Kategori: Min diktatur

Jag litar på mina medborgare. Till skillnad från de som styr i världens demokratier så gör jag det. Därför kommer jag inte kräva att de ska fylla i intyg för att få ut det de har rätt till. Jag kommer inte läsa deras e-post, avlyssna deras telefoner eller ens följa deras rörelser.

Oavsett vem eller varifrån eller varför.

Men, men, men….. kommer inte det leda till att alla kommer utnyttja välfärden? Eller bli terrorister?

Nej, det kommer det inte. I min diktatur är alla välkomna att flytta in eller ut efter eget huvud. Att leva sina liv. Den som inte kan hantera friheten får en ömsint uppläxning eftersom inte ens jag gillar brottslingar. Men steget från det till att jag i förebyggande syfte ska detaljkontrollera mina medborgares liv och låsa in dem i små fack är alldeles för långt.

Eftersom jag litar på människor. Jag tror att de allra flesta vill sina medmänniskor och sig själva väl.

Därför kommer min diktatur vara friare än vilken demokrati som helst.

Som motvikt till alla kalla vindar om tvång ber jag att få presentera min syn på skola och utbildning.

I min diktatur kommer den enskilda och unika människan stå i fokus för samhällets utbildningsinsatser. Jag tror nämligen att människan själv är ganska kompetent att känna vad hon eller han tycker är roligt, lustfyllt och som kan fungera på arbetsmarknaden.
Det är inte samhället som ska diktera villkoren för vad individen ska lära sig. Det är individen som med sin kunskap ska bygga samhället. Därför kommer skolan i min diktatur skilja sig en hel del från den fängelseliknande instution vi kallar skola idag.

För det första: Ingen mer diffust objektiv sanning om vad kunskap är. Det är omöjligt att definiera vad en medborgare ska kunna. Därmed faller också jämförelser människor emellan med hjälp av betyg. Bort, bort, bort.

För det andra: Samhället ska hjälpa människan med kunskap om hur han eller hon själv kan finna den kunskap han eller hon tycker sig behöva. Alltså ska skolan som är gemensam för våra barn handla om inhämtandet av själva kunskapen: Källkritik, informationssökning och språkundervisning är således huvudämnen. Kombinerat med samhällsorienterade ämnen som lär ut vilka rättigheter och skyldigheter som finns i ett samhälle. Detta är det grundskolan ska fokusera på. Inte moraliserande gammal mossig kunskap som delar upp världen i vi och dom.

För det tredje: Grundskolan måste bli mer akademisk i sin karaktär. Även barn ska lära sig att bli kritiska granskare istället för passiva mottagare av korvstoppade sanningar. Prov är värdelösa jämfört med resonemang, diskussion och debatt.

För det fjärde: Lärare ska fungera som mentorer och vägledare och anpassa sina råd efter vad den enskilda individen behöver. Eleven finns inte för läraren. Människan finns inte för samhället. Det är tvärtom.

För det femte: Lärandet kan inte ske i ett slutet rum. Skolor behövs inte. Världen ligger utanför. Elever och lärare ska möta varann där det behövs, inte på förutbestämda anstalter.

För det sjätte: Lärandet är inte förvaring. I dagens skolväsende tvingas barn upp onödigt tidigt för att de påstås gå i skolan när de i själva verket förvaras medan föräldrarna är produktiva på sina arbetsplatser.

För det sjunde: Skola är inte reproduktion. Det är inte dagens arbetsgivares kortsiktiga vinstbehov som ska styra hur barnen utvecklar sin kunskap. Barnen är morgondagens handlingskraft. De ska få hjälp att ta sig in i framtiden. Inte hållas fast i samtiden och historien.

Det är några av argumenten. Klipp banden med den gamla förlegade synen på kunskap. Gå inte på lögnerna om att tvång, kontroll och betyg är de effektivaste sätten att lära ut kunskap. Det är nämligen så att det inte går att lära ut kunskap, eftersom kunskap inhämtas av den som behöver det.

På samma sätt som mat och dryck.

På förekommen anledning har jag snabbexpedierat en punkt till på programmet till min diktatur. Det handlar om försäljarterrorn i det offentliga rummet. På en sträcka av femtio meter i en galleria söder om Stockholm hann jag ducka för följande frågor:

• Tjena, vilken operatör ringer du med idag? (Läskigt slemmig yngling med hängiga jeans)
• Hallå, har du VISA-kort? (Taffligt kostymklädd nisse från bank/finansinstitut)
• Hej, hur mår du? (Ärtig ung tjej i vit rock med en liten mugg i handen)

Det enda jag ville var att hinna fram till Apoteket innan de stängde.
Då slog det mig. I min diktatur ska det offentliga rummet vara fredat. Människor ska inte behöva löpa gatlopp bland lurendrejare och unga människor som försöker tjäna pengar genom att sälja allt ifrån kvacksalveri till sin mamma. Därför har jag ett militant mysförslag: Marknadsföring och försäljning av tjänster och produkter på allmän plats blir förbjuden. Undantaget från detta förbud är lokalt och hållbart producerade produkter.
I likhet med detta blir det förbjudet att med skyltar, flygblad och annat som skräpar ned ägna sig åt dylika aktiviteter. Inga mer bröst på tunnelbanan. Inga klämkäcka räntefria lån på bussen.

Men, tänker du, hur ska det stackars näringslivet kunna sälja sina produkter? Då svarar jag att det här handlar ju om en diktatur, alltså finns det ingen fri marknad längre. Ha! Dessutom kommer jag se till att det införs ett nytt ämne i grundskolan. Nämligen Aktiv konsumtion. Där får barnen redan från det att de är små lära sig hur de på bästa och säkraste sätt konsumerar det de behöver i sina liv. Allt om kontrakt, rättigheter och skyldigheter. Också kunskap för att lära sig att skilja på det där med behov och begär. Eftersom den sjukliga konsumtionen som tillväxten bygger på i dagsläget nästan alltid säljer på våra begär. Vilket hindrar oss från att tillfredsställa våra verkliga behov.

I min diktatur kommer den lilla människan ha makten över konsumtionen. Konsumtionen kommer således styra produktionen. Efterfrågan och tillgång, men på ett hjärtligare sätt. En friare marknad.