Vi åker till Sickla för att köpa gummistövlar till Ella och nya innebandyskor till Hanna. Redan efter trettio minuter börjar det gå åt skogen. Ella får inte de dyra Pumaskorna med pärlor på och börjar sätta sig på tvären. Hanna är kräsen i sitt urval av skor och hittar inga som är tillräckligt snygga/sköna/tuffa. Mitt humör börjar så smått prövas. Vi bestämmer oss för en omstart och tar en fika.
Ella blir skitarg för att hon får en pecanpaj när Hanna får en blåbärspaj och fäller högludda krokodiltårar i femton minuter. Hanna småretar henne för det och Camilla och jag börjar så smått snäsa av varann.
Samma sak händer nästan alltid. I olika versioner. Så varför gör vi om det?