag är nu småföretagare i tjänstesektorn. En av majoriteten. De allra flesta av Sveriges företag drivs av en företagare som gör sin grej. Det som kallas enmansföretag. Eller ensamföretag. Jag kallar det företag. Vi är majoriteten, ju.
Jag jobbar i en bransch som domineras av kvinnor men där manligt företagande uppmärksammas mest. Vilket gör att branschen ofta förknippas med annat än den egentligen innehåller.
Det handlar om PR, kommunikation, samhällsutveckling, dialog och sånt.
Jag vill dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Inspirera andra. Vara med och synliggöra och sprida alla de där andra erfarenheterna. Om kvinnors företagande. Skrev en rapport om maktstrukturer i Örebro län på uppdrag av Länsstyrelsen tillsammans med Sofia Hadders tidigare i år. Arbetet fick mig att vara med och förändra. På riktigt. Igen.
Har nu umgåtts flitigt med starka och inspirerande kvinnor i Visby ett par dagar. Eva Swede, Maria Berghäll, Maria Comstedt, Ida Hult, Pia Forsberg med flera. Känner mig inspirerad. Har djup respekt för arbetet med att främja kvinnors företagande. Det är bra, viktigt och gör skillnad. Jag vill vara en liten del av det.
Jag vill nämligen se fler företagare i Sverige. Och fler kvinnor som tar/får chansen att prova sina idéer.
Därför undrar jag om jag kan få bli ambassadör. Det är för få män som är ambassadörer för kvinnors företagare.

En bra plats och ett bra exempel på en anda som jag tycker unik för Almedalsveckan är Almegas initiativ med bloggplatsen H12. Ett nav för fristående bloggare. Ett slags presscenter för oss som skriver men inte är journalister. Här får vi bredband, skrivare, kaffe och ett skönt bemötande.
Ett bra exempel på hur det går att skapa bra kommunikation. Se till att det finns en arena, en mötesplats. Men försök inte styra samtalet.
Bra jobbat av Almega.

Jag har jobbat med förberedelserna under hela våren. Först lite sporadiskt och nu den sista tiden väldigt intensivt. Att fylla ett seminarium med 75 minuters kvalitet kan vara svårare än det verkar. Men, nu har jag och min uppdragsgivare fått ihop en finfin panel för ett semiarium. Det handlar om arbetslinjen. Att den måste kompletteras med diskussioner om hur människor kan få möjlighet, verktyg och mod att prova sina egna idéer. Att skapa jobb, inte bara leta. Att en arbetsmarknad med nästan 6 miljoner människor behöver fler arbetsgivare än 480 000, som idag. Att bilden av vad ett företag, en företagare och en entreprenör är för snäv. Att det finns idéer som måste få utvecklas utanför arbetslinjen.
På måndag 15:30 genomför vi detta samtal.
Sen ska jag gå runt på det här stora fantastiska mötet som kallas Almedalsveckan och lära mig saker, inspireras, träffa kvinnor och män jag känner. Och inte känner. Dela med mig av vad jag kan. Få annat. Det kommer bli fint.
När veckan är slut kommer de jag jag lever tillsammans med, barnen och hon som kallar mig sin man, över till Gotland och vi ska vara lediga en vecka tillsammans. Njuta av det som jag tycker är Sveriges vackraste plats på sommaren. Leva.
Jag har packat ned allt. Bockat av mina checklistor. Så det är bara att åka nu. Skönt.

Jag är väldigt tacksam och glad över att just nu få bidra lite till att göra Live at Heart till en angelägenhet för många fler. Denna fantastiska musikälskarfestival som arrangeras för tredje gången drivs av en fin blandning eldsjälar/superproffs. 6-8 september kommer de ta över Örebro och skapa en smältdegel där stadens scener, offentliga rum och möteslokaler kommer bli skådeplatsen för Musiksveriges Almedalsvecka. Där musikbranschen möter framtiden. Ett event som dessutom ger oss som bor i Örebro en chans att få se väldigt mycket bra musik.
För mig som en gång i tiden var med och startade nyligen nedlagda dagensskiva.com är det fantastiskt kul att få vara med och jobba med ett av mina största intressen igen. Musiken. Det har varit lite för lite av den i mitt liv. Framför allt arbetslivet.

Just nu är det fullt upp. Förbereder Almedalsjobb, skriver pressmeddelanden och hjälper mina fina uppdragsgivare att berätta viktiga saker. Träffar nya bekantskaper och diskuterar möjligheter att utveckla saker tillsammans. Det känns bra. Men, det börjar också bli dags att varva ned en stund. Sommaren har kommit, min barn har lov nu. Börjar med att stanna en vecka på Gotland efter Almedalsveckan. Bästa ön. Sen fortsätter jag mitt arbete i Örebro, Huddinge och Stockholm. Med kunder som vill framåt. Som vill utvecklas.

