På lunchen går jag åt andra hållet mot vad jag brukar. Stora tankar i huvudet. Går till S:t Görans kyrka eftersom jag aldrig varit där. På kyrkans vägg hittar jag något.
Och i det existentiella mischmasch av tankar som far igenom mig just nu känns det på något sätt självklart att Welanders väg ligger i kvartetet Korset. Den djupare innebörden av detta är dock oklar.
En bön för min vän
Fick just ett SMS jag bävat för. En god vän har förlorat ett barn. En liten flicka som är född nästan samtidigt som Ella har lämnat sina föräldrar och sina systrar. En liten flicka som under sin korta tid på jorden mest låg bunden av slangar och sin egen kropp. En avgrund har öppnat sig för några av de finaste människor jag känner. Ber en bön för att de ska lyckas fylla den avgrunden med något. Och att lilla Sarah kommit till den allra bästa av världar.
Regnet faller konstant idag igen. Mjölken på latten vill inte skumma sig och José Gonzales sjunger ”Heartbeats”. Livet är svårt att förstå idag. Mitt i den goda konspirationen.
om den goda konspirationen
Jag har gjort fotodagbok i ett par år men känner att bilderna behöver få stå mer på egna ben. Samtidigt behöver jag skriva mer, tänka mer och vara mer. Publicera bevis på den goda konspiration som gör livet levande. Det som handlar om tro och tillit. Ibland mänskligt, ibland andligt. Jag måste påminna mig själv om vad som är viktigt och varför det är det. Ytterst är det som skrivs här menat för mig själv. För att jag ska förstå mig själv och mina tankar. Kanske är det galet, kanske narcissistiskt, men jag har lärt mig efter ett intensivt förhållande med mig själv att jag måste föra den här dialogen. För att inte tappa fotfästet igen.
Därför bloggar jag om den goda konspirationen.