Lyssna på den första meningen hon säger.
Jag tillhör den allra sista årskullen i Europa som har egna minnen av krig, terror och förintelse.
En liten avslöjande groda. Om den är Marits eller någon urblåst PR-konsults låter jag vara osagt. Men jag skulle vilja lämna ett par argument till varför uttalandet minst sagt är anmärkningsvärt:
För det första: Balkan under nittiotalet
Ganska många europeéer upplevde bara för tiotalet år sedan krig, terror och förintelse – mitt i Europa.
För det andra: Flyktingar
Ganska många människor som bor i Europa har flytt från andra delar av världen. Från vad? Krig, terror och förintelse. Rätt många av dessa är barn.
För det tredje: Trupper från EU deltar ju i krig
Män och kvinnor från olika europeiska länder har deltagit eller deltar i det som kallas ”kriget mot terrorismen” och har därmed bekämpat och/eller bidragit till krig, terror och förintelse.
För det fjärde: Människor i Europa har offrats i krig
Under nämnda krig mot terrorismen har ganska många människor i Europa offrats och fängslats, torterats och försvunnit. För att någon bekämpar krig, terror och förintelse.
Jag tycker Marit Paulsens lilla uttalande i skogen är vansinnigt avslöjande. Den avslöjar en genomsvensk självgodhet. Ett resultat av nollkoll. Eller etnocentrism. Eller både och.