De två senaste veckorna har det blivit ganska uppenbart att kvinnor och män värderas annorlunda. Sofia Hadders och jag har undersökt beslutsfattande och maktstrukturer i Örebro län och där visat att kvinnorna i stort sett alltid är färre än männen på beslutsfattande positioner. Vad det ger för resultat har LO tydligt visat i sin undesökning om arbetsmarknaden där det visar sig att kvinnor tjänar mindre än män, oftare är arbetslösa och utför en större del av arbetet hemma än män.
Jag påminner på att det är 2012.
Därför vill jag vända på frågeställningen. Vända på försvarstalet. Nu är det dags för dig som tycker att det här sättet att bygga samhälle är bra att stå upp för det. Jag vill att du förklarar vad det är som gör att det blir bättre när män tjänar mer pengar, får flest och bäst jobb, lägre försäkringspremier, bättre villkor för det mesta och allt detta med sämre betyg och lägre kunskap. Snälla få mig att förstå vad det är som är så bra med detta eftersom jag behöver hjälp med att förklara det för mina döttrar, min mamma, några fina vänner och hon som jag lever tillsammans med.
Jag behöver i och för sig förstå det själv också. För efter att ha hävdat motsatsen, dvs att ett samhälle där kvinnor och män värderas lika högt skulle vara bättre, under många år har jag mest sett att det går åt andra hållet. Att skillnaderna ökar. Jag har sett de som tar plats i det offentliga samtalet och hävdar samma sak, dvs att jämställdhet är viktigt, förlöjligas, hånas och hatas. Sett hur de försvarar sin ståndpunkt. Trots att de förminskas.
Så jag vill vända på frågan. Jag känner många av er. Ni fattar politiska beslut. Ni rekryterar. Ni sitter på besluten. Snälla svara på min enkla fråga eller sprid den vidare:
Vad är det som blir bättre när män värderas högre än kvinnor?
Det måste ju vara bättre, eftersom politiker oavsett parti, fortsätter bygga samhället på den grunden. Eftersom företrädare för fack och arbetsgivare bygger på samma grund. Eftersom företagsledare, aktieägare, rektorer, lärare och andra också gör det. Jag vill därför inte ha ett copy/paste-svar från något program eller policy. Jag vill ha personliga, ärliga och genomtänkta svar. Som kommer från magen, hjärtat och hjärnan. Hos dig som är med och bygger samhället.

Idag har jag följt en lokal nyhet lite extra. Eftersom jag varit en del av den.

• SVT: Tvärsnytt
• P4 Örebro
• Tv4 Örebro

Tillsammans med Sofia Hadders fick jag vid årsskiftet ett fint uppdrag. Att kartlägga och analysera maktstrukturer i Örebro län. Att titta hur kvinnor och män delar på beslutsfattande positioner. Eller inte delar, beroende på hur vi väljer att tolka siffrorna.
Vi har tittat på ledamöter i styrelser, fulllmäktige, nämnder och andra beslutsfattande grupper. Vi har granskat ordförandeposter och exekutiva chefspositioner. I privat näringsliv, offentlig och ideell sektor.
Idag presenterade jag rapporten i samband med ett seminarium arrangerat av Länsstyrelsen i Örebro län. Intresset var stort bland de lokala nyhetsredaktionerna och jag hoppas att det vi berättade under eftermiddagen och rapporten kommer delas och spridas av flera.
Vi delar inte jämnt på makten. Trots att Örebro läns befolkning till 50,3 procent består av kvinnor och flickor så är det fortfarande vi män och pojkar som är flest i beslutsfattandet. På alla tre nivåer vi undersökt. I stort sett i alla samhällssektorer vi tittat på.
Det. Är. Inte. Okej.
Det måste vi prata om. Försöka förstå. För att kunna se till att det slutar vara så. Det handlar om öppenhet, transparens och en vilja att faktiskt lyssna lika mycket på både män och kvinnor. Forskning visar att det höjer kvalitet och leder till mer hållbara beslut. Det finns inget negativt med en jämn fördelning. Punkt. Så varför är det vi som redovisar sådana här siffror som på något sätt försvarar att det behövs en jämn fördelning?
Det har jag fått nog av. Det börjar bli dags för de som vill försvara ett samhällsbygge som bygger på att vi män dominerar beslutsfattandet att förklara varför det skulle skapa bättre förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling.
Jag kommer börja ställa de frågorna nu. Istället. Så kan ett uppdrag sluta. Med inspiration och kunskap. Tack för det Länsstyrelsen i Örebro län och Kerstin Lillje.
Ta del av följande om du har lust:
1. Man fattar beslut – Sofia Hadders och Fredrik Welander (rapporten)
Man fattar beslut – presentation från seminarium 15 maj
2. Nätverk och skuggstrukturer i regionalpolitiken – Gunnel Forsberg och Gerd Lindgren
3. Kön, makt och statistik, SOU 2007:108
Jämställdhet handlar väldigt mycket om kunskap. Skaffa mer. Ställ krav på din omgivning att skaffa kunskap. Det behövs mer resurser till forskning om jämställdhet. Kunskap är viktigare än allmänt tyckande om kvinnor och män. Om vi vill lära oss något och gå framåt.
Ställ gärna frågan: Varför är det så bra att männen är fler än kvinnorna när vi fattar beslut? Eller svara på den.
 

