- Kents låt Töntarna svänger lika kallt som hösten. Jag gillart.
- Jag har tröttnat på alla gubbar som kör om mig på trettiostreckorna utanför de tre skolor jag passerar på väg till kontoret. Ska försöka hitta någon som säljer sidewinders på nätet. Att köra skitfort utanför skolor är så jäkla respektlöst.
- Hoten från idioter som får Hammarbys styrelseordförande att avgå lär knappast göra det lättare för laget att hänga kvar i allsvenskan. Kanske fler som behöver köpa sidewinders.
Samarbete ger bra bilder
Jag har varit i Hällefors. Bjöds in av min fotograferande kollega Sonia Jansson till ett event där vi fotograferade tillsammans. Det var vansinnigt trevlig, lärorikt och inspirerande. Dessutom fick vi tillsammans hänga lite med Alex Thiery, en av landets mest omsorgsfulla bildmakare/printare. Han skapar konst av Sonias bilder med sin kunskap och känsla för färger och papper. Vi diskuterade gemensamma projekt och kommer nog presentera några spännande saker framöver.
Samarbete är bra. Goda vänner är bra. När bägge förenas känner jag mig hoppfull. Minst sagt.
Några bilder:
Ett samtal
Idag hade jag ett riktigt samtal. Ett öppet, ärligt och tillitsfullt samtal. Med en av de klokaste människor jag vet. En av de jag har störst förtroende för. Som jag vågar exponera mina tankar och konstiga idéer för, utan att känna att jag känner mig svamlig och dum. Vi diskuterade olika saker som på olika sätt påverkar vår vardag och efteråt kände jag mig lättad, glad och tillfreds i hela mitt stora jag.
Ett riktigt samtal.
Fintorsdag igen
För andra veckan gör jag torsdagen till fintorsdag. Rak i ryggen, slipsad och seriös försöker jag röra mig den här arbetsdagen.
Personlighet: ENFP
Av olika anledningar har jag reflekterat lite över min personlighet. Det gör jag förvisso hela tiden, men nu har jag gått ned mig i test-träsket. För några år sedan hade jag förmånen av på min dåvarande arbetsplats göra ett Myers-Briggstest. Det visade att jag var en ESFJ. I korthet sammanfattas den personlighetstypen med ansvarstagande för andra. Just jag var då en som brydde sig mer om andra än mig själv. Behövde andras bekräftelse för att må bra. Sökte en stabil grund att stå på och speglade mig själv i andra för att känna mig levande.
Sen hände något. Jag kraschade, förlorade mig själv och fick börja om. Bygga om mig själv på något sätt. En process jag inser aldrig kommer ta slut. Det är spännande och gör att jag känner mig levande. Nu har jag gjort ett kortare test på webben, där jag svarade på sjuttio frågor för att få en indikator på om jag fortfarande har samma personlighet.
Well, något har hänt. Jag hamnar nu i ENFP-lådan. Stämplas då med ordet INSPIRATÖR. En typ som agerar intuitivt och går på känsla. När känslan är bra går allt bra. När känslan är dålig är jag dålig. De tre sista styckena i beskrivningen av den här personlighetstypen på webben jag använt lyder så här:
ENFPs are basically happy people. They may become unhappy when they are confined to strict schedules or mundane tasks. Consequently, ENFPs work best in situations where they have a lot of flexibility, and where they can work with people and ideas. Many go into business for themselves. They have the ability to be quite productive with little supervision, as long as they are excited about what they’re doing.
Because they are so alert and sensitive, constantly scanning their environments, ENFPs often suffer from muscle tension. They have a strong need to be independent, and resist being controlled or labelled. They need to maintain control over themselves, but they do not believe in controlling others. Their dislike of dependence and suppression extends to others as well as to themselves.
ENFPs are charming, ingenuous, risk-taking, sensitive, people-oriented individuals with capabilities ranging across a broad spectrum. They have many gifts which they will use to fulfill themselves and those near them, if they are able to remain centered and master the ability of following through.
