Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala. Vattnet flyter under isen. På väg hem till källan. Nu är jag äntligen här. Det slutliga året kan börja. Som jag har längtat efter den här dagen.
Utbildningsinstitutet
Bud, kardinalsynder och Grönland
Jag tror att vi lever i en tid när saker vänts upp och ned. Kanske är det nu vår tur att uppleva hur det är att vara längst ned på stegen? För det är svårt att slåss mot världens rikaste land som också råkar ha världens största vapenmakt. Det har många människor, kulturer och länder fått uppleva före oss. Vi trodde att vi var dem. Vi lät deras kultur bli vår. Musiken, filmen, böckerna, forskningen, sätten att tänka.
Tji fick vi.
Ibland funderar jag på vad tog oss hit? Under mina mest högljudda år som tyckare och politiskt engagerad (som kanske också var mina mest fåfänga år) fick jag ofta höra att jag var naiv på olika sätt. Men den naivitet jag upplevt i förnekandet av att ett gammalt vit makt-parti skulle komma in i vår riksdag och sedan bli jättestort, eller i förnekandet av att den farliga clownen nog skulle vinna det där valet, och den där långsamma statskuppen och bli befälhavare för världens största vapenmakt, eller i förnekandet av att även våra handlingar spelar roll när den globala uppvärmningen fortsätter…. den naiviteten kanske snart är ersätt av den nyväckta människans öppna sinnen? Vad vet jag?
Min poäng är att jag tror att vi alla har anledningar att fundera över oss själva, vårt land och vår tid. För nu händer det allvarliga saker och inget kommer att vara som förr. Hur förhåller jag mig till att vara helt och fullt ägd av de företag som gjort operativsystemen i min dator och min telefon? Vi varnades för kineser och ryssar, men inte amerikaner. Hur gör vi när varken den fria marknaden, liberalism eller någon annan tro på att något magiskt ska hända (i den sekulariserade folkhemskulturen som förändrats och idag är funktionellt dum med köpandets och säljandets logik som rättesnöre) kommer att fungera.
När upplysningens civilisation går under så kan det vara skönt att reflektera över vad som tog oss hit. Hur har vi bidragit? Jag har sju förslag. Jag har ägnat mig åt dem alla.
Högmod
Girighet
Vällust
Avund
Frosseri
Vrede
Lättja
Något annat att fundera över hur det blev så att det som kallas Guds bud gick från att vara något att sträva efter till något som vi skulle strunta i. Eller inte bara strunta i, utan som på tonåringars vis göra det rakt motsatta till.
Nu står vi här. Nationalisterna vill bekämpa oss. De rikaste vill bekämpa oss. Vad gör vi nu? Det finns andra vägar. De är alltid öppna för oss.
Magisteruppsats i teologi
Magisteruppsats framlagd
Ett leende är på sin plats när magisteruppsatsen är framlagd. Nu är examen inom räckhåll.
Vilda, jag saknar dig
Kära Vilda. Jag hoppas att du har det bra på Guds gröna ängar. Livet här i världen är tomt utan dig. Om jag har tur så förenas vi igen någon gång på något sätt.
Upploppet för uppsatsen
Utanför fönstren yr snön på fälten och åkrarna. Maria har skjutsat sin pappa på ett ärende. Jag öppnar dokumentet med ändringsförslag från min handledare. Nu börjar upploppet för uppsatsen och för min akademiska vandring. Om en vecka inlämning och ytterligare en vecka senare lägger jag fram min magisteruppsats i teologi.
Nyårsbön
Gud, ett nytt år väntar. Vi kommer med vår längtan efter kärlek, värme, närhet. Vi behöver fred och frid.
Gud, vi ber dig att vara med oss. När vi längtar, när vi saknar, när vi sörjer. När vi är rädda. När hat, hot och våld verkar locka många.
Gud, trösta dem av oss som utsätts. Som brännmärks, görs till syndabockar och objekt för hat och hot. Som tvingas på flykt. Som mördas av de människor som avfyrar vapnen vi bygger. Som fängslas utan tanke.
