Efter en helt odramatisk resa har vi äntligen kommit hem igen. Ingen spydde och luftgroparna lyste med sin frånvaro. Känns som att vi alla är rätt nödja med att vara hemma, för hur jag än vrider och vänder på det är det skönast här. Att vara gäst länge är jobbigt. Trots att Camillas mamma och pappa är ett oerhört kravlöst värdpar. Trots att hennes systrar och deras familjer är hur sköna som helst.
Nu är vi tillbaka där vi själva är kung, drottning och prinsessor. I vårt lilla rike.
Jag ber att få lyfta på hatten och säga tack till alla vänliga människor som tagit hand om oss, försett oss med mat, husrum och kärlek den senaste veckan.
Nu ska jag åka till Coop och fylla på förråden här hemma. Resten av semestern väntar ivrigt.