Kort politisk analys med anledning av att en mätning visar att Moderatena nu är Sveriges största parti: Jag tror att det handlar om klarspråk. Under de senaste veckornas nyhetsflöde med bonuskaruseller och nattsvarta prognoser för konjunkturutveckling och arbetslöshet har finansminister Borg och statsminister Reinfeld varit väldigt tydliga med vad de tänker lägga sig i och inte. De har inte målat upp några klämkäcka bilder av att det vänder nu. Tvärtom, de är tydliga med att Sverige fortfarande är på väg ner i en ännu djupare svacka och att det inte går att trolla fram en vändning.
Jag tror det är anledningen till att partiets popularitet ökar. Tjänstemannaretoriken gillas av svenskarna. Det får Moderaterna att framstå som ansvarstagande, vilket rimligtvis är deras enda hopp att få behålla makten efter nästa års val. Det brukar inte gå så bra för sittande regeringar som går till val i lågkonjunktur.
Drevet går tills Wanja går
Nu går drevet. Journalister, fackliga opportunister och andra har bestämt sig för att Wanja Lundby-Wedin ska bort. Frågan är hur lång tid det tar. Hon vald som LO:s ordförande till 2012. Frågan är om hon kommer lämna på en gång, eller om det kommer meddelas att hon lämnar 2010. Något säger mig att krafter inom LO jobbar ganska hårt bakom kulisserna och att det är dags för IF Metalls ordförande Stefan Lövén att ta över.
Jag tror inte det spelar någon roll att Wanja L-W får stöd av Göran Thunhammar och Ebba Lindsjöö. När drevet går så brukar det vara kört.
Tre terminer i skolan, varför inte?
En grupp inom Centern har tagit fram förslag om att införa tre terminer i den svenska skolan. Något säger mig att det kommer bli något av ett ramaskri kring detta. Själv tycker jag alla förslag om att förändra skolan är bra. Skolan måste ifrågasättas och utvecklas, hela tiden. Min erfaranhet av skolan som förälder är hittills sex läsår. Mycket har varit bra, men mycket måste också ifrågasättas.
Mest av allt den känsla jag har av att skolan minst lika mycket är en institution för förvaring av barn som ett ställe där kunskap förmedlas och utvecklas. I Storbrittanien och Tyskland har tre terminer fungerat i många år. Kanske kan de göra att lärarna hinner med att se alla elever på ett bättre sätt. Jag vet inte. Däremot tilltalas jag av tanken att läsår och arbetsliv kan harmoniseras så barnens ledighet och föräldrarnas funkar bättre ihop.
Självklart ska tre terminer diskuteras. Istället för att slentrianmässigt dissas.
Girighet och avund
Just nu avslöjas den ena direktören efter den andra med handen i syltburken. Det är inte första gången. De flesta av våra ledare har väldigt bra betalt, trots att de oftast är rätt värdelösa i dåliga tider. Under min livstid har ledarnas löner varit ett återkommande tema för olika mediedrev. Det skapar rätt kontraproduktiva stämningar. Många är förbannade på de som skor sig på ”oss vanliga” och även när de faktiskt snor våra pengar (säg hej till AMF Pension!) plockar ut bonus eller höjer sin lön (säg hej till SEB!). Girighetens ansikte är inte vackert.
Men, avundsjukans ansikte är knappast finare. Och jag tror faktiskt att de flesta av oss som blir förbannade på de giriga blir det för att vi vill ha lika mycket pengar som dem.
Två dödssynder som tar ut varandra. Girighet och avund.
Beslutsfattare?
Facket medverkar till att sänka lönerna och höjer samtidigt avgiften till A-kassan. Det är Sverige 2009 och allt fler beslutsfattare ränner huvudlöst runt och fattar antibeslut. Det börjar bli smärtsamt uppenbart att vi har en hel armé av beslutsfattare som bara fungerar när det är medvind, soligt och varmt i en lång nedförsbacke.
När det börjar ta emot tappar de huvudet.
Jämställdhetsintegrering
Idag satt jag hela arbetsdagen i ett konferensrum på Folkets Hus i Huddinge. Vi pratade jämställdhetsintegrering, vilket förenklat handlar om hur vi i vårt arbete ser till att både kvinnors och mäns intressen tillvaratas. Spännande, frustrerande och inspirerande. Världen är allt annat än jämställd, tro inget annat.
Ironiskt nog satt jag hela dagen med ansiktet vänt rakt emot en tavla som inte riktigt kändes avspänd i sammanhanget.
Eneroth kan satsa sitt eget kapital
Nu krävs ledarskap. Nu krävs beslutsamhet. Nu krävs besked för att stärka Sverige som industrination.
Så avslutar Tomas Eneroth en artikel på newsmill.se. Eneroth är Socialdemokraternas talesman i näringspolitiska frågor. Jag tror han i ett förvirrat ögonblick tror sig kunna vinna röster på att leka lite populist i SAAB-stormen. Under parollen ”Riktiga politiker räddar SAAB” tror jag det finns risk för att flera andra kommer göra honom sällskap och så kommer GM:s och SAAB:s gemensamma inkompetens glömmas bort och bli en partipolitisk fråga istället.
