fredrik welander i ett långt samtal
Ligger och jobbar och lyssnar på musik. Någon sjunger:
Regnbågen räcker inte till för att måla det jag vill
Mitt i prick säger jag. Den känslan bär jag med mig ständigt. På gott och ont. När jag är kreativ och lycklig finns alltid nya saker att prova och erövra. När jag är stressad och olycklig känner jag mig otillräcklig.
05.45 imorgon kommer taxin. 06.20 går tåget mot Malmö. Tre dagars arbete väntar där jag och min kollega M ska försöka ta ytterligare några steg på vägen mot målet i det stora projekt vi arbetar i just nu. Jag hoppas dessutom på att vi ska kunna äta lunch i Köpenhamn någon dag. Eller ta en kvällstur. Kommer hem fredagkväll.
I november.
Jag har sagt upp mig. Från 1 december är jag inte längre tjänstledig från min tjänst i Regeringskansliet. Då tillträder jag istället min fasta tjänst som kommunikationsstrateg på den statliga myndighet jag arbetat tillfälligt hos det senaste året. Fortfarande på deltid, men med samma intensitet som tidigare. Stora saker ska göras den närmaste tiden.
Men, jag kommer sakna mina kollegor på departementet. Mycket. Bättre arbetsgrupp är nog svårt att hitta. Fantastiska personligheter med enorma hjärtan, stora famnar, härlig humor och bäst av allt – ett mycket stort kunnande. Det var de personerna som gjorde att mitt beslut inte var så lätt att fatta som jag trodde.
Samtidigt var jag tvungen att inse att det var dags att gå vidare. Nu ska jag skaffa mig nya erfarenheter och lära mig andra saker om hur statens maskineri fungerar. Tills den dag det är dags att hålla i kameran på heltid.
Och mina nya kollegor är ju också fasligt trevliga. Även om de aldrig kan bli som världens bästa kommunikationssekretariat. För det finns bara ett sådant.
Fyra timmar kvar till Malmö. Ska skriva recension av Bruce Springsteens ”Magic” och läsa Vervas riktlinjer för 24-timmarswebben.
06.20 går tåget mot Malmö imorgon. Ska sitta ostört och jobba med höstens stora projekt ett par dagar tillsammans med min kollega M. Teoretiskt kan jag ta mig till centralen i tid om jag tar pendeln från Stuvsta 05.35. Men, eftersom jag inte kan lita på pendeln förbeställer jag en taxi. Onödigt dyrt för mig, skattebetalarna eller vem som nu får stå för den resan.
Men det blir ju ännu dyrare om jag missar tåget.
Statstjänstemannaförbundet, ST, gör en intressant iakttagelse i regeringens förslag till statsbudget. Nämligen att regeringen budgeterar för en ökad lönekostnad på 0.78 procent för de statligt anställda. Då andra sektorer har kommit fram till löneökningar i storleksordningen 3 procent räknar ST ut att det motsvarar att staten kommer säga upp cirka 5000 anställda. För ingen tror väl att vi statstjänstemän kommer nöja oss med en löneutveckling som ligger på en tredjedel av vad resten av samhället får. Sen lägger ST till ytterligare 10 000 statliga jobb redan är aviserade att rationaliseras bort. Det blir 15 000 färre statsanställda fram till 2010.
Snart blir det ännu mer exklusivt att vara statligt anställd.
Snart ska jag göra ett viktigt val. Vad ska jag arbeta med efter 1 december?
Kommer jag vara kvar på den staliga myndighet jag jobbar på nu? Kommer jag gå tillbaka till den statliga myndighet jag är tjänstledig ifrån? Eller kommer jag rentav ta steget och bli frilans på heltid?
Sm statstjänsteman får jag använda min utbildning och röra mig på en hög teoretisk/strategisk nivå. Det har sina fördelar. Som frilans får jag använda kreativitet fullt ut, utan hämningar. Det har sina fördelar. Som statstjänsteman förväntas jag vara på en viss plats vid en viss tid varje dag. Det har sina nackdelar. Som frilans styr jag över min egen tid. Det har inte många nackdelar. Som statstjänsteman kommer jag från tid till annan stressa mellan jobbet och dagis/skola/hem. Som frilans kommer jag jobba med hemmet som utgångspunkt.
Egentligen är ju svaret på frågan vad jag ska göra efter 1 december självklart. Men, när ord som hushållsekonomi, amorteringar och räntor kommer in i ekvationen tillsammans med abstraktioner som grupptillhörighet, självförtroende och ansvarstagande försvåras uträkningen.
Ett par viktiga samtal kommande veckor kommer vara viktiga i grunden för mitt val, som jag tror blir någon form av kompromiss till dess tiden är mogen.
Är fortfarande inne i mitt svartvittskitiga fotograferande med mobilkameran. Vilar upp mina sinnen inför kommande uppdrag. Har börjat inse att det går att fotografera för mycket. Dagens bild är tagen på trottoaren på Igeldammsgatan när jag är på väg hem efter en oerhört strategisk arbetsdag.