Publicerat

Mark Knopfler och Dire Straits

Då och då ramlar jag ned i Mark Knopflers musik. Det är ganska behagligt. Kom in i mit liv med ”Brothers in arms” som min mamma, liksom många andra, spelade sönder och samman i mitten av åttiotalet.

Publicerat

Coldplay igen

Såg Coldplays tredje spelning av fyra den här sommaren. På Ullevi förstås. I regn. Men, det går inte att göra annat än att häpna över deras uttryck. Stort? Ja. Pretentiöst? Ja. Kärleksfullt? Ja.

Lite som kyrka på något vis. Liturgi.

Publicerat

En cirkus i mitt huvud och en gråsten i mitt bröst

Per Persson fyller sextio och firar med konsert med extra allt i form av gäster på Cirkus. Winnerbäck, Anna Stadling, Tomas Andersson Wij, Staffan Hellstrand, Jakob Hellman, Annika Norlin och andra på scen. Jag ligger nu på mitt rum på Clarion Sign och försöker smälta. Hjärtat åker upp och ned och Persson har skrivit så många texter som är ledmotiv till ett liv. Till mitt liv.

Det låter inte lika bra som med Packet, men texterna talar sitt språk ändå. Som ett evangelium. Jag är tacksam och har lite ont i magen. Precis som det är. En cirkus i mitt huvud och en gråsten i mitt bröst, sjunger han i ”Hanna”.

Amen, liksom.

Publicerat

Håkanevangeliet gör mig vidöppen

När jag går på konsert med Håkan Hellström så är det en religiös upplevelse. På riktigt. När så många människor står och sjunger med i de där sångarna som blir vi verkligen ett. Dualismen försvinner och vi möts i våra patetiska känslor. Det är vackert. För mig ger det samma djupa känsla av sammanhang som när jag tar nattvard.

Det stora mysteriet. Drabbar oss på olika sätt. Själv är jag övertygad om att Håkan är en ängel.

Publicerat

Bäst musik just nu

Det här Soen. Som gjort ett fantastiskt album. Det här är Deciever. En fantastisk låt.

In the waters of sin
I will drown my awareness of you
You have always been there
Covering the sun
Aching in my chest
You’re my shadow within
And I’ll give what I harvest to you
In the river of shame
Certain we immerse
Preying on the blessed
Publicerat

Söndagsgrejer

Öppnar butiken om en liten stund. Ska skriva en ansökan som kanske tar mig till en annan plats. Funderar över tystnaden. Ingenting hörs från andra sidan. Var det kanske så hela tiden? Att det inte var någon hemma där. Någonsin.

Några som är hemma är barnen som kallar mig pappa. Som jag ska ringa senare idag. Hanna fortsätter att vara kreativ tillsammans med Stonemountain Orchestra. Här är resultatet av nattens jobb för dem.

 

Publicerat

En ny nationalsång

”När dom gamla träden huggits ner
Idioterna dom vann
Allting dör, hav och land
Är det då så konstigt att hon vill dö ibland?
Hon vill skylla på nån men hon vet inte vem
Hon säger: Jag får väl skylla på mig själv
Tänker samma tankar om och om igen
Tankar som fått sitt eget liv”

En människa som känner mig väl skickar en låt. En låt med en trio jag lyssnat på en del. Men den här låten har jag inte hört. Lyssnar, faller fritt inombords och får en ny nationalsång.

Franska trion.
Är det konstigt?

En låt som sammanfattar allt. För mig. Går på repeat idag.