Jag, en bortskämmare

Tanken var att vi skulle strypa tillgången på julklappar i år. Vi har nämligen dränkt våra barn i paket tidigare år. Inte nödvändigtvis dyra klappar, men många. Liten familj, många klappar. Får se om det lyckats i år. Återkommer med svaret när jag vet. Vi måste slå in klapparna först.
Dock kämpar jag med en inre konflikt här. Mitt intellekt säger mig att jag behöver lära mina barn att konsumtion inte leder till lycka. Även mig själv. Men samtidigt vill jag skämma bort mina barn. Jag vill att de ska ha tillgång till de nödvändiga saker de vill ha. Att deras liv ska vara en mångfald av upplevelser. Även nöjen. Det lutherska tänkandet att det ska vara vadmal och kottdjur är inte riktigt min melodi. Framför allt drabbas jag den här tiden på året av den stora sentimentala tanken om att min stackars barn som får försaka många av julens smakupplevelser förtjänar lite extra klappar.
Jag är en bortskämmare. Mina barn ska få lika många prylar som de får kärlek. Men, inga onödiga krimskramsprylar.

Kvällen före

Lagom till nu borde den fromma friden infunnit sig i min kropp. Det brukar den. Men, eftersom Ella fortfarande inte mår bra känner jag mig lite trött. Hostan har mildrats en liten aning, men febertopparna är fortfarande höga. För någon timme sedan 39,7. I köket står Camilla och hennes mamma och kokar risgrynsgröt till morgondagens frukost. På laktosfri mjölk eftersom Ella konstant sedan någon vecka tillbaka har ont i magen.
Trots att jag inte har några illusioner om, eller ens tror på, den perfekta julen skulle jag bli så himla tacksam om vi någon högtidsdag om året kunde få vara friska. Vi i sjuka familjen.

Ellas kruppiga virus

Ella har landat ett rejält virus. Två nätter med krupphosta. Riktigt elak sådan. Dessutom nu med feber. Hög sådan. Förhoppningsvis klingar det av under morgondagen. Det är hemskt med krupphosta. Hon vaknar efter fyra till fem timmars sömn med panik. Hostar som en hund och har svårt att andas.
Men det värsta av allt är ångesten och paniken. Hon är rejält rädd när lungorna inte får det syre de vill ha.

Lucka 22

Så länge jag kan minnas har vi pappor någon gång i livet tvingats hitta på en knasig ursäkt för att vi lämnar våra barn på julafton för att göra något oviktigt, typ skotta snö eller köpa tidningen. Sen smyger vi ut i garaget för att ta på oss någon sunkig gammal rock och en knasigt ful och läskig mask som luktar illa och ser skräckinjagande ut. Allt för att vi tror att vi ska glädja våra barn.
Lika länge har jag hört historier från vänner och släkt att många av oss varit rädda för tomten sedan våra pappor gjort dessa ärenden.
Jag är övertygad om att det är maskens fel. Därför tomtar jag aldrig. Titta bakom lucka 22, säg vilket barn som inte skulle bli rädd för den. 

Krupphosta

Grus i maskineriet. Camillas och min semesterdag med julhandel har kryddats av att Ella började krupphosta inatt. Därför kan hon inte vara på dagis. Men farmor har lovat att ställa upp ett par timmar.