fredrik welander i ett långt samtal
Precis när Shirley Clamps hår fångas av fläkten och hon tar i under tonartshöjningen i sin ostiga schlagerballad ”Med hjärtat fyllt av ljus” kläcker Ella en klokhet (med ett tonfall som är lika upprört som besserwissigt):
Hon sjunger ju fel. Hjärtat är ju fullt av blod.
Och därmed är hela den första deltävlingen sammanfattad.
Kan inte låta bli att kommentera den nu pågående tvagningen av delar av polisväsendets smutsiga baksida. Jag tror personligen (utan att ha några som helst belägg för det) att stora delar av poliskåren är mer eller mindre rasistisk. Precis som stora delar av den andra blåljus-skråna. Den mörka och cyniska delen av mig baserar detta på följande frågeställning:
Vem annan än den som vill förnedra andra människor tar ett skitjobb med dålig lön där man hela tiden rör sig i de skitigaste delarna av samhället? Det är ju kalasläge för en rasist att få knacka lite blatte när man har lagligt stöd att göra det.
Den mer vänliga och förstående sidan av mig tror det kan bero på mängden av negativa erfarenheter. Dessa människor möter i sin vardag väldigt många av samhällets olycksbarn i olika situationer. Och det är ju faktiskt så att allra olyckligast av dessa olycksbarn är de som inte ser ut som Emil i Lönneberga. Om du går till jobbet som polis i tio år och nästan bara har med människor med utomsvensk bakgrund att göra riskerar nog även du att få konstiga idéer.
När jag väger ihop de två ytterligheterna kommer jag bara fram till att jag – hur jag än försöker – inte kan förstå att det finns människor år 2009 som på allvar tror att människors beteende och benägenhet att göra olika saker sitter i vår hudfärg. Den som utan ironi kallar någon för apejävel eller använder ordet neger med mening är inget annat än ointelligent/korkad eller dum i huvudet.
Och det är människor av den kalibern vi förväntar oss ska skydda oss ifrån brottslighet.
Hanna och jag gjorde ett par timmar inne i Stockholm City idag. Rörde oss kring Drottninggatan/Sergels Torg/Hötorget. Gick och tittade på sköna saker och fula saker. Hon fick bestämma att vi gick på sportaffärer. Jag fick bestämma att vi gick in i Apple-affärer. Vi letade Adidaskläder och åt korvvagnslunch. Till slut hamnade vi också på fiket i Kulturhusets källare där det aldrig sitter några. Det kändes skönt att vara i pulsen en stund igen.
Trots att gråheten slog alla rekord idag. Stockholm var inlåst i dimma hela dagen.
På förmiddagen fotograferade jag en familj första gången på länge. Det är kul och jag är bra på det.
De 48 timmarna är slut. Jag har jobbat ungefär 38 av dem. Det har tagit mig framåt och jag är nöjd med dem. Jag har fått i mig en bra frukost och efter dusch ska jag iväg till kontoret för möten. Vädret känns så där. Plus en och regn. Gråare än grått. Men jag har ändå en bra känsla i magen.
Det här med regeringens energiuppgörelse landar inte riktigt hos mig. Jag är varken positiv eller negativ. Mest uppgiven. Kortsiktigt är det nog ganska bra att behålla kärnkraften. Så länge den fungerar felfritt producerar den ju inga växthusgaser. Eller? Men, den svenska kärnkraftsdebatten drar ett löjets skimmer över demokratin (vi hade som bekant en folkomröstning 1980 som ledde till retoriska krumbukter och ändrade inställningar om och om igen) samtidigt som den nu inte lyckats producera något annat än radioaktivt avfall som framtida samhällen får hantera.
Jag har inte läst igenom hela uppgörelsen. Men, jag saknar de där enorma satsningar på vind- våg- och solkraft som behövs. Som det sades skulle forskas fram efter folkomröstningen för snart trettio år sedan. Det är ju de som ska rädda oss, inte gammal sur teknik som förstör världen för mina framtida barnbarnsbarn.
Beslutsfattarna klarar inte av att fatta långsiktiga beslut längre. Det är döden för demokratin och själva bränslet för diverse extrema missnöjespartier. Idag sålde regeringen bort en rätt stor del av sin trovärdighet. Inte på grund av själva kärnkraften, utan på bristen av långsiktigt tänkande.
Jag har kommit mer än halvvägs in i mitt desperata försök att få klart saker på jobbet som måste bli klara nu. Börjar så smått inse att tiden inte räcker. Trots att jag jobbar koncentrerat hela tiden. Ibland går jag ut och andas. Då ser jag ett mörkt träd. Sen går jag in igen och försöker få alla bitar på plats. Jag måste bli så klar som jag vill. Så jag kan börja sova igen.
Mitt sätt att leva och arbeta fungerar inte så bra. Som jag vill.
Imorgon vid elvatiden är mina 48 timmar slut. Då ska jag på ett möte. Är jag inte klar då kommer jag gå sönder. Borde åka hem och äta med familjen idag. Får se om jag hinner. Behöver nog kaffet för att ta mig fram till mål, men känner på mig att jag kommer vilja stanna hemma med de jag älskar. Låsa dörren till omvärlden och glömma bort att den finns.
Jag tycker mitt jobb är kul. Jag älskar mina barn och min livskamrat. Varför ska jag vara skapt så att jag känner att inget jag gör räcker till?
Vi som är avundsjuka på de rika brukar med jämna mellanrum kalla dem för giriga. Facken är ganska bra på det. Idag konstaterar LO i ett pressmeddelande att skillnaden mellan vad arbetar-Roffe och krösus-Kurt aldrig varit större.
Det är framförallt den ekonomiska eliten, bestående av 50 verkställande direktörer i näringslivet, som drar ifrån. Denna grupp har fått kraftigt ökade inkomster i förhållande till en industriarbetare de senaste årtiondena. Den ekonomiska eliten hade en genomsnittlig inkomst på nästan 51 industriarbetarlöner under 2007.
Då säger jag till LO: Det är på tiden att ni blir bättre på att förhandla då. Sluta klä på era medlemmar offerkappan. Våga fatta svåra beslut och förhandla hårt, det lär ju vara vad de ni kallar den ekonomiska eliten gjort. Handling leder längre än gnäll.
Jag har klivit ur. Placerat mig utanför kontaktbarheten. I 48 timmar ska jag sitta i ett hotellrum och arbeta. Ostört. Inga ringande telefoner, inga möten. När jag checkar ut ska jag har gjort följande:
Jag koncentrerar mig på jobbet. Sömnen kommer därefter. Självklart har jag en lina öppen mot mina älsklingar. Men, nu kör jag. Här ska skrivas, fotograferas, bildbehandlas, klippas, ljudläggas, formges, läsas och publiceras.