Okej, vi tog en liten kvällstur efter maten. Målet var Leuchtturm Bülk, en fyr som ligger på en udde med utsikt mot både Kieler förde (förde=bukt) och Eckernförde förde. Tog en liten omväg för att köra igenom byn Blickstedt där mina morföräldrar bodde sina sista år. Goddamn, landskapet här är helt vansinnigt vackert. Fem minuter från min mammas lägenhet i stan är vi ute bland böljande fält. Vi passerar vindkraftsfält, majsfält, råg- och solrosodlingar på vägen till fyren. Vi kör sakta igenom pittoreska byar (dörfer) som ligger så nära varann att vi nästan inte hinner lämna en innan vi kommer till en annan. Varje by har ett bankkontor. Och minst ett bageri. Värdshus och ofta också en liten livsmedelsaffär. Det här är inte glesbygd på något sätt. Men ändå lugnt och stilla.
Efter en halvtimmes nöjeskörning parkerar vi bilen och tar en sån där gudabenådad promenad med öppet vatten på ena sidan och vackra landskap på den andra. Det fläktar skönt i den kvava luften. Det mullrar lite vid horisonten. Det är helt galet. En dröm för en fotograf. Åtminstone när han inte behöver underhålla sitt lilla barn på vägen. Så ikväll var det mest en dröm för mig. Men några bilder blev det.
Kanalpromenad
OK, vi borde kanske väntat. Vädret visar sig vara tålamodshämmande. Idag är det åksvädersluft galore. Min toleranströskel för Ellas fråor och tjat är obefintlig. Men, vi tar en kanalpromenad. Ella fascineras av maneterna, morsan och jag av trafiken på kanalen. På vägen hem går vi förbi hagarna med Högländare och Bambisar. Ella plockar blommor. Jag svettas. Då och då regnar det lite på oss.
Jag tror vi får göra om kanalpromerandet. När förutsättningarna är bättre.
Vi kollar under ytan
Lugn dag. Min mamma har åkt på traditionellt kulturellt besök i sin födelseby, Eutin. Ella och jag chillar. På eftermiddagen åkte vi till Aquarium Kiel för att kolla in vad som finns under ytan. Vi såg sälar, trots att de var svåra att se och fiskar av olika storlekar och former. Ella var mest imponerad av alla maneter i vattnet i hamnen.
Avspänt.
Surendorf: Schwedeneck
Fyra timmar på stranden i Surendorf. Poesi. Så här borde livet alltid vara. Fast med hela familjen. Jag är mycket bättre när jag inte känner mig instängd. Och här med böljande fält på ena sidan och öppet hav på den andra är jag väldigt bra.
CittiPark
Vi gick ut hårt i morse. Steg upp strax efter åtta och åt en långsam skön frukost. Sen styrde vi mot CittiPark för att köpa livsvikta saker: lite lek- och strandsaker för Ella och matsaker till oss alla. Vi hann till och med fika varsin enorm tysk bulle. Bra? Ja. Ella gillade de stora sandskulpturerna mitt i köpcentrat. Jag gillar de tyska matpriserna. Och utbudet.
Såg några alkodesperata svenskar också. De är lätta att se. Kommer i flock och drar på enorma vagnar lastade med öl. Gärna svenskt öl.
I Tyskland.
Etthundrafyra mil, del två
07:35 Alfred Nobels Allé Flemingsberg. Vi startar.
09:58 Norra Vättern. Första bensträckaren.
11:07 Småland har inget slut.
15:00 Svedala. Ella sträcker ut.
16:22 Öresundsbron. Lämnar Sverige.
17:44 Stora Bält.
18:07 rastplats. Kollar någon annans läckage.
19:46 på gränsen mellan Danmark och Tyskland.
Fyra människor på en altan
Idag kom Sonia och Peter till vår altan. Sonia är min vansinnigt begåvade partner på 365bilder.se och Peter är hennes man. Vi har bara träffats en gång tidigare. I en hotellobby. Vi umgås mest via andra kanaler. Sonia är en flitig Facebook/Twitter/Jaiku-användare som inspirerat mig att använda dessa kanaler. Men ikvåll satt vi och åt, drack ett par glas vin och pratade. Pratade. Och pratade. Sonia och Peter, Camilla och jag. Och vi pratade om riktiga saker. Såna som känns.
Hur trevligt som helst. Jag tror vi kommer ses om ett par månader igen.
På riktigt.
Dagens resultat: en humla
Det här är vad jag presterat idag. Inget mer. Börjar känna tristessens klor i kroppen. Efter två lediga dagar.
Sommartid är Crowded House-tid
Neil Finns popkonst och lite stämsång. Sött som en isglass. Crowded House är sommar.
Tillbaka till verkligheten
OK, frånvarohanteraren i Outlook är inställd. Jag har bokfört semesterdagarna i det administrativa systemet. Till och med stängt telefonen i växelsystemet. Så det här är det sista min arbetsplats får se av mig på några veckor.
Nu ska jag leva i verkligheten på heltid en stund.