På något sätt känns det ganska mitt i prick. Även om jag inte låter mig bli etiketterad så enkelt. Det händer saker i mitt liv. Det finns inget rätt eller fel i olika personligheter. Det bara är. Men något har hänt mig. Jag förstår varför jag känner mig lätt bipolär. Varför jag antingen känner att jag är helt rätt. Och ibland helt fel.
Den djupare innebörden i detta resonemang är än så länge oklar. Men jag funderar på att hitta en terapeut för att hitta en strategi. Jag behöver ju hitta en vardag som jag fungerar i på lång sikt. Kanske är det den jag lever i. Kanske någon helt annan.
Min onda armbåge fick just en förklaring, till.
Testa själv? Här kan du svara på sjuttiotvå frågor och få lite att fundera på.
Fintorsdag
Idag bestämde jag mig för att det är fintorsdag. Kostym på. Glasögon på. Finkaffe. Finsushi. Det har till och med gjort människorna jag möter lite finare. Det känns som att jag krängt på mig superhjältekläder. Från anonym och blekfet till finkille. Seriös.
Tur att det är fredag imorgon.
Om en man
Jag har en kollega. Som jag inte arbetar jättemycket tillsammans med, men som jag inte kan låta bli att berätta om. Den här mannen är ett par år äldre än mig. Snygg som en gud. Musikalisk som få. Och med bra sångröst. Dansar som en tävlingsdansare. Dyker. Erfaren och kompetent. Arbetar med frågor som förutom stort kunnande kräver stenhårt engagemang. Tvåbarnsfar. Mer vet jag inte. Men, varje gång jag pratar med den här mannen är det som att prata med världens klokaste. Han ödmjuk men tuff. Inte ett ord saknar mening. Behöver inte prata för att märkas. Svarar alltid ärligt. En man som ser verkar se något gott i allt och alla. Som inte verkar låta livet passera på grund av rädsla. En fruktansvärt sympatisk person som tar för sig och bjuder tillbaka.
Dessutom har han vansinnigt bra musiksmak. Och tålamod.
Jag har ganska få manliga förebilder. Men den här mannen är definitivt en av dem.
Att runda Åland
Jag har just kommit hem efter att ha verksamhetsplanerat i två dagar. Förutom att ha gjort just detta hann jag runda Åland. För en liten halvbitter kulturelitist är det en ganska stor utmaning. Att åka på Ålandskryssning alltså. Och jag skulle kunna skriva stycke på stycka om alla saker jag inte gillar. Men, skit i det.
Därför konstaterar jag istället att de människor jag arbetar med på dagarna är alldeles fantastiska. Förutom att de är kunniga, lojala och skapar stort mervärde genom sitt arbete är de otroligt sköna människor. Snälla, generösa och omtänksamma. Alla med spännande kunskaper och historier som de gärna bjuder på. Varje gång vi åker iväg och får jobba koncentrerat ihop blir jag lite överväldigad. Två bra dagar.
Men, jag kan inte låta bli att konstatera att vin på kran i en lunchbuffé på en Ålandsbåt under hemresa känns som en rätt dålig grej när de som passar på att fylla sina glas för att maximera sitt eget ekonomiska mervärde redan varit vinmarinerade i ungefär 18 timmar.
Working hard for the money
08:47 måndag morgon. Jag gör klart ett original till en gigantisk vepa. Snart börjar veckans enhetsmöte. Efter det ska jag försöka räta ut några planeringsfrågetecken och förhoppningsvis bidra till att vi kan ta några rejäla kliv framåt i det dagliga arbetet.
På NDR 1 Welle Nord som strömmas på min iPhone säger de Mojn, mojn. OK, nu kör vi
Uppdatering 17:10
Rätade ut så många frågetecken att jag fick alldeles ont i huvudet. Och en del spännande instikter om hur jag jobbar egentligen.
Tänker och fixar
Ella och jag är hemma idag. Hon hostar och snorar. Jag tar hand om henne. Hon tittar på Bolibompa. Jag läser och tänker. Gör upp planer. Hon lär bli frisk snart. Jag lär aldrig bli det.
Kommer ligga här om ett år också. Samma barn, samma virus och samma planer.