om att klippa håret.

Jag tröttnade på att strunta i frisyren. Den blev lång och tjock. Jobbig. Så jag gjorde en akututryckning till frisören på torget. I mitt huvud hade jag bilden av Janove Ottesen från Skavlan i fredags. Snygg man, snygg frissa. Inspirerande. Rock, liksom.

Så jag förklarade för frisören, som jag för övrigt aldrig träffat förr, maskinkort nacke och sidor, polisonger kvar och längd kvar på huvudet för att kunna dra bakåt. Men inte som en bankir. Mer som Elvis. Hon förstod och gjorde jobbet bra. Tyckte jag. Förvisso såg jag mer ut som en popkille från åttiotalet när jag gick därifrån, men ärligt talat, frisören är aldrig bra på skulpterandet.

Det fixar jag själv.

Skönt uppskattande kommentarer från kollegor och jag kände mig het. Eftermiddagen gick, kul möten och sen dags att hämta hustrun. Uppskattande ord även där. Tillsammans åker vi för att hämta sexåringen. Hon utbrister:

PAPPA, DU SER UT SOM EN I EMD:n. (Efter ett par kontrollfrågor visar det sig att hon menar Snygg-Erik från Idol och EMD)

Men jag vill se ut som Janove. Okej. Rock. Är. Grejen. Jag har aldrig varit snygg. Men vill gärna försöka se lite tuff ut. Så om du träffar mig och vill ge mig några upplyftande ord om min nya frisyr. Säg gärna att jag ser ut som Janove Ottesen, han som sjunger i Kaizers Orchestra. Snälla?

3 svar på ”om att klippa håret.”

  1. Tjena Fredrik.
    Skönt bra bloggning. Jag skall gå och klippa mig i veckan och Janove är inspirationskällan, 50-tal är det som gäller. Vart klippte du dig? Skall jag ta med en bild på honom eller hänvisa till dig, help me out killen…

  2. Du… jag gick ned till frisören i Huddinge C, i närheten av mitt kontor. Visade en bild på Elvis, som jag har på plastkortsetui/plånbok. Visa Elvis, så löser det sig. Elvis funkar för alla. Som referenspunkt. Typ. Lycka till.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.