Predikan
2 april 2026
Det nya förbundet, Skärtorsdagen
Hovsta kyrka
Andra Moseboken kapitel 12, vers 15-20
I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel. Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst, liksom också den sjunde dagen. Inget arbete får utföras under de dagarna, utom det som är nödvändigt för att alla skall få äta; endast detta får göras. Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd. Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus, ty var och en som äter syrat bröd skall utstötas ur Israels menighet, vare sig han är invandrare eller infödd. Syrat bröd skall ni inte äta; var ni än bor skall ni äta osyrat bröd.”
Första korinthierbrevet kapitel 5, vers 6-8
Ni har ingen anledning att skryta. Vet ni inte: lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
Lukasevangeliet kapitel 22, vers 7-23
Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.” De frågade var de skulle göra det. Han svarade: ”När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.” De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er. Dock, den som förråder mig har sin hand här på bordet tillsammans med mig. Människosonen går den väg som är bestämd, men ve den människa genom vilken han blir förrådd!” Då började de fråga varandra vem av dem det var som skulle göra detta.
Predikan
Mörkret lägger sig över Jesus, och över oss. Drönare och missiler flyger och människor dör. Människor radikaliseras på olika sidor av påhittade gränser. Hälften av Europas unga tycker INTE att det öppna och demokratiska samhället skapar sammanhang och mening, och tror istället att starka ledare ska göra det. Som när Franco, Salazar, Stalin och Hitler gjorde sina länder starka. Och människor med grandiosa självbilder kliver fram nu och vi ser. Vi hör. Bara den här veckan har folkvalda extremister jublat i parlament som fattat beslut om återinförande av dödstraff (för delar av befolkningen) och för lagstiftning som möjliggör fängslande av (vissa) barn. Lärdomarna efter världskrigen verkar inte gälla längre. Tanken om allas lika värde tvingas retirera och nytt förtryck breder ut sig.
Men förtryckets makt kan bara upprätthållas så länge som folk lyder. Lyder gör vi när vi är rädda. Rädda är vi när vi känner oss maktlösa.
Var inte rädd, säger Jesus. Han som för ett par dagar sedan red in i stan på en liten åsna, samtidigt som maktens män red in från andra hållet, rustade till tänderna på höga hästar. Jesus som bryter ett helt nytt bröd under osyrade brödets högtid. Veckan då inget ska jäsa från det förflutna. Det gamla ska lämnas. Den gamla surdegen ska bort och ett helt nytt bröd ska delas. Jesus vet något som lärjungarna inte vet när han yttrar samma ord som vi än i dag upprepar vid nattvardens bord. Efter att han tvättat lärjungarnas fötter och givit dem kärleksbudet – att vi ska älska varandra. Sedan blir Jesus ensam i trädgården i Getsemane. I väntan på att de ska hämta honom och lidandet börjar. Jag kan inte ens föreställa mig försoningsoffrets ensamhet.
Jesus lämnades ensam, men han lämnar inte oss ensamma. I våra ångestfyllda stunder, i vaknätters oro, i väntrum, i mellanrummet mellan provtagningen och provsvaret, i den olidligt långa väntan på telefonsamtal från barn som har slutat ringa hem… Jesus har redan varit där. I det mest ansträngande av allt går han med oss. I bibelberättelsen från Lukasevangeliet så visar det sig än en gång att allt var som han hade sagt. Jesus står med oss. I vårt mörker. I en orolig tid. Med allt vi känner. Vi behöver inte vara rädda. I vårt eget Getsemane. Han har redan varit där. Vi kan lita på Jesus som bjuder in oss till bordet. Som vill vara ett med oss. I ett litet bröd och några droppar vin. Som säger: Var inte rädd.
Även i mörkret och ensamheten lever hoppet. Vi kommer att behöva anstränga oss, men även de stunder när vi inte orkar, så ekar försoningens ton genom Skapelsen. Allt är som Jesus sagt, och han gör oss allt annat än maktlösa. Även i mörkret innan lidandet börjar. Där vi inte är ensamma.
Amen.