Därför vill jag påminna Tomas Eneroth och andra om att det enda som lett SAAB fram till dagens bistra verklighet är bristen på innovation. Bristen på insikt om att kunderna efterfrågar något annat. Lägg till GM:s aktieägares girighet så har du en bra anamnes.
SAAB har inte gått med vinst sedan vinterkriget, typ. Den som tycker det verkar tryggt att investera pengar i det bolaget kan göra det med eget kapital. Den som tycker vi ska investera skattepengar som symbolgest kan ge upp sina försök att ta över makten i kungariket Sverige. Jag tror de flesta av oss redan konstaterat att SAAB inte har förutsättningar att överleva.
Så släng inte bort våra skattepengar i onödan. Investera dina egna sparslantar, Tomas.
Jag hoppas norska mijardärer tillsammans med Think går in och köper upp SAAB för en billigt peng, ställer om drivlinan och börjar serieproducera elbilar i större antal. Lägg ett skambud. SAAB är som bolag värdelöst, men den kunskap och erfarenhet som finns av att bygga bilar vore nog bra för Think.
Sverige krymper
En arbetsgrupp inom Moderaterna har idag under viss uppmärksamhet lämnat några förslag på en utveckling av den svenska invandringspolitiken. Jag har läst, men förstår inte riktigt. På samma sätt som jag inte förstår de vindar som verkar blåsa igenom många alliansstyrda kommuner just nu. Det känns som att beslutsfattarna i mitt land vill sticka huvudet i sanden. Att de inte vet var vi ska. Och för att dölja sin egen beslutsångest kastar de ut olika populistiska förslag som de tror ska ge röster och fortsatt förtroende.
Jag känner att Sverige krymper. Taket sänks och utvecklingsklimatet blir allt mer syrefattigt. Människor ses som hinder, snarare än tillgångar. Det är en dålig taktik tror jag. Vårt glest befolkade och utkylda land behöver nytt blod för att överleva hela tiden. Dessa människor måste vi ta emot med öppna armar. Om vi vill behandla dem som boskap är det mer rättvist att vi stänger landet och sätter upp skylten ”Vi sköter oss själva och skiter i andra”. Sen utbildar vi alla arbetslösa i vapenteknik och posterar dem längs gränsen.
Det skulle också göra det lättare för oss som överväger om våra barn verkligen har en framtid här.
Ironiskt nog har SCB presenterat befolkningsstatistiken för 2008 idag. Den visar att vi blev mer än 70 000 fler förra året.
Goda hållbarhetsnyheter
Forskare vid MIT har förslag på lösningar för att kunna lagra energi från solen så att vi kan använda solceller för att generera el även när solen inte skiner. Det handlar om en kombination av kunskap om fotosyntes och bränsleceller. Daniel Nocera heter professorn som pratar. Jag tycker det låter bra, men kan inte särskilt mycket om fysik.
Den andra goda nyheten (med respekt för alla som riskerar att förlora sina jobb) är att regeringen fortsatt verkar hålla sin linje gentemot GM om SAAB. Och att de verkar ha opinionen med sig. Vi ska, enligt mig, nämligen inte lägga en enda skattekrona till på att försöka rädda arbetstillfällen på bekostnad av vår gemensamma framtid. Korkade motorjournalister försöker elda på massorna, men lyckas inte. Det känns bra. SAAB gör produkter ingen vill köpa och då måste företaget förnya sig eller gå i konkurs. Med tanke på att de förra veckan, typ tio år efter trenden, presenterade en terrängvariant av 9-3, lutar det väl åt att konkursen står bakom knuten. Kanske redan imorgon.
Men…. all kunskap och kompetens som försvinner då? Den försvinner inte. Gör elbilar istället, och använd kunskapen. Finns ett par företag i Norge som nog kan vara intresserade av att växa.
Dysfunktionell kollektivtrafik
Idag åkte jag pendeltåg för första gången på länge. Hade varit på ett möte vid InfraCity i Upplands Väsby. Den teoretiskt enkla resan mellan Upplands Väsby och Huddinge (samma pendellinje, 30 minuter cirka) blev allt annat än enkel. Det tog mig två timmar att komma hem ifrån Väsby. Anledningen tre saker i kombination:
- En nedriven kontaktledning vid Årstaberg
- Trasiga tåg
- För många som ville åka med de få som gick
Det hela slutade med att jag och min chef tog en taxi från Centralen hem till Huddinge. Vi tog oss med pendeln till Centralen, men inte längre.
Sensmoralen är tydlig – kollektivtrafiken i Stockholm är dysfunktionell. Det vet vi redan. Men lösningen ligger inte i nya tåg, fler spår eller sådana lösningar. Den långsiktiga lösningen är att själva pendlingen upphör. Börja jobba på hemmaplan – det är lösningen på Stockholms transportinfarkt. Vi är för många som vill åka med för få fungerande tåg och ingen har lust att lösa det problemet eftersom det kostar massor av pengar.
Det är alltså bättre att vi jobbar där vi bor. OK?