dom hade mycket att säga, men vad var det dom sa?

jag har jobbat med kommunikation och samhällsutveckling ett bra tag nu. just idag vill jag sammanfatta mina erfarenheter i en frågeställning.

om vi lägger alla energi på att försöka få alla att uppfatta det vi har som unikt och bra, finns det då inte en ganska stor risk att glömmer göra något unikt och bra? det känns som att vi är ganska många som jobbar så hårt för att människor ska uppfatta saker som bra, så att vi glömmer göra saker som människor tycker är bra.

bilden av verkligheten har blivit viktigare än verkligheten själv. eller?