Vernissage på dagis. Fullt av mammor och pappor och deras mammor och pappor. Och ett mycket kärt återseende när hon som Ella kallar ”Min Johanna” kom på besök. Jag mår inte jättebra och just nu och vantrivdes mest i trängseln. Fick ont på insidan av ögonen när Ella kastade sig i Johannas famn. Sen åkte jag till Coop.
Dags att byta liv
Regnet strilar ned. Jag är hemma med Ella som fått en rejäl förkylning. Jobbar med laptopen i knät. I eftermiddag ska vi på vernissage. Dagisbarnen ska sjunga och visa upp allt de gjort under våren. Sen ska jag på ett möte, som sponsor. Har just kollat igenom kommande vecka och inser att jag är en idiot.
Måndag
Jobba hemma på dagen eftersom dagis är stängt.
17-20 juryarbete (sponsorsåtagande)
Tisdag-torsdag
8-17 på kontoret
17-20 juryarbete (sponsorsåtagande)
Fredag
8-15 på kontoret
Lördag
10.00 hämta Hanna och klasskompisar i Vaxholm med bil
14.00 fotografera bröllop i Södertälje
Samtidigt hålls ett event jag borde vara med på som sponsor.
Söndag
8-21 jobba som valförrättare under EU-valdagen
Innan nästa vecka ska jag hinna göra klart en lång lista med andra saker. Det här håller inte. Jag går sönder. Energin tog slut redan i mars. Sedan dess har jag gått runt på någon konstig vilja, men i stort sett utan glädje. Jag känner trycket över bröstet, huvudvärken och håglösheten allt för ofta.Inget räcker till. Det är alltid något återstår att fixa. Någon som behöver uppmärksamhet.
Det är dags att byta liv. Det här funkar fan inte. Alls. Jag är fel person på fel plats med fel förutsättningar i fel tid.
FC Barcelona
Fantastico! Bravissimo. Säsongen kunde inte slutat bättre för världens bästa Pep, världens bästa Messi, världens bästa Iniesta, världens bästa Xavi och världens bästa fotbollslag. Om nu bara världens bästa Zlatan skriver på också…. blir nästa säsong minst lika bra.
Expressen vs. Wanja
Kan inte låta bli att reflektera över Expressens kampanj mot Wanja Lundy-Wedin. Chefredaktör M och hans kollegor är så till den milda grad förblindade av drivkraften att avsätta LO:s ordförande att de ljuger ihop en hel artikel där de intervjuar en annan kvinna och publicerar vad hon säger, och påstår att det är Wanja. De publicerar dessutom en bild av kvinnan och vilken normalt allmänbildad svensk som helst kan se att det INTE är Wanja.
Och så ber de om ursäkt och tror att det är bra så.
OK, Expressen gör så här ganska ofta. Och kommer undan med det i pressfrihetens namn. Fine. Jag läser inte skiten. Men ganska ofta om skiten. Därför föreslår jag att någon annan människa med stort patos och gärna lite rätthaverist-tendenser påbörjar en granskning av Expressen. På samma sätt som Expressen granskar andra.
Kör på. Ljug, hitta på en parallell verklighet. När någon kommer på dig är det bara att be om ursäkt och köra vidare.
Detta ska inte på något sätt som att jag tar ställning för Wanja. LO har aldrig haft mitt förtroende. Faktiskt betyder LO och Expressen ungefär lika mycket i mitt liv. Väldigt nära den absoluta nollpunkten.
Och nu har jag slösat bort några minuter av mitt liv på dem.
Äntligen hemma
Camilla är hemma. Ella har fått tillbaka sin mamma. Vi är alla glada. Inte minst för chokladen. Men, vi fick kämpa lite på varsitt håll för att samlas igen. Camilla i en flygplanskabin stående i gassande sol på flygplatsen i Lübeck med trasigt navigationssystem. En timme i knasvärme. Vi i samma solgass utanför terminalen på Skavsta, med en glass i handen. Vi i bilen runt om Nyköping för att få tiden att gå.
Men, det är värt det.
Planet har landat. Ella väntar på andra sidan dörren.
När vi kommit fram till Skavsta och köper glass ringer Camilla mig från Lübeck och berättar om ett trasigt navigationssystem.
Aj då, nollkoll eller etnocentrism?
Lyssna på den första meningen hon säger.
Jag tillhör den allra sista årskullen i Europa som har egna minnen av krig, terror och förintelse.
En liten avslöjande groda. Om den är Marits eller någon urblåst PR-konsults låter jag vara osagt. Men jag skulle vilja lämna ett par argument till varför uttalandet minst sagt är anmärkningsvärt:
För det första: Balkan under nittiotalet
Ganska många europeéer upplevde bara för tiotalet år sedan krig, terror och förintelse – mitt i Europa.
För det andra: Flyktingar
Ganska många människor som bor i Europa har flytt från andra delar av världen. Från vad? Krig, terror och förintelse. Rätt många av dessa är barn.
För det tredje: Trupper från EU deltar ju i krig
Män och kvinnor från olika europeiska länder har deltagit eller deltar i det som kallas ”kriget mot terrorismen” och har därmed bekämpat och/eller bidragit till krig, terror och förintelse.
För det fjärde: Människor i Europa har offrats i krig
Under nämnda krig mot terrorismen har ganska många människor i Europa offrats och fängslats, torterats och försvunnit. För att någon bekämpar krig, terror och förintelse.
Jag tycker Marit Paulsens lilla uttalande i skogen är vansinnigt avslöjande. Den avslöjar en genomsvensk självgodhet. Ett resultat av nollkoll. Eller etnocentrism. Eller både och.
Högt och lågt med Hanna
I två dygn har Hanna gått med samma symptom som Ella med skyhögt okontrollerat blodsocker. Hon ringde mig vid lunch på jobbet och lät lite orolig. På vägen hem kom jag på problemet. Troligen är det en laddning insulin som är obrukbart. Nu har vi bytt ampull även i Hannas spruta och jag hoppas det ska fungera nu.
Att insulinet inte fungerar händer ibland. Det är ganska ovanligt, men varje gång det händer är det oförlåtligt. Det tar inte jättelång tid för barnen att bli ganska risiga när insulinet inte biter.
Nordengelsk tragedi
Lite utanför allfarvägarna för vissa, mitt i händelsernas centrum för andra konstaterar jag sorgset att Newcastle United idag åkte ur Premier League. Det är sorgligt, men knappast oväntat. Newcastle behöver byggas om från början.
Årets första kull dör
Årets första kull av maskrosor har snart gjort sitt.
Barn
Huset är fullt av barn. Jag kokar korv. Solen skiner. Fotograferingen är avklarad.