fredrik welander i ett långt samtal
Vi är insnöade. Den kommunala snöröjningen hinner inte med oss. Så vi lägger dagen på lite navelskådning i form av:
Hanna ska iväg på innebandy i eftermiddag, men det känns som att det blir svårt att ta sig iväg. Hoppas någon högre upp i hierarkin bestämmer sig för att skjuta upp den här omgången.
Minus elva grader. Plus femton centimeter. Julstämning.
Eftersom jag är sanningssägare och vädergubbe vill jag redan nu berätta att vintern kommer stanna till tredje veckan i april. Bli inte besviken. Se det som en möjlighet.
Tio år i huvudstaden. Jag saknar fortfarande min morgontidning. DN och SvD känns mest som slätstrukna resultat av rädda redaktioner som vill konkurrera med Sveriges Radio och Sveriges Television. Inga lokala nyheter av klass. Rätt rudna internationella nyheter mest baserade på nyhetsbyråklipp.
Så jag lyssnar på P1 och går snabbt igenom några bloggar, Facebook, BBC News, CNN, The Local (Sverige och Tyskland), DN och SvD på webben. Ingen njutning. Bara blixtsnabb scanning av omvärlden.
Jag saknar morgontidningen. Så mycket att jag avslutar med att gå in på Nerikes Allehandas webb. Och den är sorgligt innehållslös. Inte ens min gamla morgontidning håller stilen.
Världen förändras.
Jag har varit i Halmstad och spelat bas, träffat gamla vänner och nya och skrattat hejdlöst då och då. Nu ska jag försöka hitta en lösning på problemet med min bil som havererat och står död i Flemingsberg. Antingen som en följd av den tidigare olyckan i Uppsala, eller som en följd av ett helt nytt fel. Har hur som helst två försäkringsärenden på gång. Känns sådär, med tanke på att min erfarenhet av försäkringsbolag är allt annat än god.
Nåväl. Bärgning eller bogsering av bilen till verkstad ska fixas. Hyrbil har hämtats.
Nu ska jag raka mig och duscha. Det är ju trots allt måndag imorgon. I huvudet går jag igenom basgångar till några svängiga låtar. Funderar också lite över klokheter som dryftats på E4 mellan Halmstad och Södertälje.
Goda vänner är värda guld. Världsliga ting, som bilar, är det inte.
Miljöpartiet.
Ett kort telefonsamtal med min tidigare chef.
Två dubbla latte på Mi Piace.
En inbjudan.
En Facebook-grupp.
Lite för många kollar på TV4 Stockholm.
Kom.
Och gå.
Idag har det varit en bättre dag. Känner mig mer landad. Tror produktbilderna jag jobbat med börjar bli färdiga och dagens porträttsession gick toppenbra. Ingen stresskörning till dagis eller Flemingsberg. Inga köer. Snart ska jag klä på mig och se om det tar en timme att åka hem med tunnelbana och buss. Eller om det tar de trettio minuter reseplaneraren säger.
Idag provade jag att åka kollektivt till min studio på Bäckvägen. Enligt SL:s reseplanerare skulle det teoretiskt ta ungefär 30 minuter från min busshållplats till Telefonplan. I praktiken tog det 65 minuter. Well, jag fick mingla på buss och tunnelbana. Hann dricka gokaffe och röka ett gäng cigaretter på vägen.
När snön har smält kommer jag ta moppen. Då kommer det ta ungefär 20 minuter. Sweet.
Idag kom min pappa och Marie förbi. Skön fika, prat och lite avslutande julklappsutdelning. När de vänt hem till Närke igen klädde vi på oss underställ och varma kläder. Eftersom vårt kvarter ser ut som en fjällby just nu passade vi på att kolla in pulkabacken. Den svängde. När luften gick ur oss vände vi tillbaka till varm choklad och mackor för barnen och mamman. För pappan blev det skinka och julmust.
Ett skönt sätt att avsluta det familjära jullovet. Nu är det dags för mamman och pappan att vända tillbaka till vardagen. Lite omlott.
Okej, mer eller mindre tramsiga krönikörer har ägnat december åt att sammanfatta olika delar av årtiondet som gått. Här är min sammanfattning:
Jag flyttade till Stockholm. Blev pappa för andra gången. Brände ut mig rejält två gånger. Förstörde min sköldkörtel. Rakade av mig håret. Blev pappa till två barn med diabetes. Gick i terapi. Träffade en hel del inspirerande människor. Gick upp massa kilo. Fick en stärkt tro på människan men en försvagad tilltro till mänskligheten. Gick ned nästan alla kilo jag gick upp (under årtiondets sista kvartal). Lät håret växa ut igen.
Tiotalet är välkommet.