Hanna ska flytta hemifrån. Eller iallafall upp på vinden. Därför inhandlades idag efter idogt planerande möblemang på IKEA. Sen åkte vi hem och skruvade. Det gick bra, men det är så rackarns varmt där uppe att jag nu, några timmar senare, är svettig som fasen och luktar gubbstrutt.
Men, Hanna är glad och lycklig över sin nya crib. Hon lär blogga om den själv.
Tingeling sprider glädje
Ella och jag köper en present till Vilma som har kalas imorgon. Ella charmar till sig en Tingeling-dräkt som hon vill ha på kalaset. Sen åker vi till Camillas jobb eftersom Ella saknar sin mamma när hon är på jobbet. Varenda människa vi möter ser ut att bli lite gladare när de ser Ellas älvliknande uppenbarelse.
Skön fredagsgrej.
Kikis Expressbud: Bästa filmen
Ikväll såg Ella, Camilla och jag Hayao Miyazakis animerade film Kikis Expressbud. Helt magisk film. Den bästa animerade film jag sett sedan jag såg samma regissörs Min granne Totoro. Se den. Med barn eller utan. Den gjorde mig varm.
Fina lilla Lo
Doften, känslan och närvaron av en ny och alldeles fantastisk människa. Det finns hopp för människan. Varje ny som föds är en ny chans. Jag tror att den här flickan, precis som mina egna, kommer göra världen lite bättre.
När hjärnan inte funkar
Alltså… jag har hört att det är dåligt att blogga i onyktert tillstånd. Men, nu råkar jag vara lite för pigg efter några glas vin för mycket och då släpper alla hämningar. Således är det dags för några sanningar:
1. Släkten jag är ingift i är helt makalös. På ett bra sätt.
2. Det är synd att vi träffar de i släkten som bor i södra Sverige så sällan.
3. Tommy är en av de skönaste. Jag tror vi kan prata musik över några glas vin hur länge som helst. Vi snackar blues, stoner och sjuttiotalshårdrock. Borde nog spela Wolfmother för honom.
4. Torrt vitt vin funkar.
Samtidigt skriker hela min kropp efter att få se den senaste bebisen. Vill hem till default city och de södra förorterna. Men det löser sig. Har några dagar till i stillhet att njuta av först.
Om ett par veckor – apropå ingenting – ska Di Leva konsertera vid den plats jag fotograferade på igår. Det kommer bli magiskt. Jag skulle vilja vara här då.
Hurra för Aila!
För ungefär sjutton år sedan tog jag emot den här kvinnan på Örebro central. Hon skulle hälsa på Camilla och mig. Vi hade just flyttat ihop i en tvåa på Köpmangatan i Örebro. Utan att tveka en sekund kom hon ut ifrån väntsalen och gav mig en rejäl kram. Inget fånigt handslag, ingen uppsyning från topp till tå. Bara en stor bamsekram.
Det var första gången vi träffades och sen den dagen har jag mer eller mindre älskat Aila. Camillas mamma. En helskön profil som har en hel massa egenskaper jag också hoppas få. Klok och kärleksfull som ingen annan.
Idag fyller hon år. Jämnt. Det firas med barn och barnbarn. Ofantligt trevligt och avspänt, precis som jubilaren. Inga tal, inga telegram. Men jag kan inte låta bli att skriva en födelsedagsblogg.
Hurra för Aila! Världens bästa mormor. Och svärmor.
På pianot
På pianot står den här bilden. Den är tagen för fjorton år och fjorton dagar sedan. Vad säger man?
Ett litet barn till
08:55 i morse blev jag farbror igen. Magnus och Sara blev föräldrar till en liten flicka. Hanna och Ella har fått ytterligare en kusin och världen har begåvats men ännu lite mer hopp. Hurra!
Att vakna i Oslo…
…och en hel dag med Hanna ostört känns som en bra grej. Vi har börjat med att sova ut och äta en lång, god och fettstinn välsockrad hotellfrukost. Nu ska vi trampa runt i den här dyra staden.
Åska i luften
Klockan är halv fem. Det är kvavt och åskan hänger i luften. Huset luktar bränt efter Hannas godhjärtade bakförsök. Nu spelar hon Guitar Hero så att det dånar. Ella är gnällig och jag åker och hämtar ett paket. Har köpt lax och potatis till middagen.
Vi kan kalla det vardag.