Har lagt in mina väskor i min kompis/kollegas båt. Vi är två, kapten Berglund och matros Welander, som ska korsa Östersjön mellan Gotland och Nynäshamn. Vi räknar med att lämna Visby vid 18 eller 19. Framme i Nynäshamn mitt på dagen imorgon. Just nu blåser det 10 sekundmeter. Kommer mojna ikväll.
Det här kommer bli asbra. Ett perfekt slut på en fantastiskt vecka.
Almedalen, onsdag
Stora dagen. Våra två seminarier hölls. Bra blev det. Liksom kvällens middag. Massor av trevliga, kunniga och spännande människor med mycket att berätta och diskutera. En sån här dag har jag världens bästa jobb. På bästa ön.
Trots att Tyskland förlorade.
Tredje Almedagen
Tar emot fler kollegor som anländer. Träffar spännande människor. Missar seminarier för att de är fullsatta. Inspireras av kraften från unga samhällsentreprenörer. Blir frustrerad på ett seminarium om diabetes, ett ämne som berör mig personligen. Laddar inför morgondagen, vår dag.
Jag hälsar på och träffar människor jag känner lite överallt. Fler här än i vardagen. Det känns som att det är en signal på något sätt.
Almedalen, andra dagen
Började dagen med en debatt hos Almega. En minister, en partiledare och två riksdagsledamöter skulle diskutera tjänstesektorn och dess betydelse för nya jobb. Well, det blev lite saggigt. Tror det mest använda ordet var ”Arbetsförmedlingen”, när det borde varit ”företag” eller ”människa”. Annie Johansson från Centern var bäst. Klok, ung och med idéer som känns ganska mycket 2010.
Passade också på att krama världens bästa Ann och Anette innan jag tog mig ned till UF-utställningen i inre hamnen.
Sedan ett mycket bra seminarium om företagande och kvinnliga förebilder med ett gäng mycket kloka människor. Ett seminarium som hade många kopplingar till det vi är här för att arrangera senare i veckan. På seminariet träffar jag världens bästa Gunilla och vi satte oss vid vattnet efteråt och uppdaterade varann om livet och nuläget.
Visby. Briljant.
Fotboll är politik
I Nigeria bestämmer president Goodluck Jonathan att Lagerbäcks landslag inte får spela internationellt i två år. Förmodligen som en direkt följd av lagets misslyckande i VM. I Frankrike förhördes den avgångne förbundskaptenen Raymond Domenech och lika avgångne förbundsordföranden Jean-Pierre Escalettes av en grupp parlamentsledamöter. Och fick skäll av idrottsminister Jean-Francois Lamour för att de inte vill tala med journalister efteråt.
Två länder som nu dessutom hotas av sanktioner från FIFA eftersom politiker inte får blanda sig i fotbollen.
Well, fotboll är politik. Läs gärna Franklin Foers: Fotboll förklarar världen: En [osannolik] teori om globaliseringen
Under tiden
Jag har inte något viktigt att säga. Eller tänka. Inte ens till mig själv. Fullt upp med förberedelser inför Almedalen på jobbet, fotboll på teven och trötthet vid sidan av. Under tiden läser jag det Magnus Betnér skriver om Sverigedemokraterna på sin blogg. Tycker jag du ska göra också.
Grönt mot blått eller rött
Ju närmare det svenska valet jag kommer desto svårare har jag att acceptera att Miljöpartiet lierat sig så hårt med S och V. Borde inte socialliberala och gröna krafter bygga framtiden istället? Den nuvarande kopplingen kanske ger kortsiktig vinst, men vad blir den samhälleliga plusfaktorn? Jag är osäker.
Och fortsätter fundera på det.
Tillit
En god vän till mig har tatuerat in en symbol och ordet tillit på axeln. Hon är fantastisk. Litar på människor. Tror att människor vill göra bra saker. För sig själva och för andra. Det tror jag också. Och det är en av anledningarna att jag dippar rejält just nu. Är trött, modstulen och faktiskt ganska ledsen över all misstro och cynism jag möter dagligen i min egen upplevelse av samtiden. Det känns som att vi byggt ett samhälle som bygger på att människan är en girig, ond och elak typ som måste styras och kontrolleras. Och att vi till slut lever upp till det samhället. Om vi inte gör det är vi suspekta.
För mig är Sverige inte bara ett sekulariserat land, där tron på det andliga oavsett religion är marginaliserad. För mig är Sverige inte heller bara ett ateistiskt land. Det känns om Sverige har blivit ett land där ingen tror på något överhuvudtaget. Inte på framtiden, inte på det förflutna. Inte på kvinnor, inte på män. Inte på solen. Inte på tidningen. Inte på myndigheten. Inte ens på de egna barnen.
Jag vill leva i ett annat samhälle. Jag vill inte föra fler diskussioner om vad vi INTE vill. Kan vi inte börja prata om framtiden som en möjlighet? Om människan som en tillgång? Snälla.
Tillit är ett väldigt fint ord. Passar bra under huden. Som hos min vän. Säkert också hos flera.
Ship to Gaza
Okej. Det här som hänt. Jag måste tänka lite. Konflikten i sig är så stor att jag inte kan ta ställning. Jag kan inte tillräckligt mycket. Vad jag däremot kan är att känna avsky för alla de stenhårt formulerade propagandabloggar, twittringar och kommentarer från massor av andra människor som borde hålla käft och tänka efter. För just det känns som en av de jobbigaste saker som ligger i världen för att någonsin ta steg för att lösa själva konflikten.
Alla dessa förutfattade och fastlåsta meningar.
Det handlar väl om människor. Människor som du och jag, klämda mellan olika typer av cyniska människor i två politiska läger. Som mer eller mindre dagligen är beredda att offra andras liv än sina egna. Som beordrar människor att ta liv. Jag är trött på att läsa om sånt här nu. Inatt dödades ett antal till.
För att någon ville sätta ned fötterna. För en sjuk princip. Propagandan haglar från bägge sidor. Helt utan tanke på att människor fortsätter lida på bägge sidor av konflikten. Det är så kallt och cyniskt att en mörkerman som jag framstår som rena allsångsledaren.
Det här är inte på riktigt. Det kan det inte vara. Livet på låtsas. Synd att det kräver riktiga liv.
Människan jag aldrig visste fanns
– Mir Abbas Safari var den ensammaste människa jag träffat, säger en av dem. Han hade bara ett enda nummer inlagt i sin mobiltelefon.