Melodifestivalen 2009: en sammanfattning

De så kallade professionella låtskrivarnas låtar har aldrig varit tråkigare och mer slätstrukna. Framträdande aldrig mer fantasilösa. Allt är en upprepning av tidigare års framgångsrecept. Detta skapar en spiral nedåt som gör att den här showen är på väg mot sin död.
Hope and Glory vinner, men det är patetiskt
Måns Zelmerlöw är säkert en käck kille, men att han kommer vinna med ett nummer som är en kopia på Charlotte P:s från förra året är inget annat än patetiskt. Dessutom kommer det framstå som lite lustigt att både Sverige och Finland tävlar med en refräng. Lyssna på det finska bidraget här, och Måns här.
Lili och Susie får min röst
Som tack för lång och trogen tjänst och ett gäng svettiga fantasier på åttiotalet får systrarna min röst. Deras Modern Talking-låt svänger mest i mitt vardagsrum idag.
Caroline af Ugglas och Susanne Alfvengren bäst
Caroline och Susanne var de enda som fått riktiga låtar att tävla med. Låtar som faktiskt känns som att de förmedlar en känsla. Därför är de bäst.
Därmed har jag sagt mitt om årets tjatigaste spektakel. Eller vänta förresten, en sak till: De som skriver manuset till programledare och de inslag som spelas upp mellan låtarna borde söka nya jobb. I sitt försök att göra folklig humor presenterar de den ena pinsamheten efter den andra och får hela Sverige att framstå som underutvecklat.