Visby: nära och långt bort

Sedan jag var i Visby under Almedalsveckan har jag längtat tillbaka. Camilla och jag bokade en resa omgående när jag kom hem och sedan dess har jag längtat efter den. Imorgon ska vi åka. Bara jag och den jag älskar. Ensamma på en av världens vackraste platser. I lugn och ro. Det är dags att låta saker sjunka in. Bara vara och låta de stora planerna vila en stund. Jag behöver det. Jag tror vi behöver det.
Därför är jag sjukt stressad över det faktum att jag mår rätt risigt i näsan och halsen. Och att båda barnen också är lite förkylda. Ingen av oss har resten av symptomen som krävs, men ändå är jag orolig över att nojjan över grissjukan på något sätt kommer göra att vi inte kommer iväg.
Men, nu är det mindre än tjugofyra timmar till avgång.