Den här låten säger egentligen allt om meningen med livet. Eller det jag vill ska vara meningen med livet. Leonard Cohens ord och vemod.
Dance me to the wedding now, dance me on and on
Dance me very tenderly and dance me very long
We’re both of us beneath our love, we’re both of us above
Dance me to the end of love
The Civil Wars, alltså Joy Williams och John Paul White, gör den här i världens nästa vackraste version. Den allra vackraste är den här. Hannas sköra och vackra tolkning. Hennes röst fyller mig med varenda känsla som finns.
Jag hoppas att jag ska kunna lyssna på den här låten en gång vid ett särskilt tillfälle. När jag känner att den desperata längtan jag bär ska gå över i något annat. När kärleken bäddas in i lugn och tillit. När allt blir bra.