Jag har hela bröstet fullt av kärlek idag. Då lyssnar jag på Håkan. Och kommer tillbaka hit. Till en låt som säger nästan allt. Och i den här versionen så säger den kanske ännu mer.
”Det kan ta slut i morgon eller hålla på
För alltid, ibland är det så
Så säg som det är för den här gången
Krävs det mer innan jag öppnar armarna
Förlorar mig och känslorna faller fritt
På midnattsgatorna, vem skulle bry sig
Om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig in i mig
Och du är det finaste jag vet
När allt annat här är falskt och fel
Och jag går bara ner mig
För det är så jag säger det
Du är det finaste jag vet”
Herregud, vad jag älskar henne. Imorgon drar vi oss undan ett par dagar. Vi flyr till världens bästa stad. Tillsammans.