Du blev människa och tvingades på flykt. Du levde enkelt och fattigt. Du avrättades av oss. Du har redan varit i det mörkaste mörkret. Nu ber vi dig, var med oss i tiden som kommer. På samma sätt som du alltid varit.
Gud, vi ser inte alltid klart. Vi fastnar gärna i långa diskussioner om vår tro på dig. Nu ber vi dig, fortsätt att tro på oss. Som du alltid gjort. Bär oss även när vi inte tror. Bär oss även när vi inte ser klart.
Gud, öppna gärna våra ögon. För allt det vackra och fina. För alla möjligheter. Som fortfarande kan vara oändligt många fler än hoten. Om vi tror.
Hjälp oss att våga vara modiga nog att tro att vi kan få betyda något. Jag vet att vi betyder något för dig. Var med oss i glädje. När värmen känns i kroppen. Vi ber om Jesu Kristi sinnelag i mötet med våra medmänniskor. Kanske mest i relationerna till människorna vi har svårast att älska.
Gud, visa oss vägen bort från de krig vi rustar för och rusar till. Visa oss att livet är heligt och vackert i alla former. Gud, hjälp oss att tro på livet och kärleken. Hjälp oss att göra något för och med den tron.
Gud, ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra. Mod att förändra det vi kan. Ge oss också förstånd att inse skillnaden.
Gör oss till redskap för din frid. Låt oss komma med kärlek, där hat råder. Låt oss komma med förlåtelse och försoning, istället för orättvisa. Låt oss skapa enighet där oenighet är norm. Låt oss komma med tro, där tvivlet härskar. Låt oss komma med sanning, där lögner blivit normala. Låt oss komma med glädje och hopp, där sorg och bedrövelse härskar.
Gud, låt oss trösta minst lika mycket som vi söker tröst, låt oss förstå minst lika mycket som vi vill bli förstådda, låt oss älska minst lika mycket som vi vill bli älskade.
För du har lärt oss att det är genom att ge som vi får. Att det är genom att glömma oss själva som vi upptäcker oss själva i varandra. Att det är genom att förlåta som vi blir förlåtna. Hjälp oss att bli människor, som du. Hjälp oss att försonas med att det är genom att dö som vi uppstår till det eviga livet. Så att vi hör dina ord: Var inte rädda.
Tack för att vi får uppleva ett nytt år. Tack för året som gick. Och snälla Gud, ta hand om pappa. Ta hand om Vilda. Jag saknar dem. Längtar efter dem.
I Jesu namn.
Amen.
Julevangeliet
Vad betyder nåd? Det kan betyda julnattsmässa. Att få stå och leda 500 människor som samlas långt efter Kalle, Karl-Bertil, massor av mat och klappar. För att höra berättelsen om när det som är bortom vårt förstånd blir människa för att försonas med oss. För att försona oss med livet. För att rädda oss från döden. Att jag får göra det är bortom det jag kan förstå.
Amen.
Dagen för dagen
Fullt fart hemma. Jag är trött. Har ont i mina axlar. Sedan några månader. Lågintensivt och irriterande. Nyheterna är bedrövliga. När västvärlden blir sekteristiskt och extremistisk är det svårt att se på. Saknar barnen, men de kommer hit imorgon. Liksom mamma. Sjunger liturgin på julnattsmässan. Sedan far vi vidare. Det har varit gasen i botten ett tag och fortsätter så.
Saknar Vilda. Saknar pappa.
Vaktmästarsöndag
Jag hoppade in och vikarierade som kyrkvaktmästare den sista söndagen i advent. En fin dag med mässa, möten med massor av olika människor och så ljud och ljus-fix på Örebro kammarkörs sista julkonsert för säsongen. Det är en nåd att få öppna och stänga en kyrka. Och möta 650 människor med olika frågor och behov under en lång dag. Jag känner mig så hemma här i S:t Nicolai. Att få jobba här som vaktmästare är något av det mest lärorika jag gjort i hela mitt liv. Om jag någonsin kommer att få göra tjänst som präst här är inte något som ligger i mina händer. Vägen är lång.