Gud finns nog inte. Så heter Humanisternas aktuella kampanj som lär bli en aning omtalad. Humanisterna är en organisation med makthavare som ”verkar för en humanistisk livssyn, där människan och människovärdet sätts i centrum”. Det låter ju fint. Men jag har en känsla av att Humanisterna inte gillar alla människor.
Jag gjorde testet på kampanjsajten gudfinnsnoginte.se. Och blev rätt illamående. Testet var nämligen oerhört polariserat och ganska fördomsfullt. Jag fick etiketten religiös, men verkade ganska öppen, varpå jag uppmanades att donera pengar till Humanisterna. Problemet var bara att frågorna inte var det minsta seriösa.
Men, nu är det så här att jag tycker den här organisationen luktar en aning ruttet. Det är ju inte små gummor på landsbygden som går i kyrkan på söndagarna som är deras mål. För mig stinker kampanjen islamofobi lång väg. Det kanske inte är det Humanisterna vill, de hatar nog all religion, men den här kampanjen stärker nog Sverigedemokraterna mer än Humanisterna.
Humanisterna vill, ungefär som Folkpartiet, rädda människor genom tvång och förbud. Genom att förvägra människor rätten att tro. Så här fint formulerar de sig:
Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva. Därför ifrågasätter vi alla former av religiös fundamentalism, New Age och pseudovetenskap.
Det kan ju låta bra, men jag undrar vem som definierar vad som är tillåtet att tro på och vad som inte är det. Vem definierar detta i humanisternas samhälle? Vad är egentligen skillnaden mellan att trycka ned tro eller ateism i halsen på andra?
Nej, jag dömer ut den här kampanjen och dess avsändare. För mig är det inget annat än en klockren uppvisning i intolerans, elitism och ren enfald. Ett gäng människor som tycker att alla som inte tänker som dem är fundamentalister.
Inget för mig. Jag gillar mångfald. Både av människor, tro och idéer.