Idag, 13 maj 2012,  stängde dagensskiva.com butiken. Efter tretton år och sextusentrehundrafyrtioåtta recensioner har det blivit dags att säga farväl till ett av de finaste projekt jag någonsin varit med om.
Jag var med i de första åren. Satt med när Patrik Hamberg presenterade idén för sina musikintresserade vänner på Kårhuset i Örebro. Ganska många hundra texter och många år senare klev jag av. Hade fått slut på ord. Tröttnat att bli utskälld för att jag delade ut för höga betyg. Ville återta mitt eget musiklyssnande.
Jag fortsatte läsa. Och har genom åren fått många fina tips på bra musik från de olika skribenterna, forumbesökarna och andra. Minns med glädje några festivaler, galor och konserter. Men, bäst av allt är att jag träffat några av de finaste människor jag känner via dagensskiva.com. Några av dem delar jag stad med igen. Andra inte. Tack vare musiken fick jag upplevelser jag aldrig kommer glömma. Och vänner för livet. Väl värt en tia till från Welander. Till redaktionen.
dagensskiva.com har gjort skillnad. I mitt liv och många andras. Tack.

Sedan augusti är jag inte anställd av någon. Jag frilansar. Är konsult. Erbjuder min kunskap och erfarenhet på en öppen marknad. Fattar mina egna beslut. Jag är en av väldigt många. Det finns snart 1,1 miljoner registrerade företag i Sverige. 75 procent av dessa är som mitt. Det som kallas enmansföretag. Ytterligare 20 procent är småföretag med färre än tio anställda. 95 procent av det svenska näringslivet är vi.
Ändå förknippas företagande och näringsliv väldigt ofta med de andra. Det där ytterligt få stora företagen. Arbetsgivarna. De börsnoterade. De som facken bryr sig om mest. Liksom de politiska beslutsfattarna. De gamla och de nya bruken.
Men det är inte dessa som skapar företagsklimatet. De är förstås viktiga, men inte ensamma. Så i skuggan av gårdagens och dagens diskussioner om det lokala företagsklimatet i Sveriges kommuner ber jag att få lämna följande rapport från mitt alldeles egna företagsklimat i Örebro. En kommun som är Sveriges sjätte i storlek men rankas som 122 av Svenskt Näringsliv.
Sedan jag flyttade hit i augusti förra året har jag mött ganska många öppna, generösa och synnerligen kunniga människor. Kvinnor, män, andra företagare, uppdragsgivare eller helt enkelt engagerade. Människor som tror på utveckling och tycker det är viktigt. Som går sin väg och bjuder in flera. För mig har det varit inspirerande. Det har tagit mig till unika platser och möjligheter. Givit mig relationer jag är övertygad om kommer vara långa och starka.
I mitt arbete märker jag av sund konkurrens, men framför allt människor som vill samarbeta. Kreativa och innovativa kvinnor och män som letar upp andra likasinnade för att kunna ta sig an större utmaningar och uppgifter. Som växer inåt lika mycket som utåt.
Jag växer. Det går bra. Så jag dubbelgillar företagsklimatet i Örebro. För mig handlar det inte om handläggningstider i någon kommunal förvaltning. Jag har inga regler att följa som kräver krångel. När jag möter kommunen är det för att de frågar mig om något. Eller för att vi pratar om något utvecklingsprojekt. För att jag lägger mig i och tycker saker. Vill vara med och påverka.
Jag bemöts alltid vänligt, sakligt och proffsigt. Av engagerade människor.
För första gången i mitt liv fattar jag alla mina beslut själv. Det går finfint eftersom jag gör det i det här sammanhanget. I ett fantastiskt företagsklimat där jag omger mig med några av de allra bästa förmågor jag kan tänka mig. Därför har jag också startat rörelsen Gilla Örebro tillsammans med några andra. En rörelse för en öppen diskussion om Örebros utveckling. Som företagsklimatet. Vi har bara börjat just det samtalet. Ett av många i min stad.
Det handlar om människorna. Det personliga. Mitt företagsklimat. Här och nu blir det inte bättre än så här. Tack ska ni ha.